Indien är ett synnerligen märkligt whiskyland. Av de tio största whiskyvarumärkena i världen är sju indiska. McDowell’s No 1 är med över 30 miljoner sålda nioliterslådor årligen dubbelt så stort som Johnnie Walker. Nästan lika stort är Officer’s Choice och Imperial Blue. Även fjärdeplatsen på topplistan innehas av ett indiskt varumärke, Royal Stag.

Indien och Storbritannien har historiskt mycket nära band. Indien var en brittisk koloni fram till 1947. Den brittiska handelsflottan gick i skytteltrafik mellan länderna. Det finns inget annat land i det brittiska samväldet som har och har haft sådan betydelse för britterna såväl ekonomiskt som kulturellt. I Storbritannien finns en mycket stor indisk befolkning och säg den britt som inte dricker indiskt te. Indien å sin sida anammade mycket av det brittiska; språk, kultur, idrott och inte minst whisky. Redan 1820 byggde Edward Dyer ett destilleri uppe vid gränsen mot Himalaya. Destilleriet är fortfarande i aktivt, men i likhet med de flesta andra indiska whiskydestillerier, det finns ett tiotal, säljs ingenting på export.

Efter den indiska självständigheten växte den inhemska dryckesindustrin. Eftersom kornodlingarna i landet var ringa sökte man sig till andra grödor, inte minst melass från sockerrör. Indien är en av världens absolut största producenter av socker och det land i världen där sockerkonsumtionen är som högst. Några skotska lagar och förordningar som reglerade sprittillverkningen brydde man sig inte om. Däremot lät man gladeligen namn och varumärken klinga urskotskt som Crown Royal, Bagpiper, Old Tavern med flera.

På topplistan över världens 20 största whiskyvarumärken vimlar det av indiska namn. Dock är det mycket få av dem som någonsin ses på våra breddgrader. Indisk whisky lagras sällan längre tid på ekfat, den görs i regel på melass och ska inte jämföras med vare sig malt- eller blendwhisky. Att jämföra den indiska varumärkeswhiskyn med skotsk och västerländsk whisky är egentligen inte görligt.

När intresset för världswhisky ökade en bit in på 2000-talet såg också indiska destillerier sin möjlighet. Först ut att ställa om sin whiskyproduktion med sikte på kvalitet och export till västvärlden var Amrut i Bangalore. Tanken var att utmana den skotska whiskyn på dess egen hemmabana. Amrut lanserades 2002 och tog whiskyvärlden med storm. Amrut kom att få efterföljare, främst av dem är John Distillers i Goa med varumärket Paul John. Företaget grundades så sent som 1992 och har i dag några av världens snabbast växande whiskyvarumärken.

Den indiska maltwhiskyn skiljer sig i några avseenden från den skotska. Det korn som odlas i Indien är sexradigt, medan det europeiska är tvåradigt. Sexradigt korn ger ett sämre utfall, men ett sötare och fruktigare destillat. En annan faktor som starkt påverkar den indiska whiskyn är klimatet. I den tropiska värmen är avdunstningen mycket hög, ibland upp till 15 % årligen. Den höga temperaturen och de stora dygnsvariationerna ger en aggressiv lagringsmiljö där mognaden påskyndas. Efter tre år kan ett indiskt whiskyfat ha förlorat halva sin volym, men å andra sidan kan whiskyn vara mogen som en tre, kanske fyra gånger äldre skotsk whisky. Indisk whisky är sällan torvrökt. Torv finns knappast i Indien. Såväl Amrut, Rampur och Paul John importerar skotsk torv och gör utmärkt rökig whisky, men i likhet med den japanska whiskyn är det i stället fruktighet och fatkaraktär som är de mest framträdande egenskaperna för den indiska whiskyn.