Longrow är den rökiga sidan av Springbank. I början av 1970-talet skapades den som ett experiment för att undersöka om Campbeltown kunde producera rökig malt för blendindustrin. Malten röktes kraftigt i kölnan och spriten dubbeldestillerades, till skillnad från Springbanks vanliga flerstegsdestillering. Rökigheten var i praktiken mer uttalad än i mycket av dåtidens Islaywhisky.

När faten så småningom utvärderades stod det klart att spriten hade hög potential även som singelmalt. Den började buteljeras under namnet Longrow, döpt efter ett historiskt destilleri som låg i anslutning till Springbank, på platsen där parkeringsplatsen finns idag. De tidiga utgåvorna fick ett sent men kraftfullt genomslag under whiskyboomen på 1990-talet och räknas idag som eftertraktade samlarobjekt.

Longrow 100 proof tar vid där den vinlagrade Red-serien slutar. Cirka en fjärdedel av lagringstiden har skett på rödvinsfat, vilket ger en tydlig vinprägel utan att dominera destillatets rökiga karaktär.

Whiskyn är buteljerad vid 57,1 % vol, vilket motsvarar klassiska brittiska 100 proof. Det var den alkoholhalt som krävdes för att krut indränkt i sprit skulle kunna antändas, ett historiskt mått som också signalerar en whisky med kraft och koncentration.