Slutsåld
Artnr:
Alkoholhalt:
Ursprung:
Typ:
Producent:
Destillerad:
Buteljerad:
Lagring:
PRIS
STORLEK
SÖTMA
Fransk whisky är okänt för många, men faktum är att Frankrike är ett av världens största whiskyländer. Både sett till konsumtion och till antalet destillerier. Många destillerier är dock små hantverksdestillerier som producerar mindre volymer, ofta vid sidan av vinproduktion. Det största är Rozelieures (uttalas roselljör) från Lorraine-regionen, uppe i Frankrikes nordöstra hörn vid Alsace.
Destilleriet grundades 2000 av Hubert Grallet och hans svärson Christophe Dupic. På kort tid har Rozelieures blivit det mest säljande av samtliga franska destillerier.
Rozelieures är speciellt av flera skäl. Man odlar sitt eget korn på 300 hektar åkermark vid destilleriet, man har en egen biogasanläggning som gör att man är självförsörjande på energi och sedan 2018 har man en egen golvmältningsanläggning med kapacitet på 2 000 ton i drift.
Rozelieures Fumé Collection (fumé betyder rök) är den första whiskyn från destilleriet som lanseras i Sverige. Den är en av Rozelierures mest prisbelönta och bäst säljande whiskysorter.
Läs mer om producenten
Det franska destilleriet Rozelieures ligger i Lorraine, uppe i Frankrikes nordöstra hörn vid Alsace. Rozelieures är en liten by, med färre än 200 invånare vid foten av en slumrande vulkan. Här har familjen Grallet destillerat Mirabell-likör sedan slutet av 1800-talet och på fälten runt sitt destilleri odlar man korn och andra sädesslag sedan fem generationer tillbaka.
Läs mer om producenten
Panama är ett av romvärldens mest fascinerande länder. Det lilla S-formade kanal-landet i Centralamerika ligger klämt mellan två världshav där Atlanten i öster och Stilla havet i väster skapar ett mycket speciellt klimat med hög maritim luftfuktighet och långa torrperioder. Landet brukar beskrivas som ett växthus med mycket jämn temperatur och konstant fuktighet. Panama anses vara en av världens främsta odlingsplatser för sockerrör.
Läs mer om producenten
Panama är ett av romvärldens mest fascinerande länder. Det lilla S-formade kanal-landet i Centralamerika ligger klämt mellan två världshav där Atlanten i öster och Stilla havet i väster skapar ett mycket speciellt klimat med hög maritim luftfuktighet och långa torrperioder. Landet brukar beskrivas som ett växthus med mycket jämn temperatur och konstant fuktighet. Panama anses vara en av världens främsta odlingsplatser för sockerrör.
Läs mer om producenten
Panama är ett av romvärldens mest fascinerande länder. Det lilla S-formade kanal-landet i Centralamerika ligger klämt mellan två världshav där Atlanten i öster och Stilla havet i väster skapar ett mycket speciellt klimat med hög maritim luftfuktighet och långa torrperioder. Landet brukar beskrivas som ett växthus med mycket jämn temperatur och konstant fuktighet. Panama anses vara en av världens främsta odlingsplatser för sockerrör.
Läs mer om producenten
Panama är ett av romvärldens mest fascinerande länder. Det lilla S-formade kanal-landet i Centralamerika ligger klämt mellan två världshav där Atlanten i öster och Stilla havet i väster skapar ett mycket speciellt klimat med hög maritim luftfuktighet och långa torrperioder. Landet brukar beskrivas som ett växthus med mycket jämn temperatur och konstant fuktighet. Panama anses vara en av världens främsta odlingsplatser för sockerrör.
Läs mer om producenten
Japanska Nikka är världsberömt för sin whisky, men har även en lång tradition av att producera olagrade destillat.
Vid gintillverkning använder Nikka en skotsktillverkad Coffey Still som importerades till Japan i början av 1960-talet. Det är en av få klassiska coffey-stills som ännu är i bruk i världen.
I Japan producerar man nästan uteslutande råspriten av majs, i övriga världen är vete vanligast. Detta medför, tillsammans med den ovanliga destillationspannan och att man utöver traditionella ginkryddor använder ett flertal unika japanska smaksättningar, att Nikkas gin får en helt egen stil. Totalt används elva olika kryddor, örter och frukter till Nikka Coffey Gin. Varje smaksättare maccereras och destilleras sedan var för sig före blandning.
Blended Malt-whiskyn ”Cosmo” möttes med stor uppskattning när den premiärvisades vid Tokyo International Bar Show 2015 och ingår sedan dess i Mars core range. Ett, av många, uppskattat komplement till de exklusiva specialbuteljeringar som annars brukar komma från Mars.
Namnet ”Cosmo” lär härröra från nocturnemotivet som avbildas på etiketten, där kosmos stjärnor lyser över siluetten av Shinshu Distillery och de mäktiga Kisobergen. Kanske kan man även tänka sig att den kosmopolitiska blenden av japansk och skotsk maltwhisky bidragit till namnet?
Whiskyn blandas vid Shinshu Distillery efter recept skapat av destilleriets Master Blender. Stilen är fyllig, rund, välbalanserad och lättgillad med en gnutta rök och tydlig fatkaraktär.
* Whisky Magazine Icons of Whisky 2017
** World Whisky Awards 2013
Läs mer om producenten
Långt uppe i japanska Kisobergen, i den lilla byn Minyata, på nästan 800 meters höjd, ligger ett av världen högst belägna destillerier. Shinshu grundades redan 1985 under den våg av whiskyintresse som då hade vuxit fram i Japan. Shinshu fick snart svårigheter och stängdes efter bara sju år.
Det lilla kanallandet Panama anses ha ett av världens allra bästa klimat för sockerrörsodling. Närheten till de stora världshaven ger mycket hög luftfuktighet och temperaturen är närmast konstant. På slättlandet råder näst intill växthusklimat, vilket gör att sockerrören utvecklar den högsta sockerhalten i världen. Panamaromen räknas till den spanska skolan, lite lättare i smaken med eleganta toner av arrak och hög blommighet.
Det franska destilleriet Rozelieures ligger i Lorraine, uppe i Frankrikes nordöstra hörn vid Alsace. Rozelieures är en liten by, med färre än 200 invånare vid foten av en slumrande vulkan.
Här har familjen Grallet destillerat Mirabell-likör sedan slutet av 1800-talet och på fälten runt sitt destilleri odlar man korn och andra sädesslag sedan fem generationer tillbaka.
År 2002 bestämde Hubert Grallet och hans svärson Christophe Dupic att börja tillverka whisky. De var båda passionerade whiskyvänner och hade rest i Skottland vid flera tillfällen.
Till skillnad från andra Mirabell-producenter dubbeldestillerade familjen Grallet och steget till whisky var inte så stort.
Rozelierures är trots sin unga ålder ett av de många franska destillerier som utvecklats bäst och den inhemska marknaden sväljer girigt den whisky som produceras.
Rozelieures är ett litet destilleri men är ändå det största och mest säljande i Frankrike. Sedan 2007 flödar cirka 200 000 liter fransk single malt ur potstillpannorna årligen.
Destilleriet är helt självförsörjande på energi via en egen biogasanläggning. Man odlar sitt eget ekologiska korn på 300 hektar och har sedan 2018 en golvmältningsanläggning med en kapacitet på 2000 ton per år. Rozelieures är därmed ett av få franska destillerier som torvtorkar malt och gör rökig whisky.
Rozelierures har dessutom ekskogar i området där lokala tunnbindare sågar närproducerat virke till deras fat. Lagringen sker i huvudsak i traditionella bourbon- och sherryfat, men också på franska vinfat från Bourgogne, Rhône, Bordeaux och andra anrika vinregioner.
Panama är ett av romvärldens mest fascinerande länder. Det lilla S-formade kanal-landet i Centralamerika ligger klämt mellan två världshav där Atlanten i öster och Stilla havet i väster skapar ett mycket speciellt klimat med hög maritim luftfuktighet och långa torrperioder. Landet brukar beskrivas som ett växthus med mycket jämn temperatur och konstant fuktighet. Panama anses vara en av världens främsta odlingsplatser för sockerrör.
Historien om Ron Abuelo börjar 1908, då spanjoren Don José Varela Blanco grundade Panamas första sockerbruk. Drygt 100 år senare är företaget fortfarande familjeägt och drivs av tredje generationen. Don José Varela Blanco hyllade kooperativa idéer. Han etablerade samarbeten med andra odlare och var en föregångare när det gäller arbetsvillkor för personalen. I det speciella klimatet fick sockerrören en unikt hög sockerhalt och romen blev snart mycket ryktbar. Ron Abuelo räknas som en av världens främsta romproducenter och i familjen Varelas prisskåp ståtar utmärkelser från mängder med internationella dryckestävlingar.
Förutom den höga sockerrörskvaliteten är ett innovativt fatarbete kännetecknande för Abuelo. Man använder sig av traditionella amerikanska bourbonfat, men också av djuprostade fat av ny amerikansk vitek. Djuprostad ek utvecklar mängder med smaker och ger den kolonndestillerade spriten toner av kaffe, choklad och vanilj.
Ron Abuelo har producerat rom sedan 1936. Företaget äger över 800 hektar sockerrörsodlingar och har ett välfyllt romlager, med en imponerade stor del gammal rom. Ron Abuelos romsorter blandas i regel av destilleriets två romtyper; dels en kraftfull melassbaserad, dels en lättare rom tillverkad av sockerrörsjuice.
Dai Nippon Kaju Kabushi Kaisha betyder det stora japanska juicebolaget. Det otympliga bolagsnamnet valde paret Rita och Masataka Taketsuru 1934 när Masataka lämnade Suntory och äntligen kunde starta sitt eget Yoichi Distillery på Nordön Hokkaido.
För att snabbt få ekonomi i verksamheten började man med att tillverka äppelbrandy och andra äppeldrycker, men whiskytillverkningen var från första stund det centrala. Det långa japanska bolagsnamnet förkortades så småningom till Nikka.
Yoichi är bolagets första destilleri. 1969 tillkom även Miyagikyo utanför Sendai och 1989 köptes skotska Ben Nevis. Nikka blev därmed det första japanska dryckesbolag som köpte in sig i den skotska whiskyindustrin. Sedan 1954 ingår Nikka i Asahi Breweries-koncernen
Islay är den sydligaste av öarna i de inre Hebriderna. Islay ligger norr om Nordirland med Kintyrehalvön på det skotska fastlandet i öster. Norra delarna av Islay är bergiga och söder därom breder ljunghedarna ut sig. Ungefär en fjärdedel av öns yta utgörs av djupa svartblå torvmossar.
Längs Islays Sydkust ligger ”The Kildalton Three”, Ardbeg, Laphroaig och Lagavulin. Fram till 1983 fanns också Port Ellen lite längre västerut utmed samma kust. Port Ellen är idag ett mälteri, men det finns långt gångna planer på att återuppliva destilleriet. Utmed norra kusten finns Bunnahabhain och Ardnahoe medan de västligaste destillerierna är Kilchoman och Bruichladdich. Till öns destillerier hör också Bowmore och det största Caol Ila.
Islay blev tidigt ett centrum för whiskyproduktion. Närheten till Irland gjorde att kunskap fanns på någon timmas båtfärd. Man talade dessutom gaeliska och kände stor samhörighet med Irland. Dessutom undgick Islay att omfattas av de första maltwhiskylagarna vilket gjorde att ön blev ett skatteparadis som lockade investerare från fastlandet. När myndigheterna senare försökte få kontroll över produktionen gjorde det avlägsna läget att kontrollanter i det längsta avstod från att inspektera skatteplikten. Det skyddade och tidvis skattebefriade läget innebar att destillatörerna inte behövde bekymra sig för risken att bli påkomna. Man kunde tryggt låta torven pyra i dagar och mätta kornet med massor av fenoler. Den kraftigt torvrökta whiskyn blev tidigt tradition på Islay och är så än i dag.
Islays whisky är den mest smakrika och robusta av all skotsk whisky. Port Ellen Maltings förser i stort sett samtliga öns destillerier med rökig malt. Flera av dem har dessutom gammaldags maltgolv och torvtorkar malten i kölnor med egen torv. Islaywhiskyn präglas i hög grad av en distinkt rökighet med toner av tjära, läder och torv. En stor del av whiskyn lagras på ön och påverkas dessutom av tångsälta och medicinala havstoner.
Det finns egentligen få motsvarigheter till den japanska whiskyns framgångar de senaste decennierna. Från att ha varit en kuriositet och i princip obefintlig på den internationella marknaden har den japanska whiskyn formligen exploderat.
Inget annat land gör whisky som i så hög grad är influerad av den skotska. Orsaken till detta är den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru, som skickades till Skottland 1918 för att lära sig allt om whiskytillverkning. När han återvände fick han uppdraget att bygga Yamazaki, som blev Japans första whiskydestilleri och tio år därefter uppförde han också sitt eget destilleri Yoichi efter skotska förebilder. Båda dessa är flaggskepp hos storbolagen Suntory och Nikka.
Vid millennieskiftet såldes årligen färre än 5 000 flaskor japansk whisky i Europa. Några år senare ökade antalet till flera hundra tusen. Det som inledde trenden brukar tillskrivas Suntory som några år in på 2000-talet började marknadsföra alkoholsvaga Highball-drinkar. Whiskygroggen blev högsta mode i Japan. 2003 hade den Oscarsbelönade Hollywoodfilmen ”Lost in translation” premiär. Filmen handlar om filmstjärnan Bob Harris, som reser till Japan för att göra reklamfilmer åt Suntory. Plötsligt syntes japansk whisky över hela världen, och land efter land erövrades.
Till en början var det nyväckta intresset för japansk whisky mest internationellt. Detta skulle förändras i och med tv-serien ”Massan” som hade premiär 2014. Serien handlar om den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru och hans skotska fru Rita, om deras dröm att bygga Japans första whiskydestilleri och deras gemensamma svårigheter. Japan stod stilla när serien sändes och resultatet blev att barer, butiker och lagerhus tömdes på whisky.
Den japanska whiskyn håller genomgående hög kvalitet. Många menar att Japan är det kvalitetsmässigt ledande whiskylandet. Det kan såklart diskuteras, men det finns flera faktorer som gör den japanska whiskyn just japansk.
I Japan är whiskytillverkningen något av en vetenskap. Man går mycket noggrant tillväga och sätter en heder i att göra ett bra jobb och att vara en passionerad yrkesman. Den japanska synen på arbete präglar whiskytillverkningen. Man är extremt noga i alla delar av produktionen.
Japanska whiskytillverkare har inte lika bråttom som på andra håll i världen. Till exempel låter man ofta vörten i mäsktunnan sedimentera, den får alltså stå stilla och sjunka ner till botten för att därefter återföras till toppen till dess att vörten inte längre är grumlig. Den klara vörten gör att mängden bittra skalrester och garvämnen minskar, vilket ger en fruktigare och mjukare whisky.
Japanska destillerier samarbetar inte. I stället gör man all whisky i egna pannor. De stora destillerierna är utrustade med pannvarianter som ihop med olika jäststammar och rökighet producerar sprit med olika egenskaper. Det gör att masterblendern helt kan kontrollera sina egna recept.
Den japanska whiskyn har egentligen inte förrän nyligen kringgärdats av ett mer långtgående regelverk. Detta har både för och nackdelar, men i stället för att styras av en ålderssiffra och andra bestämmelser har de japanska destillatörerna helt kunnat fokusera på smak.
Går man tillbaka några decennier så använde japanska destillerier också en hel del så kallad Mizunara-ek, det vill säga en japansk variant av den asiatiska eken Quercus mongolica. Denna ekart utvecklar en hel del för skotsk whisky ovanliga smaker som exempelvis örnträ, sandelträ och rökelse. Ekfat av Quercus mongolica förekommer numera i mindre omfattning. De är oftare mer porösa och tenderar att läcka under lagringen, men också dyrare på grund av att trä- och möbelindustrin köper upp den ek som finns.
Ännu en betydande skillnad är att japanska coffey- och kolonnpannor sällan matas med mäsk av vete, som i Skottland, istället är majs bränslet i processen. Majs var vanligt i Skottland för 30–40 år sedan, men har i modern tid helt konkurrerats ut av det billigare vetet. En mäsk på majs ger en sötare och fruktigare sprit, vilket förklarar att många japanska blendwhiskysorter, som exempelvis “Nikka from the Barrel” upplevs som synnerligen mjuk och rund i smakerna.
Alla dessa, och säkert många fler faktorer, gör att japansk whisky, trots att den försöker vara skotsk, ändå får sin egen stil. Men lika lite som man kan förklara whiskyns mystik med teknikaliteter, lika lite kan man bortse från platsen, landet, klimatet och kulturen där den skapas. Japan är ett unikt land, så är dess whisky
Den japanska whiskyindustrin domineras av tre stora dryckesjättar. Suntory med destillerierna Hakushu och Yamazaki, Nikka med Miyagikyo och Yoichi samt Kirin Holdings med Fuji Gotemba. Dessa tre storbolag har betydande verksamheter inom flera områden. De äger dessutom skotska och amerikanska destillerier. Suntory är sedan uppköpet av Jim Beam den tredje största dryckeskoncernen i världen, och kontrollerar bland annat Laphroaig, Ardmore, Bowmore, Auchentoshan och Glen Garioch. Nikka äger å sin sida skotska Ben Nevis och andra japanska bolag äger destillerier som Tomatin.
Förutom dessa gigantiska bolag äger fler koncerner japanska destillerier och därtill finns många små entusiastdrivna destilleriprojekt. Man talar om en japansk Ji-whiskyvåg där Chichibus Ichiro Akuto är en föregångare. I dag finns ett 30-tal destillerier i Japan och flera nya varumärken och utgåvor har nått den internationella marknaden de senaste åren.
Långt uppe i japanska Kisobergen, i den lilla byn Minyata, på nästan 800 meters höjd, ligger ett av världen högst belägna destillerier.
Shinshu grundades redan 1985 under den våg av whiskyintresse som då hade vuxit fram i Japan. Shinshu fick snart svårigheter och stängdes efter bara sju år.
Efter tio år hade intresset för den japanska whiskyn ökat igen och ägarbolaget Hombo Shuzo beslutade 2011 att åter sätta fyr under pannorna på Shinshu.
I dag satsar man fullt på whiskyn som säljs under varumärket Mars. Man tillverkar både i Shinshu och sedan 2015 på Tsunuki Distillery i sydliga Kagoshima. Produktionen vid Shinshus destillerier är i gång hela året, nya pannor installerades så sent som 2018 och whiskyn som buteljerats har fått ett mycket gott mottagande.
Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.
Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.
I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.