
Rökig sherrylagring från Isle of Mull
Ledaig är ett av de mer svåruttalade whiskynamnen. Varianterna är otaliga i
Benromach är ett egensinnigt destilleri. När andra effektiviserar sina processer i jakt på pund och pence så gör Benromach närmast tvärtom. Benromach stängdes för gott trodde man 1983, men kunde tack vare Gordon & MacPhail fira sin hundraårsdag med att återuppstå.
Gordon & MacPhail och destillerchef Keith Cruickshank är närmast rigida i sitt sätt att göra whisky på gammaldags vis. Moment som fatfyllning, fatvägning, lagerhantering, blandning med mera sker för hand. Man ståtar också med några av Skottlands längsta jästider och kör pannorna så sakta att det snarare droppar än flödar sprit ur dem. Allt för att replikera sättet man gjorde whisky på förr i Speyside. Processen är också i flera andra delar uppbyggd kring äldre typer av utrustning, som jäskar i lärkträ och kylning av destillatet utomhus.
En annan egenhet som Benromach, oss veterligen, är ensamma om är att man endast buteljerar på förstagångsfat. Den hårdnackade fatpolicyn är naturligtvis mycket kostsam men resultatet av de nya faten ger en mer smakrik och, enligt många, mer kraftfull whisky. I dag är det vanligt att fat i den skotska whiskyindustrin används både tre och fler gånger.
Symposion och Gordon & MacPhail har ett mångårigt och långtgående samarbete. Det ger Symposion goda möjligheter att få del av fat som är speciella, som man kan buteljera som ett exklusivt fat för den svenska marknaden. Det är just ett sådant fat som nu kommer de svenska whiskykonnässörerna tillgodo, en härligt mättad 10-årig sherrylagring buteljerad vid naturlig fatstyrka.
Ledaig är ett av de mer svåruttalade whiskynamnen. Varianterna är otaliga i
Trinidad och Tobago är en karibisk ö-stat med en fascinerande kultur. De
I år firar Kilchoman 20 år. Två fantastiska decennier fyllda med whisky,
Läs mer om hur vi behandlar dina personuppgifter i vår Personuppgiftspolicy.
Benromach ritades en gång av den berömde destilleriarkitekten Charles Doig och är ett av Speysides vackraste destillerier. Benromach ligger i den lilla orten Forres några kilometer utanför Elgin. Destilleriet grundades 1898 när järnvägen kommit till byn och whiskyboomen rasade som värst. Det var den legendariske och otursförföljde Campbeltown-destillatören Duncan MacCullum som lät uppföra Benromach. Namnet tog han från kullarna Romachs Hills i närheten där destilleriet än i dag har sina vattenkällor.
Benromach byggdes med sällsynt dålig timing, strax efter starten inträffade den ödesdigra Pattison-kraschen som ändade whiskyns guldålder och tystade stora delar av whiskyindustrin. Sedan dess har en lång följd av ägarbyten och långa tider av stillestånd avlöst varandra. När den stora branschkrisen inföll i början av 1980-talet stängdes och avrustades Benromach för gott – trodde man.
År 1993 kunde familjen Urquhart, via den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail, ta över Benromach för en symbolisk summa. Destilleriet var inte mycket mer än ett tomt skal, allt var tvunget att köpas in på nytt, pannor, jäskar, mäsktunnor och så vidare. I oktober 1998, efter flera års förberedelser, kunde Benromach återinvigas under överinseende av Prins Charles.
Gordon & MacPhail, som är genuint sammanlänkat med den skotska whiskyhistorien, beslutade att använda sitt nya destilleri till att göra en klassisk och traditionell old school-whisky. Man röker malten hårdare än brukligt i Speyside, man låter mäsken jäsa ovanligt länge och destilleringen utförs mycket långsamt. Resultatet är en rejält fruktig och halvrökig whisky i en stil som påminner om 1950- och 1960-talets Speyside, från en tid som har kallats ”the golden days of whisky distilling”.
Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även klimatet kan vara närmast brittiskt, det är svalare och präglat av salta havsvindar. Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den i hög grad potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad Dunder, en typ av surmäsk som förvaras i hålor i marken. Resultatet är en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och robust som en Islaywhisky.
Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.
Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.
I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.