Benromach Distillery

Benromach Distillery ett av Skottlands vackraste. Den mäktiga röda skorstenen och de vita klosterliknande stenfasaderna vittnar om imperietiden när destilleri efter destilleri byggdes i Skottland.

Benromach i Forres några kilometer utanför Elgin grundades 1898 när järnvägen kommit till byn och maltwhiskyboomen rasade som värst. Det var den legendariske Campbeltown-destillatörern Duncan MacCullum som lät uppföra Benromach. Namnet tog han från kullarna Romachs hills i närheten där destilleriet ännu har sina källor. Den som vill träffa Mr MacCullum i dag kan lämpligen bege sig till ett annat destilleri, Glen Scotia. Där tar han emot som spöke nattetid i lagerhusen. Men räkna inte med att få någon guidad tur, ingen vid destilleriet vågar nämligen vistas där efter mörkrets inbrott. Verklighetens MacCullum dränkte sig i Glen Scotias vattenkälla dagen före julafton 1930.

Det skulle dröja nästan tio år innan produktionen kom igång vid Benromach. Den förödande Pattisonkraschen satte käppar i hjulet för hela branschen. När Benromach äntligen startade var det under namnet Forres Distillery men blott tre år senare stängdes det på nytt. Sedan följde en lång rad av ägarskiften med både amerikanska och kanadensiska ägarbolag och däremellan långa tider av tystnad. I början av 1950-talet kom Benromach åter under skotsk fana när det övertogs av United Distillers – det bolag som numera har blivit världens största destilleribolag, Diageo. I mitten av 1960-talet genomgick Benromach stora förändringar. Golvmältningen och direkteldningen upphörde, mälteriet blev fatlager, ny utrustning installerades och i början av 1970-talet stod i princip ett helt nytt destilleri klart för tappning. Men sagan skulle få ett olyckligt slut.

I mars 1983 svepte den stora strukturomvandlingens snåla vindar över Skottland, marknaden hade tappat kraft, effektiviseringen hade gjort många äldre destillerier olönsamma och de små klarade inte ökade krav på kostnadseffektivitet och volymproduktion. Ett tjugotal skotska destillerier lades i malpåse eller stängdes för gott. Ett av dessa var Benromach som helt enkelt blivit för litet för att överleva.

Hade det inte varit för en mans dröm hade Benromach Distillery sedan länge rivits och förmodligen förvandlats till en parkeringsplats eller ett snabbköp. Det har nämligen varit ett vanligt öde för de destillerier som slocknade dessa dystra år. Men George Urquhart ville annorlunda. George Urquhart är mannen som i mångt och mycket uppfann marknaden för maltwhisky. Han hade ärvt familjeföretaget Gordon & MacPhail och var den som byggde upp mycket av det som formade dagens enorma och världsomfattande intresse för maltwhisky. Det är alltså ingen överdrift att påstå att han uppfann maltwhiskybranschen. George Urquhart hade länge drömt om att äga ett eget destilleri och på sin ålders höst blev detta verklighet när Gordon & MacPhail 1993 överraskande fick möjlighet att köpa Benromach från United Distillers för en symbolisk slant. Orsaken till att Gordon & MacPhail fick överta destilleriet kan till stor del förklaras med familjen Urquharts goda rykte i branschen och förvärvet sågs mer eller mindre som en väntjänst.

Nu vidtog ett omfattande renoverings- och planeringsarbete. Man ersatte nästan all utrustning. Två helt nya pannor köptes in, nya lagerhus byggdes och fyra träjäskar sattes på plats. Dessutom iordningställdes ett besökscenter som idag tilldelats fyra stjärnor av turistorganisationen Visit Scotland. Efter flera år av förberedelser och oväntade problem kunde Gordon & MacPhail slutligen sätta Benromach i drift igen hösten 1998.

Destilleriet återinvigdes officiellt den 15 oktober 1998. Invigningen förrättades av den whiskyintresserade Prins Charles som också förärades och fick signera det första fatet som nu kan beskådas i lagerhus nummer ett.

Whiskyn som tillverkas vid Benromach skiljer sig på flera sätt från annan Speysidewhisky. Den röks förhållandevis hårt, åtminstone i jämförelse med andra destillerier i Speyside. Förklaringen till den osedvanligt blommiga och fruktiga smaken står att finna i den ovanligt långa jäsningen. Upp till fem dygn i jäskaren lockar fram mängder med fruktiga smakämnen i mäsken.

Även Benromach’s båda pannor bidrar till den speciella karaktären. De är ovanligt små med raka halsar och lynearms. Malten tappas i cirka tusen fat om året, 80 procent av dem är amerikanska bourbon barells och cirka 20 procent amerikanska sherryfat. Det förekommer också flera slutlagringar på olika vinfat.