Läs mer om producenten
Läs mer om hur vi behandlar dina personuppgifter i vår Personuppgiftspolicy.
Islay är den sydligaste av öarna i de inre Hebriderna. Islay ligger norr om Nordirland med Kintyrehalvön på det skotska fastlandet i öster. Norra delarna av Islay är bergiga och söder därom breder ljunghedarna ut sig. Ungefär en fjärdedel av öns yta utgörs av djupa svartblå torvmossar.
Längs Islays Sydkust ligger ”The Kildalton Three”, Ardbeg, Laphroaig och Lagavulin. Fram till 1983 fanns också Port Ellen lite längre västerut utmed samma kust. Port Ellen är idag ett mälteri, men det finns långt gångna planer på att återuppliva destilleriet. Utmed norra kusten finns Bunnahabhain och Ardnahoe medan de västligaste destillerierna är Kilchoman och Bruichladdich. Till öns destillerier hör också Bowmore och det största Caol Ila.
Islay blev tidigt ett centrum för whiskyproduktion. Närheten till Irland gjorde att kunskap fanns på någon timmas båtfärd. Man talade dessutom gaeliska och kände stor samhörighet med Irland. Dessutom undgick Islay att omfattas av de första maltwhiskylagarna vilket gjorde att ön blev ett skatteparadis som lockade investerare från fastlandet. När myndigheterna senare försökte få kontroll över produktionen gjorde det avlägsna läget att kontrollanter i det längsta avstod från att inspektera skatteplikten. Det skyddade och tidvis skattebefriade läget innebar att destillatörerna inte behövde bekymra sig för risken att bli påkomna. Man kunde tryggt låta torven pyra i dagar och mätta kornet med massor av fenoler. Den kraftigt torvrökta whiskyn blev tidigt tradition på Islay och är så än i dag.
Islays whisky är den mest smakrika och robusta av all skotsk whisky. Port Ellen Maltings förser i stort sett samtliga öns destillerier med rökig malt. Flera av dem har dessutom gammaldags maltgolv och torvtorkar malten i kölnor med egen torv. Islaywhiskyn präglas i hög grad av en distinkt rökighet med toner av tjära, läder och torv. En stor del av whiskyn lagras på ön och påverkas dessutom av tångsälta och medicinala havstoner.
Skottland är utan tvekan whiskyns hemland, även om konsten att göra whisky kom från annat håll. I Skottland finns de flesta av världens mest berömda destillerier och skotsk single malt har blivit stilbildande för all världens whisky.
Skotsk whisky omgärdas av lagar som ofta kan upplevas som överdrivet protektionistiska, men regelverket har i hög grad bidragit till att Skottland blivit världens ledande whiskynation. Att Skottland är whiskyvärldens epicentrum är i hög grad relaterat till förekomsten av råvaror som torv, korn och källvatten.
Den skotska whiskyn har flera stilar och landet är indelat i olika whiskyregioner, som i någon mån är kännetecknande för den whisky som produceras just där. I Skottland finns omkring 150 destillerier och dessutom ett stort antal fristående buteljerare.
Skottland är också födelseplatsen för blendwhiskyn, flera av världens mest kända blendwhiskysorter är skotska.
Benromach ritades en gång av den berömde destilleriarkitekten Charles Doig och är ett av Speysides vackraste destillerier. Benromach ligger i den lilla orten Forres några kilometer utanför Elgin. Destilleriet grundades 1898 när järnvägen kommit till byn och whiskyboomen rasade som värst. Det var den legendariske och otursförföljde Campbeltown-destillatören Duncan MacCullum som lät uppföra Benromach. Namnet tog han från kullarna Romachs Hills i närheten där destilleriet än i dag har sina vattenkällor.
Benromach byggdes med sällsynt dålig timing, strax efter starten inträffade den ödesdigra Pattison-kraschen som ändade whiskyns guldålder och tystade stora delar av whiskyindustrin. Sedan dess har en lång följd av ägarbyten och långa tider av stillestånd avlöst varandra. När den stora branschkrisen inföll i början av 1980-talet stängdes och avrustades Benromach för gott – trodde man.
År 1993 kunde familjen Urquhart, via den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail, ta över Benromach för en symbolisk summa. Destilleriet var inte mycket mer än ett tomt skal, allt var tvunget att köpas in på nytt, pannor, jäskar, mäsktunnor och så vidare. I oktober 1998, efter flera års förberedelser, kunde Benromach återinvigas under överinseende av Prins Charles.
Gordon & MacPhail, som är genuint sammanlänkat med den skotska whiskyhistorien, beslutade att använda sitt nya destilleri till att göra en klassisk och traditionell old school-whisky. Man röker malten hårdare än brukligt i Speyside, man låter mäsken jäsa ovanligt länge och destilleringen utförs mycket långsamt. Resultatet är en rejält fruktig och halvrökig whisky i en stil som påminner om 1950- och 1960-talets Speyside, från en tid som har kallats ”the golden days of whisky distilling”.
Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.
Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.
I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.
