Guyana är ett av världens mest spännande romländer. Det lilla landet ligger inklämt på den sydamerikanska nordkusten mellan Brasilien, Venezuela och Surinam. Guyana var först holländsk och sedan brittisk koloni till långt in på 1960-talet. Det brittiska styret har satt avtryck i landets romindustri och följaktligen räknas Guyanas romstil in i den brittiska skolan, men med influenser från spanska skolan.

Rom från Guyana kallas ofta Demerara-rom. Namnet kommer från Demerarafloden som flyter norrut från landets centralt belägna regnskogar till huvudstaden Georgetown där den mynnar ut i Atlanten. Demerara-rom kan vara kolonn- eller potstilldestillerad och är ofta smakrik, ekfatslagrad, mörk, sträv och i många fall påfallande lätt att förväxla med whisky.

Sockerrör har odlats i Guyana sedan mitten av 1600-talet. Under storhetstiden, i början av 1900-talet, fanns det omkring 400 sockerplantager – många av dessa var utrustade med eget destilleri.

Under stora delar av 18- och 1900-talen ingick rom i den brittiska flottans basranson. En åttondels imperial pint (71ml) med en styrka på 95,5 proof (54,6%) delades, fram till 1970, dagligen ut till sjömännen. En ansenlig del av flottans rom tillverkades i Guyana och när romransonerna upphörde försvann en stor exportmarknad.

Guyana är alltjämt en betydande exportör av socker, melass och rom, men romindustrin har rationaliserats och idag finns bara ett aktivt destilleri kvar, statligt ägda Diamond Distillery.

Pannorna från flera nerlagda destillerier har bevarats och flyttats till Diamond Distillery och därför kan man fortsätta producera romstilar från förr. Ofta är det namnet på det destilleri som pannan ursprungligen stod på som anges på etiketten.

Compagnie des Indes Sverigeaktuella buteljering från Diamond Distillery består av en blend av rom som destillerats i tre olika pannor; dubbelpannan Port Mourant, enkelpannan Versaille samt Diamonds kolonnpannor.

Den legendariska Port Mourant-pannan i trä är, så vitt känt, världens äldsta och konstruerades år 1732.