Året var 1968 när Glenfarclas som det första destilleriet någon buteljerade en whisky på fatstyrka. Den tappades på 60 %, vilket motsvarar 105 proof, enligt det gamla amerikanska sättet att ange alkoholstyrka. Whiskyn var tio år gammal och försvann ganska obemärkt. Men ”Hundrafemman” skulle återkomma när whiskyintresset växte och då blev den en ikon. Det är ingen överdrift att påstå att det var just 105 som lärde whiskyintresserade att uppskatta cask strength-whisky. I dag är det nästan mer regel än undantag att destillerier släpper fatstark whisky. Många har förstått att den blir fylligare, mer koncentrerad och smakrik, och inte minst att man som konsument själv kan avgöra hur mycket eller lite vatten man vill tillsätta för hitta den optimala balansen.

Att Glenfarclas är pionjärer tillhör det ovanliga. Glenfarclas är inget destilleri som experimenterar eller söker nya sensationer. De håller sig till det gamla invanda och trygga och skyr trender och moderna whiskynycker. De har till exempel aldrig gjort en slutlagring, och de lagrar uteslutande sin whisky på sherryfat, för så gjorde far och farfar, och i en familj håller man på traditionerna. Och det där moderna påhittet med Speysidewhisky bryr man sig inte om. Det är ett sentida marknadstrick, menar man. Glenfarclas ligger utanför Aberlour i hjärtat av Speyside, men saker ska kallas vid sitt rätta namn och därför gör man en Highlandwhisky, för det har man alltid gjort.

I dag är Glenfarclas ett av få destillerier i världen som fortfarande låter öppna lågor värma pannorna. Det är en mycket ålderdomlig och riskfylld metod att destillera etanolångor, men den bidrar till smakutvecklingen på ett sätt som i det närmaste försvunnit. På de punkter där lågorna träffar pannorna blir temperaturen högre och det uppstår så kallade Malliardreaktioner där proteiner bränns vilket, precis som när vi grillar kött. Processen ger en mörkare färg och förhöjer doft och smak. För Glenfarclas del skapar detta en lätt lite sotig karaktär. För ett antal år sedan experimenterade Glenfarclas med att göra som alla andra och konvertera till indirekt uppvärmda pannor, när resultatet analyserades åkte nymodigheterna ut och man behöll det gamla mer omständliga sättet att göra whisky – det smakade inte längre Glenfarclas.

Som ett led i Symposions 30-årfirande har Glenfarclas tappat upp en traditionell fatstark oloroso-hogshead bara för oss. Det är en klassisk cask strength – som den gamla ”Hundrafemman” – fullmatad med sherrytoner och den där lätt grillosiga stilen som de direkteldade pannorna trollar fram. Det gäller att vara på hugget, endast 240 flaskor.