Sök
Stäng denna sökruta.
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Paul John Christmas Edition

Paul John Christmas Edition

Långt nere i soldränkta indiska Goa producerar Paul John en fascinerande maltwhisky. John Distilleries ambition att tillverka en singelmaltwhisky för exportmarknaderna inleddes några år in på det nya millenniet. 2007 hade planerna blivit verklighet och man kunde påbörja destillering i ett traditionellt maltwhiskydestilleri med skotska förebilder.

Paul John Single Malt Whisky premiärvisades i oktober 2012 på Capital Hotel i London och därefter på Whisky Exchanges Whisky Show där experter och konnässörer häpnade. Whiskyn var enastående bra. Det var en oerhört fruktig och smakrik whisky med en alldeles unik karaktär. Succén var ett faktum.

Bland de unika förutsättningar som finns i Indien, och som bidrar till det fruktiga destillatet, är det några faktorer som inte går att kopiera. Dels klimatet, i Goa är det bedövande varmt och fuktigt, avdunstningen ur faten är extremt hög, men det innebär också att smaker koncentreras och att mognaden går fort. Dels Indiens sexradiga korn som har högre proteinhalt och mer enzymer, vilket ger ett fruktigare och mjukare destillat.

I dag är Paul Johns whisky en världssuccé och brukar framhållas bland de allra bästa. Exporten går för högtryck och de inhemska sorterna, särskilt Officer’s Choice säljs i fler än 150 miljoner flaskor årligen.

2018 lanserade Paul John för första gången sin Christmas Edition. Det var en kryddig julwhisky med ett helt julbord av smaker. Sedan dess har en årlig julutgåva komponerats och för att åstadkomma en riktigt julmättad stil använder man sig ofta av smakstarka fat som port, madeira, sherry, brandy med flera.

Resultatet brukar bli enastående bra och årets utgåva är inte något undantag. I år har Paul Johns Michael D’souza laborerat med orökt och lättrökt destillat samt tre olika fattyper. Utöver klassiska ex bourbonfat använder han även brandyfat och Oloroso sherryfat som trycker upp fruktigheten ännu mer.

Det är bara att tända tomteblossen. Christmas Edition 2022 är en verklig julklappswhisky och en perfekt match till julens gottebord.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillation:

Ålder:

Malt:

Orökt och lättrökt malt av 6-radigt korn från norra Indien.

Fat:

Jäsning:

Övrigt:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Indisk jul på Systembolaget

Indisk jul på Systembolaget

2018 började det indiska destilleriet Paul John att buteljera en Christmas edition. Varje år har man spänt sina sexradiga kornmuskler och tappat upp en än fruktigare och ester-rikare whisky, eller om man så vill, en ännu smakrikare och juligare godisbomb. Till årets buteljering har man använt både portvins- och madeirafat för att få upp fruktigheten ännu mer under en avslutande tvåårig tropisk turbolagring. Det är bara att tända tomteblossen, Christmas Edition 2021 fyller sannerligen sin plats på julens gottebord. Här finns mängder med juliga smaker som nötter, choklad, kryddor, apelsin och en lång rad annat smakrikt och läckert.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destillation:

Buteljerad:

Ålder:

Årgång:

Råvara:

Fat:

Angels share:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Produkt Whiskey

Mithuna by Paul John, 58%

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Säljstart:

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Fat:

Jäst:

Jäsning:

Angels share:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Mithuna - Indisk astrologi från Paul John

Den indiska mystiken har alltid fascinerat i väst. Hit hör också astrologin som har en särskild ställning i Indien. Det hyllade destilleriet Paul John har tagit stjärnorna till hjälp och lanserat en Zodiak-serie. Först ut blev den indiska motsvarigheten till jungfruns tecken, Kania, en ytterst hyllad whisky som gjorde rent hus i blindprovningarna häromåret. Nu kommer uppföljaren, Mithuna – tvillingarnas tecken i den indiska astrologin.

Mithuna är en orökt whisky, lagrad på ny amerikansk ek och slutlagrad på bourbonfat. Om man väljer att tro att det är stjärnorna eller något annat som gör denna whisky speciell är upp till var och en att avgöra, men är man prosaiskt lagd så spelar säkerligen det unika sexradiga kornet och den mycket speciella lagringen i den tropiska miljön i Goa en större roll.

Laphroaig gör en av världens mest robusta och distinkta whiskysorter. Råspriten som tas med ett ovanligt stort hjärta innehåller mängder med smakämnen, och brukar beskrivas som en av de mest ruffiga och ”brutala” av alla Skottlands destillerier.

Läs mer om producenten

John Distillers började tillverka single malt vid anläggningen i Goa 2007. Man gick mycket noggrant till väga. För att få ett fruktigt och elegant destillat installerades höghalsade potstills med uppåtlutande lynearms.

Romlandet Jamaica

Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även klimatet kan vara närmast brittiskt, det är svalare och präglat av salta havsvindar. Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den i hög grad potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad Dunder, en typ av surmäsk som förvaras i hålor i marken. Resultatet är en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och robust som en Islaywhisky.

Whiskylandet Indien

Indien är ett synnerligen märkligt whiskyland. Av de tio största whiskyvarumärkena i världen är sju indiska. McDowell’s No 1 är med över 30 miljoner sålda nioliterslådor årligen dubbelt så stort som Johnnie Walker. Nästan lika stort är Officer’s Choice och Imperial Blue. Även fjärdeplatsen på topplistan innehas av ett indiskt varumärke, Royal Stag.

Indien och Storbritannien har historiskt mycket nära band. Indien var en brittisk koloni fram till 1947. Den brittiska handelsflottan gick i skytteltrafik mellan länderna. Det finns inget annat land i det brittiska samväldet som har och har haft sådan betydelse för britterna såväl ekonomiskt som kulturellt. I Storbritannien finns en mycket stor indisk befolkning och säg den britt som inte dricker indiskt te. Indien å sin sida anammade mycket av det brittiska; språk, kultur, idrott och inte minst whisky. Redan 1820 byggde Edward Dyer ett destilleri uppe vid gränsen mot Himalaya. Destilleriet är fortfarande i aktivt, men i likhet med de flesta andra indiska whiskydestillerier, det finns ett tiotal, säljs ingenting på export.

Efter den indiska självständigheten växte den inhemska dryckesindustrin. Eftersom kornodlingarna i landet var ringa sökte man sig till andra grödor, inte minst melass från sockerrör. Indien är en av världens absolut största producenter av socker och det land i världen där sockerkonsumtionen är som högst. Några skotska lagar och förordningar som reglerade sprittillverkningen brydde man sig inte om. Däremot lät man gladeligen namn och varumärken klinga urskotskt som Crown Royal, Bagpiper, Old Tavern med flera.

På topplistan över världens 20 största whiskyvarumärken vimlar det av indiska namn. Dock är det mycket få av dem som någonsin ses på våra breddgrader. Indisk whisky lagras sällan längre tid på ekfat, den görs i regel på melass och ska inte jämföras med vare sig malt- eller blendwhisky. Att jämföra den indiska varumärkeswhiskyn med skotsk och västerländsk whisky är egentligen inte görligt.

 

När intresset för världswhisky ökade en bit in på 2000-talet såg också indiska destillerier sin möjlighet. Först ut att ställa om sin whiskyproduktion med sikte på kvalitet och export till västvärlden var Amrut i Bangalore. Tanken var att utmana den skotska whiskyn på dess egen hemmabana. Amrut lanserades 2002 och tog whiskyvärlden med storm. Amrut kom att få efterföljare, främst av dem är John Distillers i Goa med varumärket Paul John. Företaget grundades så sent som 1992 och har i dag några av världens snabbast växande whiskyvarumärken.

Den indiska maltwhiskyn skiljer sig i några avseenden från den skotska. Det korn som odlas i Indien är sexradigt, medan det europeiska är tvåradigt. Sexradigt korn ger ett sämre utfall, men ett sötare och fruktigare destillat. En annan faktor som starkt påverkar den indiska whiskyn är klimatet. I den tropiska värmen är avdunstningen mycket hög, ibland upp till 15 % årligen. Den höga temperaturen och de stora dygnsvariationerna ger en aggressiv lagringsmiljö där mognaden påskyndas. Efter tre år kan ett indiskt whiskyfat ha förlorat halva sin volym, men å andra sidan kan whiskyn vara mogen som en tre, kanske fyra gånger äldre skotsk whisky. Indisk whisky är sällan torvrökt. Torv finns knappast i Indien. Såväl Amrut, Rampur och Paul John importerar skotsk torv och gör utmärkt rökig whisky, men i likhet med den japanska whiskyn är det i stället fruktighet och fatkaraktär som är de mest framträdande egenskaperna för den indiska whiskyn.

Isle Of Islay

Islay är den sydligaste av öarna i de inre Hebriderna. Islay ligger norr om Nordirland med Kintyrehalvön på det skotska fastlandet i öster. Norra delarna av Islay är bergiga och söder därom breder ljunghedarna ut sig. Ungefär en fjärdedel av öns yta utgörs av djupa svartblå torvmossar.

 

Längs Islays Sydkust ligger ”The Kildalton Three”, Ardbeg, Laphroaig och Lagavulin. Fram till 1983 fanns också Port Ellen lite längre västerut utmed samma kust. Port Ellen är idag ett mälteri, men det finns långt gångna planer på att återuppliva destilleriet. Utmed norra kusten finns Bunnahabhain och Ardnahoe medan de västligaste destillerierna är Kilchoman och Bruichladdich. Till öns destillerier hör också Bowmore och det största Caol Ila.

 

Islay blev tidigt ett centrum för whiskyproduktion. Närheten till Irland gjorde att kunskap fanns på någon timmas båtfärd. Man talade dessutom gaeliska och kände stor samhörighet med Irland. Dessutom undgick Islay att omfattas av de första maltwhiskylagarna vilket gjorde att ön blev ett skatteparadis som lockade investerare från fastlandet. När myndigheterna senare försökte få kontroll över produktionen gjorde det avlägsna läget att kontrollanter i det längsta avstod från att inspektera skatteplikten. Det skyddade och tidvis skattebefriade läget innebar att destillatörerna inte behövde bekymra sig för risken att bli påkomna. Man kunde tryggt låta torven pyra i dagar och mätta kornet med massor av fenoler. Den kraftigt torvrökta whiskyn blev tidigt tradition på Islay och är så än i dag.

 

Islays whisky är den mest smakrika och robusta av all skotsk whisky. Port Ellen Maltings förser i stort sett samtliga öns destillerier med rökig malt. Flera av dem har dessutom gammaldags maltgolv och torvtorkar malten i kölnor med egen torv. Islaywhiskyn präglas i hög grad av en distinkt rökighet med toner av tjära, läder och torv. En stor del av whiskyn lagras på ön och påverkas dessutom av tångsälta och medicinala havstoner.

 

Whiskylandet Japan

Det finns egentligen få motsvarigheter till den japanska whiskyns framgångar de senaste decennierna. Från att ha varit en kuriositet och i princip obefintlig på den internationella marknaden har den japanska whiskyn formligen exploderat.

 

Inget annat land gör whisky som i så hög grad är influerad av den skotska. Orsaken till detta är den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru, som skickades till Skottland 1918 för att lära sig allt om whiskytillverkning. När han återvände fick han uppdraget att bygga Yamazaki, som blev Japans första whiskydestilleri och tio år därefter uppförde han också sitt eget destilleri Yoichi efter skotska förebilder. Båda dessa är flaggskepp hos storbolagen Suntory och Nikka.

 

Vid millennieskiftet såldes årligen färre än 5 000 flaskor japansk whisky i Europa. Några år senare ökade antalet till flera hundra tusen. Det som inledde trenden brukar tillskrivas Suntory som några år in på 2000-talet började marknadsföra alkoholsvaga Highball-drinkar. Whiskygroggen blev högsta mode i Japan. 2003 hade den Oscarsbelönade Hollywoodfilmen ”Lost in translation” premiär. Filmen handlar om filmstjärnan Bob Harris, som reser till Japan för att göra reklamfilmer åt Suntory. Plötsligt syntes japansk whisky över hela världen, och land efter land erövrades.

 

Till en början var det nyväckta intresset för japansk whisky mest internationellt. Detta skulle förändras i och med tv-serien ”Massan” som hade premiär 2014. Serien handlar om den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru och hans skotska fru Rita, om deras dröm att bygga Japans första whiskydestilleri och deras gemensamma svårigheter. Japan stod stilla när serien sändes och resultatet blev att barer, butiker och lagerhus tömdes på whisky.

 

Den japanska whiskyn håller genomgående hög kvalitet. Många menar att Japan är det kvalitetsmässigt ledande whiskylandet. Det kan såklart diskuteras, men det finns flera faktorer som gör den japanska whiskyn just japansk.

 

I Japan är whiskytillverkningen något av en vetenskap. Man går mycket noggrant tillväga och sätter en heder i att göra ett bra jobb och att vara en passionerad yrkesman. Den japanska synen på arbete präglar whiskytillverkningen. Man är extremt noga i alla delar av produktionen.

 

Japanska whiskytillverkare har inte lika bråttom som på andra håll i världen. Till exempel låter man ofta vörten i mäsktunnan sedimentera, den får alltså stå stilla och sjunka ner till botten för att därefter återföras till toppen till dess att vörten inte längre är grumlig. Den klara vörten gör att mängden bittra skalrester och garvämnen minskar, vilket ger en fruktigare och mjukare whisky.

 

Japanska destillerier samarbetar inte. I stället gör man all whisky i egna pannor. De stora destillerierna är utrustade med pannvarianter som ihop med olika jäststammar och rökighet producerar sprit med olika egenskaper. Det gör att masterblendern helt kan kontrollera sina egna recept.

 

Den japanska whiskyn har egentligen inte förrän nyligen kringgärdats av ett mer långtgående regelverk. Detta har både för och nackdelar, men i stället för att styras av en ålderssiffra och andra bestämmelser har de japanska destillatörerna helt kunnat fokusera på smak.

 

Går man tillbaka några decennier så använde japanska destillerier också en hel del så kallad Mizunara-ek, det vill säga en japansk variant av den asiatiska eken Quercus mongolica. Denna ekart utvecklar en hel del för skotsk whisky ovanliga smaker som exempelvis örnträ, sandelträ och rökelse. Ekfat av Quercus mongolica förekommer numera i mindre omfattning. De är oftare mer porösa och tenderar att läcka under lagringen, men också dyrare på grund av att trä- och möbelindustrin köper upp den ek som finns.

 

Ännu en betydande skillnad är att japanska coffey- och kolonnpannor sällan matas med mäsk av vete, som i Skottland, istället är majs bränslet i processen. Majs var vanligt i Skottland för 30–40 år sedan, men har i modern tid helt konkurrerats ut av det billigare vetet. En mäsk på majs ger en sötare och fruktigare sprit, vilket förklarar att många japanska blendwhiskysorter, som exempelvis “Nikka from the Barrel” upplevs som synnerligen mjuk och rund i smakerna.

 

Alla dessa, och säkert många fler faktorer, gör att japansk whisky, trots att den försöker vara skotsk, ändå får sin egen stil. Men lika lite som man kan förklara whiskyns mystik med teknikaliteter, lika lite kan man bortse från platsen, landet, klimatet och kulturen där den skapas. Japan är ett unikt land, så är dess whisky

 

Den japanska whiskyindustrin domineras av tre stora dryckesjättar. Suntory med destillerierna Hakushu och Yamazaki, Nikka med Miyagikyo och Yoichi samt Kirin Holdings med Fuji Gotemba. Dessa tre storbolag har betydande verksamheter inom flera områden. De äger dessutom skotska och amerikanska destillerier. Suntory är sedan uppköpet av Jim Beam den tredje största dryckeskoncernen i världen, och kontrollerar bland annat Laphroaig, Ardmore, Bowmore, Auchentoshan och Glen Garioch. Nikka äger å sin sida skotska Ben Nevis och andra japanska bolag äger destillerier som Tomatin.

 

Förutom dessa gigantiska bolag äger fler koncerner japanska destillerier och därtill finns många små entusiastdrivna destilleriprojekt. Man talar om en japansk Ji-whiskyvåg där Chichibus Ichiro Akuto är en föregångare. I dag finns ett 30-tal destillerier i Japan och flera nya varumärken och utgåvor har nått den internationella marknaden de senaste åren.  

Paul John

John Distillers började tillverka single malt vid anläggningen i Goa 2007. Man gick mycket noggrant till väga. För att få ett fruktigt och elegant destillat installerades höghalsade potstills med uppåtlutande lynearms.

Kornet tog man från norra Indien, bland annat från Himalayas sydsluttning. I Indien odlas sexradigt korn till skillnad från övriga världens tvåradiga. Sådant korn har högre proteinhalt och mer enzymer vilket ger ett fruktigare och mjukare destillat, men också ett lägre utbyte.

Sexradigt korn har tjockare skal, vilket påverkar mäskningen och gör att vörten får mindre bitterämnen och ger ett fruktigare resultat. Torv hämtar man från Islay och Skottland, och mältningen gör man på plats i Indien.

I Goa är det tidvis bedövande varmt och fuktigt. Den höga temperaturen och luftfuktigheten gör att avdunstningen blir exceptionellt hög. Omkring tio procent försvinner ur faten varje år. Samtidigt gör det tropiska klimatet att mognandet påskyndas och att smaker koncentreras.

Paul John Single Malt Whisky premiärvisades i oktober 2012 på Capital Hotel i London och därefter på Whisky Exchange Whisky Show. Resten är en framgångssaga. Paul John är i dag en av de allra främsta asiatiska whiskyproducenterna med ett stort antal anläggningar och fler än 20 000 anställda.

Speyside

Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.

Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.

I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.

Välkommen!

Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.