
Highland-whisky med portvinskaraktär
Tomatin Distillery är ett av de mer fascinerande destillerierna i norra Skottland.
Året var 1968 när Glenfarclas, som första destilleri, buteljerade en whisky på fatstyrka. Den tappades på 60 %, vilket motsvarar 105 proof enligt det gamla brittiska sättet att ange alkoholstyrka. Whiskyn var tio år gammal och försvann ganska obemärkt. Men ”Hundrafemman” skulle återkomma när whiskyintresset växte och då blev den en ikon. Det är ingen överdrift att påstå att det var just Glenfarclas 105 som lärde whiskyintresserade att uppskatta cask strength-whisky. I dag är det nästan mer regel än undantag att destillerier släpper fatstark whisky. Många har förstått att den blir fylligare, mer koncentrerad och smakrik, och inte minst att man som konsument själv kan avgöra hur mycket eller lite vatten man vill tillsätta för att hitta den optimala balansen.
Att Glenfarclas är pionjärer tillhör det ovanliga. Glenfarclas är inget destilleri som experimenterar eller söker nya sensationer. De håller sig gärna till det gamla invanda och trygga och skyr trender och moderna whiskynycker. De har till exempel, oss veterligen, aldrig gjort en slutlagring, och de lagrar uteslutande sin whisky på sherryfat, för så gjorde far och farfar, och i en familj håller man på traditionerna. Och det där moderna påhittet med Speysidewhisky bryr man sig inte om. Det är ett sentida marknadstrick, menar man. Glenfarclas ligger utanför Aberlour i hjärtat av Speyside, men saker ska kallas vid sitt rätta namn och därför gör man en Highlandwhisky, för det har man alltid gjort.
I dag är Glenfarclas ett av få destillerier som fortfarande låter öppna lågor värma pannorna. Det är en gammaldags och riskfylld metod att destillera etanolångor, men den bidrar till smakutvecklingen på ett sätt som i det närmaste försvunnit. På de punkter där lågorna träffar pannorna blir temperaturen högre och det uppstår så kallade Malliardreaktioner där proteiner bränns. Lite grann som den karamelliserade yta som uppstår när vi grillar kött. Processen ger en mörkare färg och förhöjer både doft och smak. För Glenfarclas del skapar detta en lätt sotig karaktär. För ett antal år sedan experimenterade Glenfarclas med att göra som alla andra och konvertera till indirekt uppvärmda pannor, när resultatet analyserades åkte nymodigheterna ut och man behöll det gamla mer omständliga sättet att göra whisky – det smakade inte längre Glenfarclas.
Som ett led i Symposions 30-årfirande har Glenfarclas valt ut och buteljerat ett fatstarkt Oloroso Hogshead-fat, enkom för svenska whiskymarknaden. Det är en klassisk Cask Strength – som den gamla ”Hundrafemman” och lite till – fullmatad med sherrytoner och den där lätt grillosiga stilen som de direkteldade pannorna trollar fram. 240 flaskor släpps via Systembolaget.
Tomatin Distillery är ett av de mer fascinerande destillerierna i norra Skottland.
Kilchoman Sanaig Àrd – ett rökigt muskelpaket för svenska smaker Kilchoman Sanaig
Hampden växer mer och mer fram som ett av världens främsta romdestillerier.
Läs mer om hur vi behandlar dina personuppgifter i vår Personuppgiftspolicy.
Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.
Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.
I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.