Rom är en av världens mest populära spritdrycker. Klassiker som fruktiga Daiquiris, Mojitos och Pina Coladas är hörnstenar i den internationella barkulturen. Men rom har också blivit mer och mer populär utan att blandas i drinkar. Det ökade intresset för själva destillatet har gjort att producenterna blivit alltmer angelägna att buteljera smakrik och högklassig rom i mängder av stilar.
Rom är en av få spritdrycker vi kan härleda till sitt ursprung. Romens historia sträcker sig tillbaka till 1493. Christopher Columbus fick, på sin andra färd över Atlanten, söka nödhamn på Kanarieöarna med sina tre skepp på grund av en bruten mast. Under reparationsarbetet fördrev han och delar av besättningen tiden med att samla in växter och grödor som de tog med på färden över havet. Så småningom landsteg de på Hispaniola i ögruppen Stora Antillerna i Karibien, eller västra Indien som Columbus trodde. Där planterades sockerrören man haft med ombord.
Platsen visade vara optimal och bruket att odla socker spred sig i hela den karibiska övärlden. När väl Karibiens många öar var kartlagda blev de snart högvilt för de europeiska kolonialmakterna. Fransmän, engelsmän och spanjorer slogs om herraväldet. De västindiska öarna kom att få allt viktigare betydelse för sjöfarten och handeln med råvaror, inte minst med socker och rom samt den omfattande slavtrafiken över Atlanten.
Under 1600- och 1700-talen anlades mängder av sockerplantager och sockerfabriker på öarna. Sockerodlingen spred sig också till den latinamerikanska kontinenten som visade vara lika lämpliga växtplatser. Snart upptäckte producenterna att utspädd melass som ställts i solen började jäsa. Därifrån var steget inte långt till destillation.
Beroende på vilken kolonialmakt som lagt vilken av öarna under sig utvecklades olika destillerings- och lagringsmetoder. Det resulterade i olika romstilar. Man brukar tala om den spanska, engelska och franska skolan.
Rom blev snabbt en världssuccé. På 1700-talet drack genomsnittsamerikanen tio liter rom om året. I Sverige var rom, tillsammans med punschbasen arrak, den dominerande importspriten under 1700- och 1800-talen. Man drack rom rent, men oftast blandad som toddy i olika former. Under 1800-talet trängde rom undan gin och whisky och blev tack vare den ökade sjöfarten den populäraste spritdrycken i många länder, däribland Storbritannien och i Nordamerika.
När sockerrören pressas tas juicen tillvara. Antingen kokas den ner till melass, eller går den direkt till jäsning. Melass är en trögflytande tjock sirap med mycket hög sockerhalt. Före jäsningen späds växtsaften med vatten till 15–20 procents sockerhalt. Beroende på vilken romtyp man tillverkar kan jäsningen pågå från några dagar upp till ett par veckor eller mer.
Destillationen görs i kolonpannor eller traditionella potstills. Den potstilldestillerade rommen lagras ofta på ekfat, sådan rom får mörk färg. Ljus rom lagras på ståltank, men kan också lagras på ekfat. Sådan rom kolfiltreras för att reducera ekens färgämnen. Rom kan lagras i många år. I varma klimat med hög avdunstning går dock mognaden fort.
Rom blandas oftast av flera fat och åldrar före buteljering. Vanligtvis används begagnade amerikanska bourbonfat men även vin-, cognac, sherry och whiskyfat förekommer. Romfaten brukar lagras i mörka lagerhus med kontrollerad temperatur och luftfuktighet. I de flesta länder finns krav på att romen ska lagras i minst ett år, men regelverket har olika tillämpningar. Bättre romsorter lagras i regel i tio år och mer.
Efter lagringen blandas flera romfat efter en master blenders recept. Vanligtvis brukar en rom innehålla mellan 15 och 20 olika destillat och årgångar. Rom buteljeras mycket sällan som ”single cask”. Det är också vanligt att rom både färgas och eftersötas med sockertillsats, även andra smaktillsatser och smaksättningar förekommer.
I dag tillverkas rom i flera länder, Stroh-rom från Österrike är ett känt exempel på ickekaribisk rom, men Negrita görs i Bordeaux och både Bacardi och Ronrico tillverkas i flera olika länder. Indien är en av de största romproducenterna, men rom tillverkas också på i sammanhanget så oväntade platser som Fijiöarna, japan och Madagaskar.
Något övergripande brukar man dela in rom i tre olika skolor. Den brittiska, spanska och franska skolan. Beroende på vilket språkområde rommen kommer ifrån får inte den bara en generell stil utan också en egen stavning ”rum” för den brittiska skolan, ”ron” för den spanska skolan och ”rhum” för den franska skolan.
Engelska skolan
Ofta gjord av melass, potstilldestillerad med hög esterhalt och längre lagring. Färgen är i regel mörk och smaken torr och kraftfull. Jamaica, Trinidad, Guyana, och Barbados är de mest betydande ursprungsländerna.
Franska skolan
Känd för Rhum Agricole som uteslutande tillverkas av sockerrörssaft. Rommen har ofta en torrare smak med blommiga och gräsaktiga toner. Ursprunget är de fransktalande departementen Martinique, Guadeloupe och länder som Haiti och Mauritius.
Spanska skolan
Kommer från spansktalande öar och de spansktalande länderna i syd- och Mellanamerika. Den spanska stilen är ofta sötas med socker, rommen är i huvudsak kolonndestillerad och görs oftast av melass. I smaken märks ofta sötma, arrakston och tropiska frukter. Bland de mest framstående länderna kan nämnas Kuba, Panama, Dominikanska republiken och Venezuela.
Estrar och smakämnen
Hur smakrik en rom är brukar relateras till hur hög esterhalt den har. Estrar är de smakämnen, det vill säga kolväten, som bildas under främst jäsningen. En del producenter brukar ange esterhalten, eller kommunicera begrepp som ”high ester” och liknande. Esterhalten kan jämföras med bruket av ppm som mått på rökighet i whiskyindustrin. Generellt kan sägas att ju högre esterhalt, desto mer fruktiga smaker. Jamaicarom har de allra högsta esternivåerna. Det kan härledas till bruket av ”dunder”, det vill säga den surmäsk som förvaras i jordhålor i solvärmen i decennier och som tillsätts mäsken när en ny jäsning påbörjas.
Fatlagring
Rom lagras på ståltank (ljus rom) eller ekfat (mörk rom). Ekfaten är ofta av amerikansk ek och har tidigare innehållit bourbonwhiskey. Faten används flera gånger, ofta under flera tiotals år. Även andra fattyper förekommer, exempelvis begagnade cognac-, sherry- och portvinsfat, men i mindre omfattning.
Det förekommer också att vit rom lagras på ekfat för att skapa en rundare karaktär. I dessa fall filtrerar man destillatet genom kolfilter efter lagringen för att ta bort den mörka färg ekfatslagring normalt ger.
Att lagra rom i tropikerna är en utmaning eftersom det varma klimatet gör att avdunstningen blir hög och mognaden snabb med mycket karaktär av faten. Flera producenter använder sig därför av temperatur- och fuktkontrollerade lagerhus, eller av kontinental lagring, vilket innebär att man flyttar faten till Amerika eller Europa där mognaden går långsammare, avdunstningen mindre och fler smaker hinner utvecklas.
Romregler
Det finns inget egentligt regelverk som reglerar romtillverkningen, eller någon form av gemensam ursprungsmärkning. Detta har gjort att producentföreningar i olika länder har sina egna bestämmelser. Det har också medfört att romtillverkningen blivit spridd över hela världen. Undantaget är den franska ön Martinique i Västindien som har ett regelverk och AOC-status (Appellation d’Origine Contrôlée) sedan 1996.
The Gargano Rum Classification
Italienaren Luca Gargano är det stora namnet inom den internationella romindustrin. Luca Gargano är chefsarkitekten bakom den så kallade Gargano-klassifikationen som delar in rom i stilar efter val av råvara och destillationsmetod. Regelverket har utvecklats i samarbete med tredje generationens master distiller Richard Seale på Barbados. Syftet med Gargano-systemet är att bringa reda i den mängd stilar och smakriktningar som finns. Gargano-classification har fått stor uppmärksamhet som det främsta och mest långtgående sättet att klassificera rom.
Barbados
Barbados är en betydelsefull ö i romhistorien. Som Karibiens östligaste ö var det hit de första Atlantfararna anlände. Barbados blev tidigt den viktigaste hamnen för Atlanttrafiken och romlasterna till Europa. Det är också här de allra äldsta romdestillerierna finns. Barbadosrom är urtypen för den brittiska skolan, smakrik, ofta potstilldestillerad och nästan whiskylik.
Dominikanska republiken
Dominikanska Republiken är östra delen av ön Hispaniola, där Columbus landsteg med Karibiens första sockerrör ombord. Öns västra del är Haiti. Klimatet är optimalt för sockerodling och rom är närmast en del av folksjälen i landet. Dominikansk rom räknas till den spanska skolan. Den kan vara både kolonn- och potstilldestillerad, är aningen mjukare i karaktären och råvaran är såväl melass som färskpressad sockerrörsaft. Lagring på spanska sherryfat förekommer också.
Frankrike
Frankrike är ett av världens största romländer. Produktionen sker på flera platser runt om i världen, som i de franska departementen Guadeloupe, Martinique, Saint Bartholome, La Réunion och Franska Guyana. Producenterna står under fransk lag och omfattas därmed av ett mer långtgående regelverk. Man skiljer bland annat på Rhum Agricole och Rhum Industriell, det vill säga rom gjord av sockerrör respektive melass. Det finns även romdestillerier i själva Frankrike. Landet är också en betydande hub för kontinental lagring, det vill säga rom som tillverkats i exempelvis Karibien men flyttats till Europa för långsammare mognad. Det franska stilen ger en örtig, ofta torr och elegant rom.
Guyana
Guyana ligger på den sydamerikanska nordkusten med gräns mot Brasilien och Venezuela. Guyana-rom räknas till den brittiska skolan. Den mest kända stilen är så kallad Demerara-rom som är en smakrik kolonn- och potstilldestillerad rom. Trots namnet har den inget med Demerarasocker att göra. Det är i stället Demerarafloden som rinner genom landet som är ursprunget till namnet. Demerararom är mörk, sträv och smakrik.
Jamaica
Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även klimatet kan vara närmast brittiskt, det är svalare och präglat av salta havsvindar. Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den i hög grad potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad Dunder, en typ av surmäsk som förvaras i hålor i marken. Resultatet är en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och robust som en Islaywhisky.
Kuba
Kuba var länge ett av de mest betydande romländerna med många små privatägda destillerier. Dessa konfiskerades i och med revolutionen 1959 och många romtillverkare flydde eller upphörde med produktionen. En av de familjer som gav sig av var exempelvis Bacardi. Rom är nationaldryck på Kuba och flera av världens populäraste romdrinkar har sitt ursprung här, exempelvis Cuba Libre och Daiquiri. Romproduktionen är alltjämt statlig, även om internationellt kapital och delägarskap har tillkommit. Den kubanska rommen görs ofta i stora anläggningar. Det största märket, Havanna Club, är en av världens mest spridda romsorter. Före revolutionen var den typiska kubanska romen av spansk stil, i dag är den närmast industriell.
Panama
Det lilla kanallandet Panama anses ha ett av världens allra bästa klimat för sockerrörsodling. Närheten till de stora världshaven ger mycket hög luftfuktighet och temperaturen är närmast konstant. På slättlandet råder näst intill växthusklimat, vilket gör att sockerrören utvecklar den högsta sockerhalten i världen. Panamaromen räknas till den spanska skolan, lite lättare i smaken med eleganta toner av arrak och hög blommighet.
Trinidad
Ögruppen Trinidad var fram till 1962 en brittisk koloni. Då blomstrade romtillverkningen och det fanns fler än 50 destillerier. Dessa har numera försvunnit och när legendariska Caroni stängdes 2003 återstod endast ett destilleri, Trinidad Distillers, vars stora produkt är Angostura vilken säljs över hela världen. På senare år har ett antal mindre destillerier grundats. Den traditionella stilen är brittisk, intensiv och smakrik. Nedlagda Caroni är romvärldens Port Ellen vars karaktärsfulla och whiskyliknande rom numera betingar mycket höga priser på samlarmarknaden.
Venezuela
Venezuela är ett av de mest framstående romländerna i Sydamerika. Det stora märket Diplomatico är känt över hela världen, men det finns många fler. Romtillverkningen i Venezuela är i ovanligt hög grad reglerad i syfte att framställa högkvalitativ rom. Bland annat måste lagringen ske minst två år inom landets gränser. Förutsättningarna för att odla sockerrör är mycket gynnsamma och den melass som produceras får ett ovanligt högt sockerinnehåll. Stilen är spansk, men uttrycken är många.
Läs mer om hur vi behandlar dina personuppgifter i vår Personuppgiftspolicy.
Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.
Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.
I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.
