Den söta goda whiskyn

Aflodaltycker

Den söta goda whiskyn

Måste whisky verkligen vara så besk? Förklaringen är lagringen på ekfat i många år. Men det finns faktiskt söt och god och lättdrucken whisky. Whiskyspots Henrik Aflodal tar oss med till Japan där man förfinat whiskymakeriets sköna konst sedan 1920-talet.

Whisky är knepigt att gilla. Kategorins dominerande smakegenskap är beskan. Ihop med den ofrånkomliga spritbeskan gör ekbeskan whisky till en njutning man måste erövra. Min son som ännu inte lärt sig bruka dessa ädla drycker (men smakat) jämställer besk bismak i en dryck med alkoholinnehåll.

Precis som i vinvärlden letar whiskyfolket efter frukten, vi går igång när estrarna hugger och sliter i gommen men skulle aldrig undvara ekbeskan som är kontrasten som behövs för att inte whiskyn ska uppfattas som sötsliskig. Och när eken släpper iväg sina kryddor och ibland peppriga toner ler varje whiskykännare lyckligt. Men vägen till whiskyälskande kan vara lång, särskilt för den som inte är tillräckligt motiverad.

Om jag nu påstår att det finns en genväg för alla whiskyskeptiker, en fräsch ny whiskytyp som gör drickandet till en barnlek utan all tungsint ekbeska. Det vore väl skönt?

Den nya revolutionerande whiskystilen kommer från Japan, öriket i fjärran östern som i slutet av 1800-talet bröt fyra sekler total isolering från omvärlden och nyvaket började utforska den moderna världen. Lärjungar sändes ut för att snabbt lära sig så mycket som möjligt om allting. Raljerande prat om halvtaskiga kopior är en utbredd vandringssägen. Men vem tror idag att japanska bilar är kopior av något västerländskt? Liknande prat om japansk whisky har florerat genom åren. Självklart lärde sig japanerna tidigt den ädla konsten att förvandla korn till glimmande vällagrad whisky.

En sprit- och sake-fabrikant sände 1918 iväg unge kemistuderande Masataka Taketsuru till Europa för att ta reda på hur västerlänningarna gjorde cider och vin men framförallt whisky. Kunskaperna omsattes 1924 i byggandet av Yamazaki Distillery (Suntory) mellan städerna Kyoto och Osaka. Och tio år senare dök konkurrenten Yoichi (Nikka) upp.

I början rådbråkades skottarna ofta. Inte så konstigt, just whisky är ju ur ett kulturellt perspektiv synonymt med Scotch runt om i världen. Och retoriken i hemlandet har alltid flörtat med det skotska/västerländska.

Sofia Coppolas klassiska whiskyfilm Lost in translation är ju självbiografisk. Hennes far Francis Ford enrollerades som kändis av Suntory för att göra TV-reklam för deras lyxblend Hibiki (liksom Sammy Davis Jr).

Men kommer man whiskymakarna själva inpå livet, som jag gjort, blir bilden en annan. I decennier har de japanska whiskyföretagen bedrivit kemisk grundforskning på hög nivå (alla chefer har doktorsgrad). Ingen har bättre koll på detaljerna i whiskymakeriet än just japanerna. Men att japansk whisky är sötare än den västerländska beror på något helt annat.

Firmorna var helt enkelt tvungna att anpassa sin whisky till japanska smaklökar. Och däröver gillas det söta. Faktum är att var sjätte spritflaska som konsumeras är en likör (!). Vuxen skotsk whisky med återhållsamma aldehyder (gräs, hö) och lugnande sädestoner (malt) tilltalar inte japaner i gemen. Det ska vara estrar (frukt) i kubik, gärna åt godishållet. Framgångsformeln låter ju genial: massor av god frukt och inga tråkigheter som alltför mycket beska.

I Sverige hittar du idag 20-talet maltwhiskies från Japan. Det mesta måste beställas. Surfa bara in på Systembolagets hemsida och lägg upp ett konto på någon minut, sedan kan du lägga dina ordrar enkelt, ett SMS plingar till när flaskorna kan hämtas.

Instegsmalten heter tungvrickande Miyagikyo 43%. Oj vilken godispåse. Söt gladfrukt i näsan, typ päroncider och äppel-MER. Lättdrucken enkel rak smak, godisarom åt äpple/päron-hållet. 10-åringen med samma namn är lika oemotståndlig. Rund pärongosig mun med vinnande ek som lägger ut lång rund eftersmak. Urtypen för en japansk whisky som bara är till för att behaga avnämaren. Och en önskedröm för whiskyskeptikern.

En mer vuxen variant som andas mild rök heter Nikka Black. Smak av frukt och rök där syran tilltar och fet ek möter upp. Verkligen gott, och perfekt. Vill du känna på riktig rök är Nikka White det hetaste tipset. Luktar torvrök och honung på avstånd. O så söt och god smak, värsta fruktrallyt. Sent, sent blir smaken rökosande, liksom pyrande. Inte alls som en skotsk Islay-whisky därtill är japanen alltför söt.

På hyllan i din butik finns storsäljarna. Yoichi 10 år är en modern klassiker som kommer vid 45% och lyfter sig till nya nivåer med en droppe vatten i glaset. Aromen blir friskare, söt ananas får sällskap av skir rök. I munnen sitter balanserna som gjutna, lång varierad fruktingress, sedan kittlar aromatisk krydda och vagt syrlig citrus, går ut på servil rök. Efterdyningarna har större röknärvaro, känns vuxnare. Japans bästa standardwhisky.

Är du redan inmurad i Japan-facket och letar efter de ultimata kickarna finns en whisky du bara måste ha. Yoichi 15 år har storslagen smakrik käft, fruktkaskader studsar mot ekkrumbukter, sedan kommer röken och kryddan och skapar tryck. Ändå vänder whiskyn i eftersmaken som är lättare men samtidigt fyllig, väldigt fruktig med cigarrök som petar. Stannar i rökt äppelskal.

Det här är världens bästa japanare just nu:
Yoichi 15 år 45% (nr 86821, 1267 kr) 94
Yoichi 10 år 45% (nr 10413 ord, 601 kr) 92
Nikka White 43% (nr 86052, 537 kr/50 cl) 92
Nikka Black 43% (nr 86492, 537 kr/50 cl) 90
Miyagikyo 10 år 45% (nr 86017, 891 kr) 88
Miyagikyo 43% (nr 86880, 551 kr/50 cl) 88

 
Henrik Aflodal recenserar dagligen whisky på www.aflodal.com enligt gängse 100-poängsskalan där ”Exceptionellt Bra” whisky går från 85 poäng och uppåt.