Det är ganska märkligt att sherryfat blivit så populärt i whiskyindustrin, medan portvinsfaten egentligen aldrig riktigt etablerat sig. 

Engelsmännen hade en omfattande handel med både Portugal och Spanien. Av historiska skäl var förhållandet med fransmännen ansträngt, men spanjorer och portugiser gjorde man gärna affärer med. Portvin blev omåttligt populärt i England och engelsmän kom att grunda stora handelshus i Portugal. Ännu idag är flera av dagens portvinshus helt eller delvis ägda av britter.

Men det skulle ändå dröja till slutet av 1990-talet innan portvinslagrad whisky blev populärt. Det var främst David Stewart hos William Grant och Bill Lumsden på Glenmorangie som då började experimentera med att slutlagra whisky på portvinsfat.

Även Arran var tidigt ute med slutlagringar. Destilleriet kom under sina första år att ta fatexperiment och slutlagringar så långt att branschorganisationen SWA sägs ha reagerat och lär ha försökt sätta käppar i hjulet för experimentlustan. Det diskuterades ett förbud, men marknaden hade sagt sitt. Whiskyn blev utmärkt och i flera fall storsäljare.

Arran var ett av de destillerier som gick i bräschen för slutlagringsexperimenten. Flera av dessa buteljeringar har aldrig återkommit, men de allra mest lyckade håller man fast vid. Portvinslagringen är en av dessa.