Bunnahabhain är antagligen det destilleri på Islay som har den mest varierade portföljen. På senare år har man buteljerat mängder med fatlagringar och man kör tungt rökt malt genom pannorna i en omfattning som man inte gjort i modern tid. I den här Connoisseurs Choice-utgåvan är det den klassiska havssalta, orökta och fruktiga ”Bunnastilen” som Gordon & MacPhail låter oss möta i en 30-årig lyxtutgåva.
Läs mer om producenten
Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser. Affärerna gick bra och snart tog de hjälp av en ung bodknodd, den femtonårige John Urquhart. Den unge mannen visade sig vara mycket ambitiös och fick snart ansvaret för whiskyn. 1915 gick de båda ägarna ur tiden och John Urquhart fick ta över butiken.
Bruichladdich hade tunga år under 1990-talet då produktionen för det mesta var nedlagd. Därför är Bruichladdichs fruktiga whisky från denna tid närmast museala rariteter numera. Är det någon som kan buteljera ”Laddie” från 90-talet så är det Gordon & MacPhail. Nu har de förgyllt sin Connoisseurs Choice-serie med ett exklusivt sherryfat från dessa ”tysta” år.
Läs mer om producenten
Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser. Affärerna gick bra och snart tog de hjälp av en ung bodknodd, den femtonårige John Urquhart. Den unge mannen visade sig vara mycket ambitiös och fick snart ansvaret för whiskyn. 1915 gick de båda ägarna ur tiden och John Urquhart fick ta över butiken.
The Peat Monster ingår i Compass Box signatur-range. Det är en distinkt rökig whisky där i huvudsak Caol Ila och Laphroaig ger kraft i smaken.
Läs mer om producenten
I slutet av 1990-talet grundade amerikanen John Glaser företaget Compass Box. Han hade då jobbat som ambassadör för Diageos stora varumärke Johnnie Walker och fått kontakter över hela whiskyvärlden.
Jamaica kom som ett av de första länderna i Karibien under brittisk flagg. Skottar och engelsmän etablerade sockerplantager och startade rombrännerier. Teknik och metoder hade man med sig hemifrån och man började göra rom i potstills, såsom man gjorde whisky hemma. I dag brukar man tala om rom i den brittiska skolan.
Hampden Estate grundades 1753 av den skotska familjen Stirling, de slog omgående sig på sockerrörsodling och troligen kom romtillverkningen igång vid samma tid. År 1852 köptes Hampden Estate av George McFarquhar Lawson som utvecklade den så kallade Trelawnymetoden där man jäser rommen med hjälp av surmäsk, så kallad dunder. Denna mäsk förvaras i jordhålor och kan bli förbluffande gammal.
2009 sålde den jamaicanska staten destilleriet till de nuvarande ägarna familjen Hussey som började sälja sin rom under Hampden Estates eget namn, tidigare hade den huvudsakligen sålts till blandningsindustrin.
Hampden Estate lyfter fram fem hörnpelare som ger rommen dess karaktär: Egendomens klara källvatten, spontanjäsning med ”dunder”, 100% potstilldestillering, tropisk lagring och att man aldrig eftersötar eller färgar sin rom.
Rommen har ekfatslagrats på Jamaica i åtta år, vilket Hampden menar är jämförbart med 25 års kontinental lagring.
Läs mer om producenten
Habitation Velier
Mannen bakom det italienska företaget Velier är Luca Gargano. Hans Gargano-classification är ett alltmer vedertaget sätt att bringa reda i den minst sagt spretiga romvärlden. Luca Gargano har dessutom försett romentusiaster med buteljeringar som fått dryckesvärlden att häpna och buteljerat bortglömda destillerier som skapat svallvågor bland romkonnässörer. Hans lansering av Caroni, ”det förlorade Trinidad-destilleriet” är ett sådant exempel.
Abuelos flaggskeppsrom Centuria utvecklades, ursprungligen, som en limiterad jubileumsutgåva för att fira företagets hundraårsjubileum 2008. Namnet kommer från latinets centum, som just betyder hundra.
Rommens innehåll är förvisso inte 100 år gammalt, men ändå av betydande ålder och är skapad i ett solerasystem där basen utgörs av tolvårig rom som förgyllts med äldre rom som fatlagrats i upp till trettio år.
Centuria, liksom övrig rom från Abuelo, görs på sockerrör från egna plantagen Hacienda San Isidro, destilleras i eget destilleri och fatlagras i lagerhus på egendomen.
2011 lanserades Centuria på en bredare front och korades omgående till bästa nya romsort vid Golden Barrel Awards* samt belönades med dubbla guldmedaljer vid World Spirits Competition**. I recensioner förekom omdömen som 95 poäng***, platina**** och 5 stjärnor*****.
* Best New Rum, Golden Rum Barrel Awards, 2011 **Double Gold Medal, San Francisco World Spirits Competition 2012 ***95 points, Ultimate Spirits Challenge 2015 ****Platinum, Beverage Tasting Institute 2011 *****5 stars, Spirit Journal 2011
Läs mer om producenten
Panama är ett av romvärldens mest fascinerande länder. Det lilla S-formade kanal-landet i Centralamerika ligger klämt mellan två världshav där Atlanten i öster och Stilla havet i väster skapar ett mycket speciellt klimat med hög maritim luftfuktighet och långa torrperioder. Landet brukar beskrivas som ett växthus med mycket jämn temperatur och konstant fuktighet. Panama anses vara en av världens främsta odlingsplatser för sockerrör.
Glen Mhor är borta sedan mer än 35 år. Nu är det länge sedan någon buteljering släpptes ut på marknaden och det har sagts att det sista fatet tömts. Så hade det förmodligen varit om det inte vore för Gordon & MacPhail. Glen Mhor låg i den gamla destilleristaden Inverness. I dag är destilleriet helt jämnat med marken och där det en gång destillerades whisky är det nu ett shoppingcentrum och en stor parkeringsplats.
Med Glen Mhor upphörde whiskytillverkningen i Inverness. Glen Mhor låg alldeles intill Caledonian Canal och tog sitt vatten ur Loch Ness. Glen Mhor hade ett gott rykte och blev som många andra nedlagda destillerier storvilt på samlarmarknaden. I dag är en flaska Glen Mhor en tidskapsel och ett stycke buteljerad whiskyhistoria.
Läs mer om producenten
Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser.
Savanna 12 years old är en portvinsslutlagrad rom i en starkt begränsad och numrerad upplaga. Rommen destillerades 2005. Efter initial lagring på ståltank flyttades den till cognacsfat under elva år och därefter till portvinsfat för slutlagring i ett fuktigt lager alldeles vid den indiska oceanen.
Läs mer om producenten
Savanna Distillerie byggdes mellan 1948 och 1950 av sockerfabrikören Emile Hugot som med tiden blev en betydande sockermagnat och ett världsnamn inom sockerproduktion. Savanna Distillerie ligger vid sockerfabriken Bois-Rouge i Saint Paul på nordöstra delen av ön. Rommen destilleras i kopparkolonner och potstills.
Graindestilleriet Dumbarton byggdes i slutet av 1930-talet av det en gång så mäktiga och egensinniga kanadensiska bolaget Hiram Walker. Det rådde brist på grainwhisky och för att säkra tillgången valde man att satsa på Skottlands då största grainwhiskydestilleri. 600 man hade full sysselsättning under ett helt år innan bygget var klart.
Dumbarton är det enda grainwhiskydestilleri som använde majs som råvara. Det gör att whiskyn som producerades vid Dumbarton fick en sötare och rundare smak än annan grain. I likhet med den japanska whiskyn använde man också en klar vört, vilket är mycket ovanligt i Skottland. Sådan vört anses ge en renare och elegantare sprit.
I dag har Dumbarton rivits och ersatts av ett bostadsområde. I sin exklusiva Private Collection-serie har Gordon & MacPhail nu lanserat en 45-årig sherrylagrad Dumbarton.
Läs mer om producenten
Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser.
Paul John, eller John Distilleries Pvt Ltd, grundades av Paul P. John 1996. Trots att bolaget ännu inte är 25 år fyllda har man redan hunnit göra en makalös resa. I dag tillhör några av Paul Johns whiskysorter världens mest sålda. Deras blendwhisky, Original Choice, säljer närmast ofattbara 150 miljoner flaskor årligen*.
*Forbes, 25 top global whisky brands (2019 sales figures)
Indisk whisky
Indien var brittisk koloni fram till 1947. Ingen annan koloni har haft lika stor betydelse för britterna. De båda länderna har präglat varandras samhällen språkligt, kulturellt och ekonomiskt – säg den britt som inte dricker indiskt te. Indien å sin sida tog till sig det brittiska; språk, kultur, idrott och inte minst whisky.
Efter självständigheten föddes en inhemsk whiskyindustri. Korn odlades endast i norra Indien och i alltför begränsad omfattning för att användas som huvudråvara. Istället kom andra grödor till användning. Indien är världens största producent av sockerrör, så melass kom att bli den vanligaste basen för indisk whisky.
De indiska whiskyproducenterna lånar gladeligen skotskklingande namn som Mac, Bagpiper, Old Tavern med flera. I det folkrika landet har whisky- och dryckesindustrin vuxit till enorm storlek. Av världens tio största whiskymärken är sju(!) indiska. Störst är McDowell’s som säljer nästan dubbelt så många flaskor som Johnnie Walker.
John Distilleries är Indiens fjärde största sprittillverkare och har över 1 000 anställda och anläggningar i sju olika delstater.
Maltwhiskysatsningen i Goa
År 2007 började John Distillers tillverka singelmaltwhisky utifrån skotska principer med sikte på världsmarknaden. Man gick mycket noggrant tillväga. Två traditionella potstills med höga halsar och uppåtsluttande lynearms installerades i destilleriet i Goa. Dessa kompletterades 2017 med ännu ett par.
Pannorna designades för att ge ett fruktigt och elegant destillat. Man skaffade sexradigt korn från norra delarna av Indien och importerade torv från Skottland. Det mjuka vattnet tog man från källor och källfloder från bergen som omger Goa.
Paul Johns Single Malt Whisky premiärvisades i oktober 2012 på Capital Hotel i London och därefter på Whisky Show där experter och konnässörer från whiskyindustrin häpnade. Resten är en framgångssaga och Paul John räknas idag som en av de främsta asiatiska whiskyproducenterna.
Tropisk lagring
Att lagra whisky i Indien är en krävande utmaning. Det är tidvis bedövande varmt och den höga temperaturen gör att avdunstningen blir mycket hög. Omkring 8–10 % försvinner ur faten varje år.
I Goas fuktiga klimat är det till största delen alkohol som avgår. Samtidigt gör det tropiska klimatet att mognandet påskyndas och att smaker koncentreras. På Paul John brukar man säga att ett års lagring i Goa motsvarar fyra års lagring i Skottland.
Rökwhiskyn Paul John Bold
Paul John Bold är destilleriets rökigaste uttryck. Malten torvröks hårt, till cirka 30-35 ppm, vilket är i nivå med flera av Islays klassiska destillerier. Men där slutar likheterna.
För att vara så fenolstinn är whiskyn påfallande mjuk och fruktig. Det förklaras dels av Paul Johns panntyp, med uppåtlutande lynearms och så kallad boiling ball på halsen, men också av det sexradiga kornet man använder. Sexradigt korn odlas knappast i Europa. Sådant korn har högre andel proteiner och enzymer samt mindre mängd kolhydrater och stärkelse. Detta ger en annan typ av jäsning och smakutveckling. Det sexradiga kornet har också tjockare skal, vilket i sin tur påverkar mäskningen och ger en mer skalfri och esterrik vört. Sammantaget innebär detta att destillatet blir fruktigt och mjukt.
Paul John Bold är har hyllats för såväl rökighet, som fruktighet och mjukhet och den har tilldelats ett stort antal internationella priser. Ett 30-tal betydande utmärkelser ståtar nu på huvudkontoret i Bangalore. Bland priserna märks exempelvis dubbla guld i San Francisco och bästa asiatiska whiskyn vid stora skotska bedömningar.
Paul John: Making of The Great Indian Single Malt
Läs mer om producenten
Paul John, eller John Distilleries Pvt Ltd, grundades av Paul P. John 1996. Trots att bolaget ännu inte är 25 år fyllda har man redan hunnit göra en makalös resa. I dag tillhör några av Paul Johns whiskysorter världens mest sålda. Deras blendwhisky, Original Choice, säljer närmast ofattbara 150 miljoner flaskor årligen.
”Som en Islaywhisky fast annorlunda. Den tropiska röken och den mjuka frukten växer ut till en mångfacetterad och intressant smakupplevelse. … Det är dags att upptäcka Indien!”
Hasse Nilsson
Fynd
”Fantastiskt bra indisk whisky med både gott om mogen tropisk fruktighet… och en tydlig rökighet.”
Symposions Snaps de Luxe har blivit en succé. Sällan har kritikerkåren varit lika enig och när Bengt Frithiofsson gav den fem solar i morgonsoffan i TV4 var det en kröning som hela dryckes-Sverige applåderade.
Som brännvinskrydda utgör pors en omistlig del av det svenska dryckesarvet.
Pors är en liten oansenlig buske som växer kring sjöar, kärr och kuster i nästan hela Sverige. Troligen smaksatte redan vikingarna sitt mjöd med pors. Under Hansatiden blev porsen ett allvarligt hot mot kontinentens humle. För att främja sin humleexport spred Hansan ut osanna rykten om att porsen skulle vara giftig. Pors Snaps de Luxe ingår i Svenska Smaker, en serie med lyxsnapsar som värnar om den svenska snapskulturen och framhäver odlingslandskapets, skogarnas, ängarnas, sjöarnas och kusternas naturliga smaker. Som smaksättare för brännvin och drycker har pors haft mycket stor dryckeshistorisk betydelse och vid sidan av dill, kummin och malört är pors en av de stora nordiska smakerna. Man vet att vikingarna smaksatte sitt mjöd med pors och porsbusken har satt färg och bittersöt beska till gårdsölet så länge öl har bryggts på svenska gårdar.
Skogens lavendel, trollslöja, skogshumle; Porsens många namn vittnar om dess ställning som självklar öl- och brännvinskrydda i det gamla svenska bondesamhället. Så populär att Hansan, under 1400-talet, lär ha spridit falska rykten om att pors skulle vara giftigt. Sanningen var i stället att porsen utgjorde ett allvarligt hot mot Hansans egen humleexport. När husbehovsbränningen tog fart under 1700-talet blev pors den populäraste kryddan, tillgången var riklig och den hade dessutom många påstådda läkande och magiska egenskaper. Pors är en omistlig del av den svenska dryckeshistorien.
Pors blommar om våren, på bar kvist, i skogar och vid strand- och myrkanter över nästan hela Sverige. Därefter växer bladen ut och det är främst dessa som används.
Låt dig inspireras av stjärnkocken Peter J Skogström
Svensk mästare i professionell matlagning, OS-guld med Kocklandslaget och Årets kock är bara några av Peter J Skogsströms titlar genom åren. Vi bad honom komponera en säsongsanpassad och lyxig förrätt till Pors. Låt er väl smaka!
Vit sparris med löjrom och mosat gårdsägg Till 4 personer: 8 st vita sparrisar 1 msk smör 2 st kokta ägg ½ dl hackad gräslök 2 msk god olivolja ½ dl plockad dill 1 dl löjrom, Kalix eller Vänern svartpeppar
Skala och koka sparrisen i saltat vatten (5 dl) och smör i 3–4 min. Mosa ägg och blanda med gräslök och olivolja, smaka av med salt och peppar. Vänd den ljumma sparrisen med lite salt och peppar. Lägg upp på tallrik och dekorera med färsk dill.
Läs mer om producenten
Symposion var ett av de första dryckesföretagen i Sverige som började producera spritdrycker efter att statliga AB Vin & Sprits produktionsmonopol upphörde 1994.
Efter att till en början ha inriktat sig på klassiska snapsar har produktionen genom åren även innefattat likörer, vodka, gin och whisky. Fokus har alltid varit småskalig och kvalitetsinriktad produktion. Ett av de mest kända egna varumärkena är Malmö Akvavit, en skånsk ”nationalsnaps” som har en egen historia och ett eget sällskap.
Isle Of Islay
Islay är den sydligaste av öarna i de inre Hebriderna. Islay ligger norr om Nordirland med Kintyrehalvön på det skotska fastlandet i öster. Norra delarna av Islay är bergiga och söder därom breder ljunghedarna ut sig. Ungefär en fjärdedel av öns yta utgörs av djupa svartblå torvmossar.
Längs Islays Sydkust ligger ”The Kildalton Three”, Ardbeg, Laphroaig och Lagavulin. Fram till 1983 fanns också Port Ellen lite längre västerut utmed samma kust. Port Ellen är idag ett mälteri, men det finns långt gångna planer på att återuppliva destilleriet. Utmed norra kusten finns Bunnahabhain och Ardnahoe medan de västligaste destillerierna är Kilchoman och Bruichladdich. Till öns destillerier hör också Bowmore och det största Caol Ila.
Islay blev tidigt ett centrum för whiskyproduktion. Närheten till Irland gjorde att kunskap fanns på någon timmas båtfärd. Man talade dessutom gaeliska och kände stor samhörighet med Irland. Dessutom undgick Islay att omfattas av de första maltwhiskylagarna vilket gjorde att ön blev ett skatteparadis som lockade investerare från fastlandet. När myndigheterna senare försökte få kontroll över produktionen gjorde det avlägsna läget att kontrollanter i det längsta avstod från att inspektera skatteplikten. Det skyddade och tidvis skattebefriade läget innebar att destillatörerna inte behövde bekymra sig för risken att bli påkomna. Man kunde tryggt låta torven pyra i dagar och mätta kornet med massor av fenoler. Den kraftigt torvrökta whiskyn blev tidigt tradition på Islay och är så än i dag.
Islays whisky är den mest smakrika och robusta av all skotsk whisky. Port Ellen Maltings förser i stort sett samtliga öns destillerier med rökig malt. Flera av dem har dessutom gammaldags maltgolv och torvtorkar malten i kölnor med egen torv. Islaywhiskyn präglas i hög grad av en distinkt rökighet med toner av tjära, läder och torv. En stor del av whiskyn lagras på ön och påverkas dessutom av tångsälta och medicinala havstoner.
Speyside
Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.
Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.
I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.
Gordon & MacPhail
Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser. Affärerna gick bra och snart tog de hjälp av en ung bodknodd, den femtonårige John Urquhart. Den unge mannen visade sig vara mycket ambitiös och fick snart ansvaret för whiskyn. 1915 gick de båda ägarna ur tiden och John Urquhart fick ta över butiken.
John Urquhart hade tidigt etablerat vänskapsrelationer med många av traktens destillatörer. Han hade deras fulla förtroende att sälja singelmaltwhiskyn de producerade. Whiskyförsäljningen blev nu en växande del av verksamheten hos Gordon & MacPhail. Sherry var tidens modedryck. Sherryn importerades på fat och när dessa tömts lät John Urquhart fylla dem med whisky som han lagrade i egna lagerhus. Han lät faten ligga betydligt längre än vad som var brukligt i Speyside. Den långlagrade whiskyn sålde han sedan i allt vidare kretsar.
Verksamheten växte. Under mellankrigstiden hade familjen Urquhart Skottlands största lager av mognande whisky och Gordon & MacPhail blev en spindel i nätet för handeln med singelmaltwhiskyn i Speyside. Ett tag hade Gordon & MacPhail närmast monopol på försäljningen av singelmalt, branschen i övrigt intresserade sig mest för blended whisky.
Gordon & MacPhail har haft en enorm betydelse för den skotska whiskyindustrin. I hög grad är det Gordon & MacPhail som ”uppfunnit” intresset för långlagrad singelmalt. De var också först med att intressera sig för Skottlands whiskyregioner och byggde upp lager med whisky som alltjämt beskrivs som den skotska whiskyns nationalbibliotek. Ingen aktör har lika mycket gammal whisky i lager ifrån ett så stort antal aktiva och nedlagda destillerier. Sedan 1993 äger Gordon & MacPhail även destilleriet Benromach.
Skottland
Skottland är utan tvekan whiskyns hemland, även om konsten att göra whisky kom från annat håll. I Skottland finns de flesta av världens mest berömda destillerier och skotsk single malt har blivit stilbildande för all världens whisky.
Skotsk whisky omgärdas av lagar som ofta kan upplevas som överdrivet protektionistiska, men regelverket har i hög grad bidragit till att Skottland blivit världens ledande whiskynation. Att Skottland är whiskyvärldens epicentrum är i hög grad relaterat till förekomsten av råvaror som torv, korn och källvatten.
Den skotska whiskyn har flera stilar och landet är indelat i olika whiskyregioner, som i någon mån är kännetecknande för den whisky som produceras just där. I Skottland finns omkring 150 destillerier och dessutom ett stort antal fristående buteljerare.
Skottland är också födelseplatsen för blendwhiskyn, flera av världens mest kända blendwhiskysorter är skotska.
Compass Box
I slutet av 1990-talet grundade amerikanen John Glaser företaget Compass Box. Han hade då jobbat som ambassadör för Diageos stora varumärke Johnnie Walker och fått kontakter över hela whiskyvärlden.
Tiden med Johnnie Walker väckte hans intresse för blending, i synnerhet sedan han blivit förflyttad till Diageos blandningslaboratorium i London. Där förstod han hur bolagets ytterst drivna och vältränade blenders skapade nya smakupplevelser genom att blanda fat och årgångar.
John Glaser började experimentera med egna blandningar hemma i köket. Glaser var ung, amerikan, orädd och innovativ. Han reagerade mot den brittiska branschens strömlinjeformning och kompromisslöshet. Han tyckte att whiskyn hade stelnat och saknade nytänkande och utveckling.
Glaser har beskrivits både som genial och som whiskybranschens gossen Ruda. Hans idéer har varit vilda och ibland galna. De har handlat om att blanda apelsinkärnor i whisky, att borra ner nya trästavar i faten och att blanda whisky med calvados.
Glasers innovationslust och förmåga att ständigt utmana smaker och processer har också utmanat det traditionella regelverket. Branschorganisationen Scotch Whisky Association har upprepade gånger höjt fingret mot honom. Man har till och med försökt lagföra Compass Box. En av de saker som man reagerat emot är Glasers totala öppenhet. Han gör ingen som helst hemlighet av hur Compass Box whiskysorter komponeras.
År 2014 tecknade Compass Box ett långtgående avtal om leveranser med Bacardi-ägda John Dewar & Sons. Sedan något år tillbaka är Bacardi också delägare i Compass Box.
Romlandet Jamaica
Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även klimatet kan vara närmast brittiskt, det är svalare och präglat av salta havsvindar. Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den i hög grad potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad Dunder, en typ av surmäsk som förvaras i hålor i marken. Resultatet är en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och robust som en Islaywhisky.
Habitation Velier
Mannen bakom det italienska företaget Velier är Luca Gargano. Hans Gargano-classification är ett alltmer vedertaget sätt att bringa reda i den minst sagt spretiga romvärlden. Luca Gargano har dessutom försett romentusiaster med buteljeringar som fått dryckesvärlden att häpna och buteljerat bortglömda destillerier som skapat svallvågor bland romkonnässörer. Hans lansering av Caroni, ”det förlorade Trinidad-destilleriet” är ett sådant exempel.
I serien Habitation Velier ingår rom som kommer från ett enda destilleri, som uteslutande destillerats i potstills, lagrats i tropikerna och buteljerats utan kylfiltrering på sin naturliga fatstyrka. Syftet med Habitation Velier är att tydliggöra hantverksstilar och smakbilder från ett enda destilleri. Serien är ett samarbete mellan Velier och destillerierna i ett slags joint venture till skillnad från andra oberoende buteljerare som oftast etiketterar under eget namn utan mer ingående beskrivningar av ursprung och teknik.
Romlandet Panama
Det lilla kanallandet Panama anses ha ett av världens allra bästa klimat för sockerrörsodling. Närheten till de stora världshaven ger mycket hög luftfuktighet och temperaturen är närmast konstant. På slättlandet råder näst intill växthusklimat, vilket gör att sockerrören utvecklar den högsta sockerhalten i världen. Panamaromen räknas till den spanska skolan, lite lättare i smaken med eleganta toner av arrak och hög blommighet.
Ron Abuelo
Panama är ett av romvärldens mest fascinerande länder. Det lilla S-formade kanal-landet i Centralamerika ligger klämt mellan två världshav där Atlanten i öster och Stilla havet i väster skapar ett mycket speciellt klimat med hög maritim luftfuktighet och långa torrperioder. Landet brukar beskrivas som ett växthus med mycket jämn temperatur och konstant fuktighet. Panama anses vara en av världens främsta odlingsplatser för sockerrör.
Historien om Ron Abuelo börjar 1908, då spanjoren Don José Varela Blanco grundade Panamas första sockerbruk. Drygt 100 år senare är företaget fortfarande familjeägt och drivs av tredje generationen. Don José Varela Blanco hyllade kooperativa idéer. Han etablerade samarbeten med andra odlare och var en föregångare när det gäller arbetsvillkor för personalen. I det speciella klimatet fick sockerrören en unikt hög sockerhalt och romen blev snart mycket ryktbar. Ron Abuelo räknas som en av världens främsta romproducenter och i familjen Varelas prisskåp ståtar utmärkelser från mängder med internationella dryckestävlingar.
Förutom den höga sockerrörskvaliteten är ett innovativt fatarbete kännetecknande för Abuelo. Man använder sig av traditionella amerikanska bourbonfat, men också av djuprostade fat av ny amerikansk vitek. Djuprostad ek utvecklar mängder med smaker och ger den kolonndestillerade spriten toner av kaffe, choklad och vanilj.
Ron Abuelo har producerat rom sedan 1936. Företaget äger över 800 hektar sockerrörsodlingar och har ett välfyllt romlager, med en imponerade stor del gammal rom. Ron Abuelos romsorter blandas i regel av destilleriets två romtyper; dels en kraftfull melassbaserad, dels en lättare rom tillverkad av sockerrörsjuice.
Highlands
Högländerna är den största av whiskyregionerna och definitionsmässigt ingår även Speyside och samtliga öar utom Islay i regionen.
Högländerna omfattar hela norra Skottland med en sydlig gräns strax norr om Edinburgh och Glasgow.
Ett destilleri som Glengoyne ligger exempelvis just på gränsen mellan Highlands och Lowlands. Högländerna kan i sin tur delas in i norra, västra och östra Highlands.
Förutom i Speyside, som numera oftast betraktas som en egen whiskyregion, är destillerierna tämligen utspridda.
Gränsen mellan högländerna och lågländerna var ursprungligen gränser för olika skattelagar och det går knappast att finna några gemensamma whiskystilar bland de vitt skilda destillerierna.
Påfallande är dock att högländernas destillerier ofta är kustnära, vilket märks i whiskyn som kan få mer eller mindre maritima inslag med sälta och jod. Generellt kan man säga att ju ensligare ett destilleri är beläget, desto mer rökig gjordes whiskyn. Höglandsdestillerier som Brora och Ardmore är exempelvis kända för sin hårt rökta whisky.
Destillerie de Savanna
Réunion Island är en avlägsen ö mitt ute i indiska oceanen cirka 80 mil rakt österut från Madagaskar utanför Afrikas sydkust. Ön ingår i Maskarenerna och är administrativt en del av Frankrike. De obebodda Réunion-öarna koloniserades av fransmän på 1500-talet. Länge var Réunion ett viktigt handelscenter och en provianteringshamn för sjöfarten mellan Europa och Orienten, men sedan Suezkanalen tillkom förlorade ön i betydelse.
Destillerie de Savanna byggdes i slutet av 1940-talet av sockerfabrikören Emile Hugot i staden Saint Paul i regionen Savanna. 1992 lät man uppföra en större anläggning vid sockerfabriken Bois-Rouge på nordöstra delen av ön. Där sker numera hela produktionen från den närbelägna odlingen och beskärningen av sockerrören till destillering och buteljering.
På senare år har Savanna uppmärksammats mer och mer av romentusiaster. De avlägsna öarna producerar en rom som är mycket smakrik och elegant och bjuder på smaker från en av romvärldens mest okända och avlägsna platser.
Lowlands
I lågländerna kom den skotska whiskyn att utvecklas på ett annat sätt än vid destillerierna i norr. I söder var inte tillgången till torv lika självklar och dessutom var risken att få påhälsning av skatteinspektörer betydligt större närmare de stora städerna. Man valde därför att göra en närmast orökt whisky.
Destillerierna behövde arbetskraft och sådan hämtade man ofta från Irland. På Irland destillerade man oftast tre gånger, medan dubbeldestillering var den gängse skotska metoden.
Detta innebar att också whiskyn i lågländerna fick irländsk påverkan och trippeldestilleringen etablerades som vedertagen praxis. Whiskyn blev därigenom lätt och fruktig och tämligen olik den skotska i övrigt.
När de stora grainfabrikerna grundades efter att coffeypannan och blendwhiskyn gjort sitt intåg lokaliserades dessa till just lågländerna.
I dag är trippeldestilleringen i princip borta. Endast Auchentoshan och Hazelburn (som produceras av Springbank), samt ytterligare något undantag destilleras tre gånger.
Lågländernas destillerier försvann i stor utsträckning under 1900-talet. Ett tag var endast Auchentoshan och Glenkinchie kvar av det som en gång varit hundratals destillerier.
Den situationen har på senare år förbättrats avsevärt och många nya destillerier har etablerats i lågländerna.
Whiskylandet Indien
Indien är ett synnerligen märkligt whiskyland. Av de tio största whiskyvarumärkena i världen är sju indiska. McDowell’s No 1 är med över 30 miljoner sålda nioliterslådor årligen dubbelt så stort som Johnnie Walker. Nästan lika stort är Officer’s Choice och Imperial Blue. Även fjärdeplatsen på topplistan innehas av ett indiskt varumärke, Royal Stag.
Indien och Storbritannien har historiskt mycket nära band. Indien var en brittisk koloni fram till 1947. Den brittiska handelsflottan gick i skytteltrafik mellan länderna. Det finns inget annat land i det brittiska samväldet som har och har haft sådan betydelse för britterna såväl ekonomiskt som kulturellt. I Storbritannien finns en mycket stor indisk befolkning och säg den britt som inte dricker indiskt te. Indien å sin sida anammade mycket av det brittiska; språk, kultur, idrott och inte minst whisky. Redan 1820 byggde Edward Dyer ett destilleri uppe vid gränsen mot Himalaya. Destilleriet är fortfarande i aktivt, men i likhet med de flesta andra indiska whiskydestillerier, det finns ett tiotal, säljs ingenting på export.
Efter den indiska självständigheten växte den inhemska dryckesindustrin. Eftersom kornodlingarna i landet var ringa sökte man sig till andra grödor, inte minst melass från sockerrör. Indien är en av världens absolut största producenter av socker och det land i världen där sockerkonsumtionen är som högst. Några skotska lagar och förordningar som reglerade sprittillverkningen brydde man sig inte om. Däremot lät man gladeligen namn och varumärken klinga urskotskt som Crown Royal, Bagpiper, Old Tavern med flera.
På topplistan över världens 20 största whiskyvarumärken vimlar det av indiska namn. Dock är det mycket få av dem som någonsin ses på våra breddgrader. Indisk whisky lagras sällan längre tid på ekfat, den görs i regel på melass och ska inte jämföras med vare sig malt- eller blendwhisky. Att jämföra den indiska varumärkeswhiskyn med skotsk och västerländsk whisky är egentligen inte görligt.
När intresset för världswhisky ökade en bit in på 2000-talet såg också indiska destillerier sin möjlighet. Först ut att ställa om sin whiskyproduktion med sikte på kvalitet och export till västvärlden var Amrut i Bangalore. Tanken var att utmana den skotska whiskyn på dess egen hemmabana. Amrut lanserades 2002 och tog whiskyvärlden med storm. Amrut kom att få efterföljare, främst av dem är John Distillers i Goa med varumärket Paul John. Företaget grundades så sent som 1992 och har i dag några av världens snabbast växande whiskyvarumärken.
Den indiska maltwhiskyn skiljer sig i några avseenden från den skotska. Det korn som odlas i Indien är sexradigt, medan det europeiska är tvåradigt. Sexradigt korn ger ett sämre utfall, men ett sötare och fruktigare destillat. En annan faktor som starkt påverkar den indiska whiskyn är klimatet. I den tropiska värmen är avdunstningen mycket hög, ibland upp till 15 % årligen. Den höga temperaturen och de stora dygnsvariationerna ger en aggressiv lagringsmiljö där mognaden påskyndas. Efter tre år kan ett indiskt whiskyfat ha förlorat halva sin volym, men å andra sidan kan whiskyn vara mogen som en tre, kanske fyra gånger äldre skotsk whisky. Indisk whisky är sällan torvrökt. Torv finns knappast i Indien. Såväl Amrut, Rampur och Paul John importerar skotsk torv och gör utmärkt rökig whisky, men i likhet med den japanska whiskyn är det i stället fruktighet och fatkaraktär som är de mest framträdande egenskaperna för den indiska whiskyn.
Paul John
John Distillers började tillverka single malt vid anläggningen i Goa 2007. Man gick mycket noggrant till väga. För att få ett fruktigt och elegant destillat installerades höghalsade potstills med uppåtlutande lynearms.
Kornet tog man från norra Indien, bland annat från Himalayas sydsluttning. I Indien odlas sexradigt korn till skillnad från övriga världens tvåradiga. Sådant korn har högre proteinhalt och mer enzymer vilket ger ett fruktigare och mjukare destillat, men också ett lägre utbyte.
Sexradigt korn har tjockare skal, vilket påverkar mäskningen och gör att vörten får mindre bitterämnen och ger ett fruktigare resultat. Torv hämtar man från Islay och Skottland, och mältningen gör man på plats i Indien.
I Goa är det tidvis bedövande varmt och fuktigt. Den höga temperaturen och luftfuktigheten gör att avdunstningen blir exceptionellt hög. Omkring tio procent försvinner ur faten varje år. Samtidigt gör det tropiska klimatet att mognandet påskyndas och att smaker koncentreras.
Paul John Single Malt Whisky premiärvisades i oktober 2012 på Capital Hotel i London och därefter på Whisky Exchange Whisky Show. Resten är en framgångssaga. Paul John är i dag en av de allra främsta asiatiska whiskyproducenterna med ett stort antal anläggningar och fler än 20 000 anställda.
Välkommen!
Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.
