Springbank är på många sätt ett annorlunda destilleri, inte bara när det gäller tillverkningen av whiskyn utan också hur de marknadsför den. Nästan alla destillerier delar namn med sitt varumärke. Glenfiddich är Glenfiddich, Lagavulin är Lagavulin och så vidare. Springbank däremot uppträder under tre helt olika varumärken: klassiska Springbank, rökiga Longrow och den trippeldestillerade och helt orökta Hazelburn.

Dessa tre varumärken, som alla är destillerade på olika sätt, har – förutom Springbank – namn efter försvunna destillerier i Campbeltown. Den lilla historiska destilleristaden längst nere på Kintyrehalvön har sedan mitten av 1800-talet haft 37 destillerier inom stadsgränserna, trots att staden inte är större än ett litet svenskt samhälle. Av olika skäl försvann nästan samtliga destillerier. Ett tag var det bara Springbank kvar. Springbank har alltid månat om sin stads whiskyhistoria. Att de namnger sina whiskymärken efter de nedlagda destillerierna är ett exempel på detta.

Redan på 1700-talet fanns ett destilleri i Campbeltown som kallades Hazelburn, det låg på Longrow Street. 1825 byggdes en ny anläggning på Millknowe Road. Det nya destilleriet blev ett av de största och mest framgångsrika i staden. När Hazelburn var som störst producerade man över en miljon liter årligen (nästan dubbelt så mycket som Springbank gör idag) och hade nio lagerhus. 1920-talets nedgång i ekonomin och förbudstiden i USA blev för svår för Hazelburn som stängdes definitivt 1925. Lokalerna användes dock som lager och laboratorium ända fram till 1983.

När Springbank lanserade sin första trippeldestillerade och helt orökta whisky 2005 valde man att hedra det gamla destilleriet. Sedan dess har Hazelburn utvecklats till ett aktat whiskymärke som buteljerats i åtskilliga versioner. Årets 10-åriga utgåva är uteslutande lagrad på bourbonfat.