Sök
Stäng denna sökruta.
Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Yoichi 10 Years Old Japanese Single Malt

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

High Coast 2012 Svensk Ek Magical Mystery Malt Club

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Strathisla 1961 Private Collection First Fill Sherry Hogshead Single Cask

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Arran Single Malt 21 Years Old

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Glen Grant 2008 Distillery Label

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Sansibar Islay Single Malt 8 Years Old (2005) Single Bourbon Cask

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Mortlach 15 Years Old Distillery Label, Gordon & MacPhail

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Bunnahabhain 39 Years Old (1976) Sherry Butts Small Batch Cadenhead

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Compass Box Magic Cask, Limited Edition

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Tamdhu 1971 The Macphail´s Collection, bottled 2011

You are unauthorized to view this page.

Whiskylandet Japan

Det finns egentligen få motsvarigheter till den japanska whiskyns framgångar de senaste decennierna. Från att ha varit en kuriositet och i princip obefintlig på den internationella marknaden har den japanska whiskyn formligen exploderat.

 

Inget annat land gör whisky som i så hög grad är influerad av den skotska. Orsaken till detta är den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru, som skickades till Skottland 1918 för att lära sig allt om whiskytillverkning. När han återvände fick han uppdraget att bygga Yamazaki, som blev Japans första whiskydestilleri och tio år därefter uppförde han också sitt eget destilleri Yoichi efter skotska förebilder. Båda dessa är flaggskepp hos storbolagen Suntory och Nikka.

 

Vid millennieskiftet såldes årligen färre än 5 000 flaskor japansk whisky i Europa. Några år senare ökade antalet till flera hundra tusen. Det som inledde trenden brukar tillskrivas Suntory som några år in på 2000-talet började marknadsföra alkoholsvaga Highball-drinkar. Whiskygroggen blev högsta mode i Japan. 2003 hade den Oscarsbelönade Hollywoodfilmen ”Lost in translation” premiär. Filmen handlar om filmstjärnan Bob Harris, som reser till Japan för att göra reklamfilmer åt Suntory. Plötsligt syntes japansk whisky över hela världen, och land efter land erövrades.

 

Till en början var det nyväckta intresset för japansk whisky mest internationellt. Detta skulle förändras i och med tv-serien ”Massan” som hade premiär 2014. Serien handlar om den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru och hans skotska fru Rita, om deras dröm att bygga Japans första whiskydestilleri och deras gemensamma svårigheter. Japan stod stilla när serien sändes och resultatet blev att barer, butiker och lagerhus tömdes på whisky.

 

Den japanska whiskyn håller genomgående hög kvalitet. Många menar att Japan är det kvalitetsmässigt ledande whiskylandet. Det kan såklart diskuteras, men det finns flera faktorer som gör den japanska whiskyn just japansk.

 

I Japan är whiskytillverkningen något av en vetenskap. Man går mycket noggrant tillväga och sätter en heder i att göra ett bra jobb och att vara en passionerad yrkesman. Den japanska synen på arbete präglar whiskytillverkningen. Man är extremt noga i alla delar av produktionen.

 

Japanska whiskytillverkare har inte lika bråttom som på andra håll i världen. Till exempel låter man ofta vörten i mäsktunnan sedimentera, den får alltså stå stilla och sjunka ner till botten för att därefter återföras till toppen till dess att vörten inte längre är grumlig. Den klara vörten gör att mängden bittra skalrester och garvämnen minskar, vilket ger en fruktigare och mjukare whisky.

 

Japanska destillerier samarbetar inte. I stället gör man all whisky i egna pannor. De stora destillerierna är utrustade med pannvarianter som ihop med olika jäststammar och rökighet producerar sprit med olika egenskaper. Det gör att masterblendern helt kan kontrollera sina egna recept.

 

Den japanska whiskyn har egentligen inte förrän nyligen kringgärdats av ett mer långtgående regelverk. Detta har både för och nackdelar, men i stället för att styras av en ålderssiffra och andra bestämmelser har de japanska destillatörerna helt kunnat fokusera på smak.

 

Går man tillbaka några decennier så använde japanska destillerier också en hel del så kallad Mizunara-ek, det vill säga en japansk variant av den asiatiska eken Quercus mongolica. Denna ekart utvecklar en hel del för skotsk whisky ovanliga smaker som exempelvis örnträ, sandelträ och rökelse. Ekfat av Quercus mongolica förekommer numera i mindre omfattning. De är oftare mer porösa och tenderar att läcka under lagringen, men också dyrare på grund av att trä- och möbelindustrin köper upp den ek som finns.

 

Ännu en betydande skillnad är att japanska coffey- och kolonnpannor sällan matas med mäsk av vete, som i Skottland, istället är majs bränslet i processen. Majs var vanligt i Skottland för 30–40 år sedan, men har i modern tid helt konkurrerats ut av det billigare vetet. En mäsk på majs ger en sötare och fruktigare sprit, vilket förklarar att många japanska blendwhiskysorter, som exempelvis “Nikka from the Barrel” upplevs som synnerligen mjuk och rund i smakerna.

 

Alla dessa, och säkert många fler faktorer, gör att japansk whisky, trots att den försöker vara skotsk, ändå får sin egen stil. Men lika lite som man kan förklara whiskyns mystik med teknikaliteter, lika lite kan man bortse från platsen, landet, klimatet och kulturen där den skapas. Japan är ett unikt land, så är dess whisky

 

Den japanska whiskyindustrin domineras av tre stora dryckesjättar. Suntory med destillerierna Hakushu och Yamazaki, Nikka med Miyagikyo och Yoichi samt Kirin Holdings med Fuji Gotemba. Dessa tre storbolag har betydande verksamheter inom flera områden. De äger dessutom skotska och amerikanska destillerier. Suntory är sedan uppköpet av Jim Beam den tredje största dryckeskoncernen i världen, och kontrollerar bland annat Laphroaig, Ardmore, Bowmore, Auchentoshan och Glen Garioch. Nikka äger å sin sida skotska Ben Nevis och andra japanska bolag äger destillerier som Tomatin.

 

Förutom dessa gigantiska bolag äger fler koncerner japanska destillerier och därtill finns många små entusiastdrivna destilleriprojekt. Man talar om en japansk Ji-whiskyvåg där Chichibus Ichiro Akuto är en föregångare. I dag finns ett 30-tal destillerier i Japan och flera nya varumärken och utgåvor har nått den internationella marknaden de senaste åren.  

Nikka

Dai Nippon Kaju Kabushi Kaisha betyder det stora japanska juicebolaget. Det otympliga bolagsnamnet valde paret Rita och Masataka Taketsuru 1934 när Masataka lämnade Suntory och äntligen kunde starta sitt eget Yoichi Distillery på Nordön Hokkaido.

För att snabbt få ekonomi i verksamheten började man med att tillverka äppelbrandy och andra äppeldrycker, men whiskytillverkningen var från första stund det centrala. Det långa japanska bolagsnamnet förkortades så småningom till Nikka.

Yoichi är bolagets första destilleri. 1969 tillkom även Miyagikyo utanför Sendai och 1989 köptes skotska Ben Nevis. Nikka blev därmed det första japanska dryckesbolag som köpte in sig i den skotska whiskyindustrin. Sedan 1954 ingår Nikka i Asahi Breweries-koncernen

Yoichi

Masataka Taketsuru föddes i en familj som bryggt sake sedan tidigt 1700-tal. Han utbildade sig i kemi vid högskolan i Osaka, men rekryterades innan han var klar med studierna till det Osakabaserade företaget Settsu Shuzo. Där fick han bland annat blanda fram ”whisky” med hjälp av kryddblandningar och smaksättningar. Arbetsuppgifterna väckte en passion för västerländska drycker. Han ville tillverka whisky på riktigt och fick uppdraget att resa till Skottland för att lära sig whiskytillverkningens hemligheter.

I juli 1918, drygt 20 år gammal, lämnade Masataka Taketsuru Japan. Han skrev in sig vid universitetet i Glasgow där han blev en flitig besökare på universitetsbiblioteket. Framförallt studerade han en 450-sidig bok av J.A Nettleton: ”The Manufacture of Spirit as conducted in the Distilleries of the United Kingdom”. Boken blev hans bibel som han minutiöst översatte till japanska. Några månader senare begav han sig norrut för att söka upp författaren i Elgin och förmå honom att ge privatlektioner. Nettleton var inte ovillig, men begärde en ersättning som Masataka inte kunde betala.

I stället för privatlektioner försökte Masataka skaffa praktik på destillerierna. Han kom till Longmorn där han fick göra fem dagars oavlönad tjänst. Med japansk noggrannhet förde han bok över precis allting från tekniska detaljer till destilleriarbetarnas löner. Dessa anteckningar skulle långt senare komma till användning när han byggde sitt eget destilleri.

I Glasgow träffade Masataka en ung skotska, Rita Cowan. Paret blev förälskade och valde att förlova sig. Det blev en kulturkrock och en mesallians som inte accepterades av vare sig Ritas eller Masatakas familjer. De båda valde kärleken och gifte sig, mot familjernas önskan. Masatakas föräldrar förmådde till och med hans uppdragsgivare att resa till Skottland för att tala förstånd med sonen, vilket föga hjälpte. Rita följde med till Japan. Hon skulle bara återvända till Skottland för två korta besök.

Under sin tid i Skottland praktiserade Masataka även vid graindestilleriet Boness i West Lothian och vid Hazelburn i Campbeltown.

När det nygifta paret kom till Japan hade tiderna förändrats och planerna att starta whiskytillverkning hade skrinlagts. Besviken fick Taketsuro återvända till sin gamla tjänst. En konkurrent, vinhandlaren Shinjiro Torii (senare Suntory) kidnappade idén om japansk whisky och försökte med höga löner locka över skotska destillatörer, vilket misslyckades. Han vände sig då till Masataka Taketsuru, som motvilligt men välbetald gav med sig, skrev på ett tioårskontrakt och antog Toriis uppdrag att starta Japans första whiskydestilleri och Yamazaki Distillery stod klart 1924.

Masataka Taketsuru släppte aldrig drömmen om ett eget destilleri och förhållandet med Shinjiro Torii blev med tiden alltmer ansträngt. När det tioåriga kontraktet löpte ut lämnade Taketsuru Suntory för att förverkliga sina egna destilleriplaner på nordön Hokkaido. Med hjälp av besparingar och sin hustrus inkomster som engelsklärare kunde han samma år förverkliga sin livsdröm och inviga Yoichi Distillery.

 

Den japanska hedern och affärskulturen hindrade honom dock från att omedelbart påbörja whiskytillverkning, i stället var det cider och äppelbrandy som det nystartade bolaget ”Dai Nippon Kaju Kabushiki Kaisha” ägnade sig åt den första tiden. Det var dock ingen tvekan om vad den egentliga avsikten var. Den första whiskyn från Yoichi lanserades 1940.

Krigsåren blev dramatiska och när verksamheten kom i gång på allvar igen bytte bolaget namn till förkortningen Nikka. Affärerna utvecklades och i slutet av 1960-talet grundade Taketsuru ett andra destilleri Miyagikyo. Masataka Taketsuru gick ur tiden 1979. I dag ligger han begravd invid sin hustru Rita på sitt livsverk Yoichi.

 

Yoichi Distillery ligger utanför vintersportorten Sapporo på nordön Hokkaido. Taketsuru valde den lilla staden Yoichi på Hokkaido eftersom omgivningen påminde om Skottland. Redan från början ville Taketsuru göra skotsk whisky i Japan därför har Yoichi mer än något annat destilleri anammat den genuina skotska traditionen. Malten, som är betydligt mer rökt än i övriga Japan, köps numera in från mestadels skotska mälterier.

 

Destilleriets ambition att vårda de skotska rötterna märks också i att man som en av mycket få anläggningar i världen fortfarande direkteldar pannorna med öppna koleldar. Pannorna är konstruerade efter vad Taketsuro såg på Longmorn.

Yoichis husstil kan beskrivas som relativt kraftfull, lite torr, rökig och robust. I dag är Yoichi ett av världens mest prisbelönta destillerier, och man ärar sin grundare med flera utgåvor i hans namn.

Speyside

Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.

Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.

I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.

Skottland

Skottland är utan tvekan whiskyns hemland, även om konsten att göra whisky kom från annat håll. I Skottland finns de flesta av världens mest berömda destillerier och skotsk single malt har blivit stilbildande för all världens whisky.

Skotsk whisky omgärdas av lagar som ofta kan upplevas som överdrivet protektionistiska, men regelverket har i hög grad bidragit till att Skottland blivit världens ledande whiskynation. Att Skottland är whiskyvärldens epicentrum är i hög grad relaterat till förekomsten av råvaror som torv, korn och källvatten.

Den skotska whiskyn har flera stilar och landet är indelat i olika whiskyregioner, som i någon mån är kännetecknande för den whisky som produceras just där. I Skottland finns omkring 150 destillerier och dessutom ett stort antal fristående buteljerare.

Skottland är också födelseplatsen för blendwhiskyn, flera av världens mest kända blendwhiskysorter är skotska.

Gordon & MacPhail

Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser. Affärerna gick bra och snart tog de hjälp av en ung bodknodd, den femtonårige John Urquhart. Den unge mannen visade sig vara mycket ambitiös och fick snart ansvaret för whiskyn. 1915 gick de båda ägarna ur tiden och John Urquhart fick ta över butiken.

John Urquhart hade tidigt etablerat vänskapsrelationer med många av traktens destillatörer. Han hade deras fulla förtroende att sälja singelmaltwhiskyn de producerade. Whiskyförsäljningen blev nu en växande del av verksamheten hos Gordon & MacPhail. Sherry var tidens modedryck. Sherryn importerades på fat och när dessa tömts lät John Urquhart fylla dem med whisky som han lagrade i egna lagerhus. Han lät faten ligga betydligt längre än vad som var brukligt i Speyside. Den långlagrade whiskyn sålde han sedan i allt vidare kretsar.

 

Verksamheten växte. Under mellankrigstiden hade familjen Urquhart Skottlands största lager av mognande whisky och Gordon & MacPhail blev en spindel i nätet för handeln med singelmaltwhiskyn i Speyside. Ett tag hade Gordon & MacPhail närmast monopol på försäljningen av singelmalt, branschen i övrigt intresserade sig mest för blended whisky.

 

Gordon & MacPhail har haft en enorm betydelse för den skotska whiskyindustrin. I hög grad är det Gordon & MacPhail som ”uppfunnit” intresset för långlagrad singelmalt. De var också först med att intressera sig för Skottlands whiskyregioner och byggde upp lager med whisky som alltjämt beskrivs som den skotska whiskyns nationalbibliotek. Ingen aktör har lika mycket gammal whisky i lager ifrån ett så stort antal aktiva och nedlagda destillerier. Sedan 1993 äger Gordon & MacPhail även destilleriet Benromach.

Arran Distillery (Lochranza Distillery)

Lochranza är ett av de mer fascinerande skotska whiskydestillerierna. Arran, som är destilleriets ursprungliga namn, kom på många sätt att inleda den våg av nystartade destillerier som dragit fram över Skottland och världen på 2000-talet.

 

Arran invigdes 1995 och blev snart en förebild och ett skolexempel i konsten starta whiskydestillerier. Arran blev tidigt både lyckosamt och lönsamt, och visade att det var möjligt att åter satsa på whiskytillverkning i ett land som länge tyngts av destillerinedläggningar.

 

Lochranza gör en genuin skotsk ö-whisky med maritima toner och mjuk kryddighet. Trots att Lochranza är ett ungt och relativt litet destilleri är det ett av de mest respekterade. Arran gjorde sig tidigt känt för innovativa fatlagringar och var i flera avseenden ett av de destillerier som utvecklade cask finishing.

 

Med fler än 100 000 besökare årligen är Lochranza Skottlands mest besökta destilleri. Det stora intresset för bolagets whisky och för att besöka Isle of Arran gjorde att man 2017 invigde en andra destilleri- och besöksanläggning på ön, Lagg Distillery. För att särskilja de båda Arran-destillerierna åt beslutade man att kalla det äldre destilleriet för Lochranza, efter orten där ligger. Numera producerar Lochranza uteslutande orökig whisky, medan Lagg fokuserar på rökig whisky .

 

Cadenhead's

År 1842 öppnade George Duncan en butik på Netherkirkgate 47 i Aberdeen där han sålde vin och drycker. Troligen var han den första mer seriösa oberoende buteljeraren i Skottland. Affärerna gick bra och efter några år anslöt hans svåger, den i sin tid berömde poeten William Cadenhead till företaget. När George Duncan gick ur tiden 1858 tog över William Cadenhead över verksamheten.

I början av 1900-talet ärvde William Cadenheads brorson Robert W. Duthie rörelsen. Han kom at utveckla handeln med single malt och Demerara Rum. 1931 omkom Robert Duthie i en spårvagnsolycka när han skulle gå över gatan på väg till ett möte med sin bankman. Duthie var ungkarl och hans två systrar, som helt okunniga om dryckesbranschen, fick ta över verksamheten. De överlät i sin tur ansvaret till Miss Ann Oliver, en excentrisk kvinna som sedan länge varit anställd i bolaget. Miss Oliver drev under många år Cadenhead utan att anpassa sig efter modets skiftningar eller visa någon respekt för regler och affärsetik. Det nödvändiga administrativa arbetet utfördes knappt och efter ett antal förvirrade beslut måste verksamheten säljas.

 

När Ann Oliver tvingades bort från WM Cadenhead var lagerhusen fulla från källare till tak. Ingen hade någon aning om värdet och ingen visste vad lagren innehöll. Till slut fanns ingen annan utväg än att låta allt gå på auktion. Under två dagar i oktober 1972 såldes hela WM Cadenheads lager av auktionsfirman Christies i London. Det är den största dryckesauktion som någonsin hållits i Storbritannien. Det sjusiffriga överskottet täckte mer än väl företagets skulder.

 

Efter utförsäljningen togs Cadenhead över av Springbanks ägare, familjen Mitchell. Under den nya ledningen blomstrade åter affärerna. I dag är William Cadenhead ett mycket aktat varumärke med tusentals fat i lager och med butiker i flera europeiska storstäder. Bolaget säljer inte bara skotsk whisky utan också världswhisky, rom och andra destillat.

Compass Box

I slutet av 1990-talet grundade amerikanen John Glaser företaget Compass Box. Han hade då jobbat som ambassadör för Diageos stora varumärke Johnnie Walker och fått kontakter över hela whiskyvärlden.

Tiden med Johnnie Walker väckte hans intresse för blending, i synnerhet sedan han blivit förflyttad till Diageos blandningslaboratorium i London. Där förstod han hur bolagets ytterst drivna och vältränade blenders skapade nya smakupplevelser genom att blanda fat och årgångar.

John Glaser började experimentera med egna blandningar hemma i köket. Glaser var ung, amerikan, orädd och innovativ. Han reagerade mot den brittiska branschens strömlinjeformning och kompromisslöshet. Han tyckte att whiskyn hade stelnat och saknade nytänkande och utveckling.

Glaser har beskrivits både som genial och som whiskybranschens gossen Ruda. Hans idéer har varit vilda och ibland galna. De har handlat om att blanda apelsinkärnor i whisky, att borra ner nya trästavar i faten och att blanda whisky med calvados.

Glasers innovationslust och förmåga att ständigt utmana smaker och processer har också utmanat det traditionella regelverket. Branschorganisationen Scotch Whisky Association har upprepade gånger höjt fingret mot honom. Man har till och med försökt lagföra Compass Box. En av de saker som man reagerat emot är Glasers totala öppenhet. Han gör ingen som helst hemlighet av hur Compass Box whiskysorter komponeras.

År 2014 tecknade Compass Box ett långtgående avtal om leveranser med Bacardi-ägda John Dewar & Sons. Sedan något år tillbaka är Bacardi också delägare i Compass Box.

Välkommen!

Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.