2023-05-23
Gordon & MacPhail är mest av allt specialist på Speysidewhisky. Företagets track record när det gäller buteljeringar från Glen Grant, Strathisla, Longmorn och en lång rad av de andra destillerierna runt Elgin är totalt oöverträffad. Ingen kommer någonsin att kunna göra något som ens liknar det som blivit vardagsmat för Gordon & MacPhail. Men tittar man lite noggrannare i Gordon & MacPhails katalog så är det inte många hörn av Skottland man inte är specialist på, som Islay till exempel.
Gordon & MacPhail har buteljerat vidunderlig whisky från de flesta Islaydestillerier och bli inte förvånade om det visar sig att det ännu slumrar fat i lagerhusen från de mest högoktaniga destillerierna på rökön.
Ett av de stora Islaydestillerierna som Gordon & MacPhail gång på gång återkommer till är det allra största, åtminstone sett till storlek. Caol Ila har aldrig lyckats nå samma kultstatus som Port Ellen eller 70-tals Ardbeg, men whiskyn från Islays jätte är många gånger lika magnifik. Det är som bekant Diageo som äger Caol Ila och det stora bolaget har mest sett destilleriet som en fabrik som gör rökwhisky till Johnnie Walker och andra av de stora blendmärkena, och med detta har man nöjt sig. Trots att granndestillerierna på ön har haft närmast exempellösa försäljningsframgångar de senaste tio åren har Caol Ila inte ökat mer än med några få procent (att jämföra med Ardbeg som ökat med 157 %). Nu har man dock bäddat för expansion och har investerat stort i destilleriet – som det sista destilleriet på ön har man nyligen invigt ett besökscenter, Johnnie Walker Experience, som är ett av fyra nya Johnniecenter i Skottland.
Gordon & MacPhail har möjlighet att köpa fat och newmake som inga andra har, de har också förmågan att lagra whiskyn på fat som många gånger är svåra att hitta hos destillerierna själva. Caol Ilas husstil är och ska vara bourbonlagrad whisky, det är sådan whisky som efterfrågas i Diageos blandningsfabriker. Caol Ila är på så sätt mest en industri som gör samma sak dag ut och dag in, undantagen är få. Vill man upptäcka andra sidor hos Caol Ila är det en god idé att knacka på hos Gordon & MacPhail.
Nu kommer ett singelfat i skönt mogen ålder, 20 år fyllda, ett vintage-fat från 2002 som valts ut av Symposion. Fatet är en förstagångs Bourbon Barrel, buteljerat vid naturlig fatstyrka på 55,5 %. Samtliga 167 flaskor har reserverats för Systembolaget, vilket gläder oss svenska vänner av riktigt bra Islaywhisky.
Att lagra skotsk whisky på calvadosfat tillhör inte vanligheterna trots att avståndet
Benromach är ett egensinnigt destilleri. När andra effektiviserar sina processer i jakt
Läs mer om hur vi behandlar dina personuppgifter i vår Personuppgiftspolicy.
Islay är den sydligaste av öarna i de inre Hebriderna. Islay ligger norr om Nordirland med Kintyrehalvön på det skotska fastlandet i öster. Norra delarna av Islay är bergiga och söder därom breder ljunghedarna ut sig. Ungefär en fjärdedel av öns yta utgörs av djupa svartblå torvmossar.
Längs Islays Sydkust ligger ”The Kildalton Three”, Ardbeg, Laphroaig och Lagavulin. Fram till 1983 fanns också Port Ellen lite längre västerut utmed samma kust. Port Ellen är idag ett mälteri, men det finns långt gångna planer på att återuppliva destilleriet. Utmed norra kusten finns Bunnahabhain och Ardnahoe medan de västligaste destillerierna är Kilchoman och Bruichladdich. Till öns destillerier hör också Bowmore och det största Caol Ila.
Islay blev tidigt ett centrum för whiskyproduktion. Närheten till Irland gjorde att kunskap fanns på någon timmas båtfärd. Man talade dessutom gaeliska och kände stor samhörighet med Irland. Dessutom undgick Islay att omfattas av de första maltwhiskylagarna vilket gjorde att ön blev ett skatteparadis som lockade investerare från fastlandet. När myndigheterna senare försökte få kontroll över produktionen gjorde det avlägsna läget att kontrollanter i det längsta avstod från att inspektera skatteplikten. Det skyddade och tidvis skattebefriade läget innebar att destillatörerna inte behövde bekymra sig för risken att bli påkomna. Man kunde tryggt låta torven pyra i dagar och mätta kornet med massor av fenoler. Den kraftigt torvrökta whiskyn blev tidigt tradition på Islay och är så än i dag.
Islays whisky är den mest smakrika och robusta av all skotsk whisky. Port Ellen Maltings förser i stort sett samtliga öns destillerier med rökig malt. Flera av dem har dessutom gammaldags maltgolv och torvtorkar malten i kölnor med egen torv. Islaywhiskyn präglas i hög grad av en distinkt rökighet med toner av tjära, läder och torv. En stor del av whiskyn lagras på ön och påverkas dessutom av tångsälta och medicinala havstoner.
Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även klimatet kan vara närmast brittiskt, det är svalare och präglat av salta havsvindar. Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den i hög grad potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad Dunder, en typ av surmäsk som förvaras i hålor i marken. Resultatet är en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och robust som en Islaywhisky.
Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser. Affärerna gick bra och snart tog de hjälp av en ung bodknodd, den femtonårige John Urquhart. Den unge mannen visade sig vara mycket ambitiös och fick snart ansvaret för whiskyn. 1915 gick de båda ägarna ur tiden och John Urquhart fick ta över butiken.
John Urquhart hade tidigt etablerat vänskapsrelationer med många av traktens destillatörer. Han hade deras fulla förtroende att sälja singelmaltwhiskyn de producerade. Whiskyförsäljningen blev nu en växande del av verksamheten hos Gordon & MacPhail. Sherry var tidens modedryck. Sherryn importerades på fat och när dessa tömts lät John Urquhart fylla dem med whisky som han lagrade i egna lagerhus. Han lät faten ligga betydligt längre än vad som var brukligt i Speyside. Den långlagrade whiskyn sålde han sedan i allt vidare kretsar.
Verksamheten växte. Under mellankrigstiden hade familjen Urquhart Skottlands största lager av mognande whisky och Gordon & MacPhail blev en spindel i nätet för handeln med singelmaltwhiskyn i Speyside. Ett tag hade Gordon & MacPhail närmast monopol på försäljningen av singelmalt, branschen i övrigt intresserade sig mest för blended whisky.
Gordon & MacPhail har haft en enorm betydelse för den skotska whiskyindustrin. I hög grad är det Gordon & MacPhail som ”uppfunnit” intresset för långlagrad singelmalt. De var också först med att intressera sig för Skottlands whiskyregioner och byggde upp lager med whisky som alltjämt beskrivs som den skotska whiskyns nationalbibliotek. Ingen aktör har lika mycket gammal whisky i lager ifrån ett så stort antal aktiva och nedlagda destillerier. Sedan 1993 äger Gordon & MacPhail även destilleriet Benromach.
Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.
Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.
I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.
