
Rökig sherrylagring från Isle of Mull
Ledaig är ett av de mer svåruttalade whiskynamnen. Varianterna är otaliga i
När Gordon & MacPhail väckte Benromach ur sin långa Törnrosasömn 1998 var det både en dröm som gick i uppfyllelse och en sensation. Ingen hade trott att det illa medfarna destilleriet någonsin skulle gå i drift igen, men Gordon & MacPhail’s nestor, och en av whiskyhistoriens mest betydelsefulla personer, George Urquhart ville annorlunda. Hans dröm var att starta ett eget destilleri och den drömmen blev verklighet efter tre års omfattande restaureringar, den 15 oktober 1998. Invigningen förrättades av ingen mindre än dåvarande Prins Charles och ”farbror George” kunde mycket nöjd och lycklig sitta i sin länsstol vid spirit safen och se de första dropparna av familjens egentillverkade whisky bli verklighet.
Benromach var rejält nedgånget vid övertagandet 1993 och Gordon & MacPhail påbörjade en omfattande restaurering. I princip byggdes ett nytt destilleri i de gamla lokalerna. Men man designade destilleriet utifrån en filosofi som aldrig tidigare förverkligats vid ett destilleribygge. Man återskapade i hög grad ett gammaldags destilleri i modern tappning. Syftet var att skapa en modern whisky såsom whisky smakade förr. Det gjorde man genom att installera små pannor, jäskar i trä, utomhuskylning och annan mer eller mindre ålderdomlig teknik. Man designade också recepten därefter med långa jästider, högre rökhalt, långsam destillering, och kanske mest betydelsefullt, man antog en hårdnackad fatpolicy att enbart använda förstagångsfat, vilket avsevärt fördyrar lagringen, men eftersom begrepp som second fill och refill är sentida valde Gordon & MacPhail att söka sig bakåt i tiden längs den dyrare vägen.
När den första whiskyn från det nya destilleriet nådde marknaden 2004 fick den passande nog namnet Benromach Traditional. Sedan dess har ingenting i filosofin ändrats, tvärtom tittar man på att införa ännu mer ålderdomlig teknik som worm tubs och golvmältning, men planerna är ännu inte mer än tankar.
Benromach har nu tagit plats på världens whiskyhyllor med en core range som tveklöst tillhör Speysides mest intressanta och en av de mest hyllade buteljeringarna är Benromach 15 Years Old.
Ledaig är ett av de mer svåruttalade whiskynamnen. Varianterna är otaliga i
Trinidad och Tobago är en karibisk ö-stat med en fascinerande kultur. De
I år firar Kilchoman 20 år. Två fantastiska decennier fyllda med whisky,
Läs mer om hur vi behandlar dina personuppgifter i vår Personuppgiftspolicy.
Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.
Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.
I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.
Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även klimatet kan vara närmast brittiskt, det är svalare och präglat av salta havsvindar. Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den i hög grad potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad Dunder, en typ av surmäsk som förvaras i hålor i marken. Resultatet är en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och robust som en Islaywhisky.
Benromach ritades en gång av den berömde destilleriarkitekten Charles Doig och är ett av Speysides vackraste destillerier. Benromach ligger i den lilla orten Forres några kilometer utanför Elgin. Destilleriet grundades 1898 när järnvägen kommit till byn och whiskyboomen rasade som värst. Det var den legendariske och otursförföljde Campbeltown-destillatören Duncan MacCullum som lät uppföra Benromach. Namnet tog han från kullarna Romachs Hills i närheten där destilleriet än i dag har sina vattenkällor.
Benromach byggdes med sällsynt dålig timing, strax efter starten inträffade den ödesdigra Pattison-kraschen som ändade whiskyns guldålder och tystade stora delar av whiskyindustrin. Sedan dess har en lång följd av ägarbyten och långa tider av stillestånd avlöst varandra. När den stora branschkrisen inföll i början av 1980-talet stängdes och avrustades Benromach för gott – trodde man.
År 1993 kunde familjen Urquhart, via den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail, ta över Benromach för en symbolisk summa. Destilleriet var inte mycket mer än ett tomt skal, allt var tvunget att köpas in på nytt, pannor, jäskar, mäsktunnor och så vidare. I oktober 1998, efter flera års förberedelser, kunde Benromach återinvigas under överinseende av Prins Charles.
Gordon & MacPhail, som är genuint sammanlänkat med den skotska whiskyhistorien, beslutade att använda sitt nya destilleri till att göra en klassisk och traditionell old school-whisky. Man röker malten hårdare än brukligt i Speyside, man låter mäsken jäsa ovanligt länge och destilleringen utförs mycket långsamt. Resultatet är en rejält fruktig och halvrökig whisky i en stil som påminner om 1950- och 1960-talets Speyside, från en tid som har kallats ”the golden days of whisky distilling”.
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.