Facebook-f Instagram
Facebook Instagram
symposion_logo_vector
Facebook
Kategorier
Produktnyhet Produktnyhet - 3st Whisky

Osannolika rariteter från Gordon & MacPhail

Osannolika rariteter från Gordon & MacPhail

Ingen annan producent är i närheten av att kunna göra det Gordon & MacPhail gör med whisky. Gång på gång buteljerar man nya exklusiva fat som andra producenter bara kan drömma om. Det går nästan inte att förstå hur företagets lagerhus i Elgin fungerar, de tycks aldrig sina på riktigt gamla fat, och dessutom från destillerier som sedan länge är nedlagda och försvunna.

Själva är Gordon & MacPhail hemlighetsfulla med vad man har och man väljer att tiga när någon frågar. Men plötsligt bara finns whiskyn där, som nu när man buteljerat en 38-årig Dallas Dhu. Det lilla Speysidedestilleriet från Forres stängdes 1983 och är ett av de destillerier om vilket man länge fått höra att det sista fatet är tömt.

Men så var det uppenbarligen inte, och att det är Gordon & MacPhail som bevisar motsatsen är såklart föga förvånande. Men när man ändå slagit bungen ur sprundet på ett verkligt sensationellt fat, har man passat på att buteljera två imponerande rariteter till, eller vad sägs om en 32-årig Highland Park och en 47-årig Linkwood.

Linkwood 1973 och Dallas Dhu 1981 ingår i Gordon & MacPhails Private Collection-serie, som är reserverad för de mest exklusiva och svårfångade rariteterna. I regel rör det sig om nedlagda destillerier eller whisky som av andra skäl är ytterst eftertraktad. Förpackningarna och flaskorna är juvelskrin i sig.

Highland Park 1988

Riktigt gammal Highland Park är någonting alldeles speciellt. I dag är det svårt att hitta sådan eftersom Highland Parks egna lager minskat betydligt när det gäller fat i tjugofemårsåldern och äldre. Men för Gordon & MacPhail är det inga problem att buteljera sådan ryktbar whisky.

Handla på Systembolaget
Säljstart:

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Orkney, Skottland

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Linkwood 1973

Linkwood är ett av de destillerier som Gordon & MacPhail haft mycket nära relationer till genom åren. Länge var förtroendet så stort att Linkwood helt överlät försäljningen av sin singelmalt till familjen Urquhart och Gordon & MacPhail.

Den magnifika 47-åringen har lagrats på ett refill sherryfat i G&Ms legendariska lagerbyggnader i Elgin och ingår i G&Ms exklusiva Private Collection-serie.

Handla på Systembolaget
Säljstart:

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Speyside, Skottland

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

6 fl.

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Dallas Dhu 1981

Det lilla Speysidedestilleriet Dallas Dhu stängdes 1983 och är ett av de destillerier om vilket man länge fått höra att det sista fatet är tömt. Men så var det uppenbarligen inte, och att det är Gordon & MacPhail som bevisar motsatsen är såklart föga förvånande.

Dallas Dhu 1981 är buteljerad i Gordon & MacPhails Private Collection-serie. Där hamnar endast de mest exklusiva och svårfångade rariteterna. I regel rör det sig om nedlagda destillerier eller whisky som av andra skäl är ytterst eftertraktad. Förpackningarna och flaskorna är juvelskrin i sig, i synnerhet sedan de fick ny design 2018.

Handla på Systembolaget
Säljstart:

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Speyside, Skottland

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Ladda fler
Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Produktnyhet Produktnyhet - Whisky

Springbank 25 Year Old – Eftertraktad flaggskeppswhisky

Springbank 25 Year Old - Eftertraktad flaggskeppswhisky

Springbank är ett av få destillerier som konsekvent håller fast vid en åldersbestämd core range. I dag är det inte många destillerier som klarar att upprätthålla en sådan, men Springbanks filosofi är att alltid göra som man alltid har gjort. Så istället för att brandskatta sina lager, och leverera yngre whisky i den takt marknaden ropar efter, drar man ner sina volymer och allokerar det man har med strama tyglar. Tack och lov är Sverige en prioriterad marknad och vi får förhållandevis god tilldelning, trots att även vi skulle önska oss betydligt större volymer.

25-åringen är åldermannen i Springbanks flotta, eller flaggskeppet om man så vill. Nu har 2021 års buteljering lämnat Campbeltown. Den här gången fick det bli 1 400 flaskor, som hela världen ska dela på, 30 av dem har gått till Sverige. Gammal Springbank är ofta sensationell whisky. När faten har fått ligga länge i Campbeltowns havsnära klimat kommer den egenmältade malten och den säregna destilleringstekniken allra bäst till sin rätt. Springbanks whisky kan inte kopieras utan är sin alldeles egen förebild.

Springbank 25 är en whisky i klassisk Springbanksstil. Den har ett stort inslag av sherryfat, men även bourbonfat, och för den eleganta sötmans skull har den också fått en kyss av romfat.

Handla på Systembolaget
Säljstart:

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Campbeltown, Skottland

Typ:

Producent:

Destillation:

Buteljerad:

Ålder:

Råvara:

Fat:

Jäsning:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Ladda fler
Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Produktnyhet Produktnyhet - Whisky

Benromach Peat Smoke – Speysiderökare

Benromach Peat Smoke - Speysiderökare

Att tillverka rejält rökig whisky i Speyside är det inte många destillerier som ger sig på – whiskyn från denna del av Skottland brukar kännetecknas av helt andra karaktärer. Men det finns undantag, t ex lilla Benromach, ett av Speysides absolut minsta destillerier, som Gordon & MacPhail väckte ur sin törnrosasömn för tjugotalet år sedan.

Vid Benromach gör destillerichefen Keith Cruickshank en whisky som på många sätt skiljer sig från andra Speysidedestillerier. Hans ambition är att utveckla en whisky i en gammaldags stil, sådan old-schoolwhisky som inte längre produceras i Skottland. Det handlar om små pannor, långa jästider, långsam destillering och ofta en rökighet som är betydligt högre än vad modern Speyside-whisky laddas med.

Benromach Peat Smoke är destilleriets rökigaste uttryck och produceras enbart i små batcher. Malten röks till 35 ppm, vilket är i nivå med många Islaydestillerier. Whiskyn har lagrats på First Fill Bourbon Barrels.

Handla på Systembolaget
Säljstart:

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Speyside, Skottland

Typ:

Producent:

Destillerad:

Destillation:

Buteljerad:

Råvara:

Hårt rökt mältat korn, cirka 35 PPM

Vatten:

Fat:

Jäsning:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Ladda fler
Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Yoichi 15 Years Old Japanese Single Malt

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Benrinnes 11 Years Old Bourbon, PX Sherry & Rum Wood, Cadenhead

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Ardmore 8 Years Old Sherry & Bourbon Wood, Cadenhead

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Springbank 15 Years Old Rum Wood Limited Release

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Speymalt Macallan 2001, 1st fill Sherry Hogshead, Single Cask Bottled for MMMC

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Glenrothes 1969 The Macphail´s Collection

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Wardhead 1997 Blended Malt Single Bourbon Cask (20yo) Cooper’s Choice

You are unauthorized to view this page.

Skottland

Skottland är utan tvekan whiskyns hemland, även om konsten att göra whisky kom från annat håll. I Skottland finns de flesta av världens mest berömda destillerier och skotsk single malt har blivit stilbildande för all världens whisky.

Skotsk whisky omgärdas av lagar som ofta kan upplevas som överdrivet protektionistiska, men regelverket har i hög grad bidragit till att Skottland blivit världens ledande whiskynation. Att Skottland är whiskyvärldens epicentrum är i hög grad relaterat till förekomsten av råvaror som torv, korn och källvatten.

Den skotska whiskyn har flera stilar och landet är indelat i olika whiskyregioner, som i någon mån är kännetecknande för den whisky som produceras just där. I Skottland finns omkring 150 destillerier och dessutom ett stort antal fristående buteljerare.

Skottland är också födelseplatsen för blendwhiskyn, flera av världens mest kända blendwhiskysorter är skotska.

Gordon & MacPhail

Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser. Affärerna gick bra och snart tog de hjälp av en ung bodknodd, den femtonårige John Urquhart. Den unge mannen visade sig vara mycket ambitiös och fick snart ansvaret för whiskyn. 1915 gick de båda ägarna ur tiden och John Urquhart fick ta över butiken.

John Urquhart hade tidigt etablerat vänskapsrelationer med många av traktens destillatörer. Han hade deras fulla förtroende att sälja singelmaltwhiskyn de producerade. Whiskyförsäljningen blev nu en växande del av verksamheten hos Gordon & MacPhail. Sherry var tidens modedryck. Sherryn importerades på fat och när dessa tömts lät John Urquhart fylla dem med whisky som han lagrade i egna lagerhus. Han lät faten ligga betydligt längre än vad som var brukligt i Speyside. Den långlagrade whiskyn sålde han sedan i allt vidare kretsar.

 

Verksamheten växte. Under mellankrigstiden hade familjen Urquhart Skottlands största lager av mognande whisky och Gordon & MacPhail blev en spindel i nätet för handeln med singelmaltwhiskyn i Speyside. Ett tag hade Gordon & MacPhail närmast monopol på försäljningen av singelmalt, branschen i övrigt intresserade sig mest för blended whisky.

 

Gordon & MacPhail har haft en enorm betydelse för den skotska whiskyindustrin. I hög grad är det Gordon & MacPhail som ”uppfunnit” intresset för långlagrad singelmalt. De var också först med att intressera sig för Skottlands whiskyregioner och byggde upp lager med whisky som alltjämt beskrivs som den skotska whiskyns nationalbibliotek. Ingen aktör har lika mycket gammal whisky i lager ifrån ett så stort antal aktiva och nedlagda destillerier. Sedan 1993 äger Gordon & MacPhail även destilleriet Benromach.

Springbank

Långt ner på Kintyrehalvön, i staden Campbeltown, ligger Springbank, som på många sätt är ett av Skottlands mest egensinniga destillerier. Campbeltown var en gång i tiden en så betydande whiskystad att den klassificerades som en egen whiskyregion. Detta beror dels på det isolerade geografiska läget, dels på att staden hade flera destillerier och var ett centrum för handel och utskeppning av whisky.

Under Campbeltowns storhetstid var fler än 20 destillerier i drift staden, vilket inte överträffades någonstans i Skottland. I dag är bara Springbank, med sitt systerdestilleri Glengyle och Glen Scotia kvar i Campbeltown.

Springbank är unikt på många sätt. Destilleriet ägs av samma familj sedan William Mitchell köpte det 1837. Familjeägda destillerier oberoende av storbolagen tillhör ovanligheterna. Själva destilleringen utförs genom ett mellanting av dubbel- och trippeldestillering, men man gör även traditionell dubbeldestillerad liksom trippeldestillerad whisky. Som det enda destilleriet i Skottland mältar man allt sitt, i hög grad lokalt odlat, korn på ett gammaldags maltgolv och man torkar malten över glödande torv. Springbank har alltid gått sin egen väg vid sidan av den övriga whiskyindustrin. Genom ålderdomliga metoder och stark självkänsla har man byggt upp varumärken som hyllas över hela världen.

Springbank har tre produktlinjer. Den klassiska Springbankwhiskyn, den helt orökta och trippeldestillerade Hazelburn och den hårt rökta och dubbeldestillerade Longrow. Både Hazelburn och Longrow är uppkallade efter nedlagda destillerier från Campbeltown.

Longrow

Sedan 1973 tillverkar Springbank en hårt rökt och dubbeldestillerad whisky i samma stil som Islaywhiskyn. Länge var Springbank i stort sett ensamma på fastlandet om att producera sådan whisky.

Longrow Distillery stängdes 1896 och köptes då av Springbank. I dag är det mesta rivet, bara några få rester finns kvar av det ursprungliga destilleriet, som låg där Springbank numera har sin parkering.

Springbanks utgåvor med den dubbeldestillerade och rökiga Longrowwhiskyn finns endast tillgänglig i begränsade volymer och är mycket eftertraktad.

Hazelburn

Hazelburn är Springbanks trippeldestillerade och helt orökta whisky. Redan på 1700-talet fanns ett destilleri med namnet Hazelburn i Campbeltown, men det Hazelburn som skulle bli det mest berömda och största destilleriet i staden byggdes 1846. Under sin storhetstid producerade Hazelburn nästan en miljon liter whisky årligen och hade nio stora lagerhus med plats för över 2 miljoner fat. Hazelburn köptes av Lagavulins ägarbolag Peter Mackie och Co och hann med att ha den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru som lärling under några månader innan det stängdes 1921.

Hazelburnwhiskyn från Springbank produceras bara under kortare perioder av året och finns därför endast tillgänglig i begränsade volymer.

Benromach

Benromach ritades en gång av den berömde destilleriarkitekten Charles Doig och är ett av Speysides vackraste destillerier. Benromach ligger i den lilla orten Forres några kilometer utanför Elgin. Destilleriet grundades 1898 när järnvägen kommit till byn och whiskyboomen rasade som värst. Det var den legendariske och otursförföljde Campbeltown-destillatören Duncan MacCullum som lät uppföra Benromach. Namnet tog han från kullarna Romachs Hills i närheten där destilleriet än i dag har sina vattenkällor.

Benromach byggdes med sällsynt dålig timing, strax efter starten inträffade den ödesdigra Pattison-kraschen som ändade whiskyns guldålder och tystade stora delar av whiskyindustrin. Sedan dess har en lång följd av ägarbyten och långa tider av stillestånd avlöst varandra. När den stora branschkrisen inföll i början av 1980-talet stängdes och avrustades Benromach för gott – trodde man.

 

År 1993 kunde familjen Urquhart, via den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail, ta över Benromach för en symbolisk summa. Destilleriet var inte mycket mer än ett tomt skal, allt var tvunget att köpas in på nytt, pannor, jäskar, mäsktunnor och så vidare. I oktober 1998, efter flera års förberedelser, kunde Benromach återinvigas under överinseende av Prins Charles.

 

Gordon & MacPhail, som är genuint sammanlänkat med den skotska whiskyhistorien, beslutade att använda sitt nya destilleri till att göra en klassisk och traditionell old school-whisky. Man röker malten hårdare än brukligt i Speyside, man låter mäsken jäsa ovanligt länge och destilleringen utförs mycket långsamt. Resultatet är en rejält fruktig och halvrökig whisky i en stil som påminner om 1950- och 1960-talets Speyside, från en tid som har kallats ”the golden days of whisky distilling”.

Whiskylandet Japan

Det finns egentligen få motsvarigheter till den japanska whiskyns framgångar de senaste decennierna. Från att ha varit en kuriositet och i princip obefintlig på den internationella marknaden har den japanska whiskyn formligen exploderat.

 

Inget annat land gör whisky som i så hög grad är influerad av den skotska. Orsaken till detta är den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru, som skickades till Skottland 1918 för att lära sig allt om whiskytillverkning. När han återvände fick han uppdraget att bygga Yamazaki, som blev Japans första whiskydestilleri och tio år därefter uppförde han också sitt eget destilleri Yoichi efter skotska förebilder. Båda dessa är flaggskepp hos storbolagen Suntory och Nikka.

 

Vid millennieskiftet såldes årligen färre än 5 000 flaskor japansk whisky i Europa. Några år senare ökade antalet till flera hundra tusen. Det som inledde trenden brukar tillskrivas Suntory som några år in på 2000-talet började marknadsföra alkoholsvaga Highball-drinkar. Whiskygroggen blev högsta mode i Japan. 2003 hade den Oscarsbelönade Hollywoodfilmen ”Lost in translation” premiär. Filmen handlar om filmstjärnan Bob Harris, som reser till Japan för att göra reklamfilmer åt Suntory. Plötsligt syntes japansk whisky över hela världen, och land efter land erövrades.

 

Till en början var det nyväckta intresset för japansk whisky mest internationellt. Detta skulle förändras i och med tv-serien ”Massan” som hade premiär 2014. Serien handlar om den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru och hans skotska fru Rita, om deras dröm att bygga Japans första whiskydestilleri och deras gemensamma svårigheter. Japan stod stilla när serien sändes och resultatet blev att barer, butiker och lagerhus tömdes på whisky.

 

Den japanska whiskyn håller genomgående hög kvalitet. Många menar att Japan är det kvalitetsmässigt ledande whiskylandet. Det kan såklart diskuteras, men det finns flera faktorer som gör den japanska whiskyn just japansk.

 

I Japan är whiskytillverkningen något av en vetenskap. Man går mycket noggrant tillväga och sätter en heder i att göra ett bra jobb och att vara en passionerad yrkesman. Den japanska synen på arbete präglar whiskytillverkningen. Man är extremt noga i alla delar av produktionen.

 

Japanska whiskytillverkare har inte lika bråttom som på andra håll i världen. Till exempel låter man ofta vörten i mäsktunnan sedimentera, den får alltså stå stilla och sjunka ner till botten för att därefter återföras till toppen till dess att vörten inte längre är grumlig. Den klara vörten gör att mängden bittra skalrester och garvämnen minskar, vilket ger en fruktigare och mjukare whisky.

 

Japanska destillerier samarbetar inte. I stället gör man all whisky i egna pannor. De stora destillerierna är utrustade med pannvarianter som ihop med olika jäststammar och rökighet producerar sprit med olika egenskaper. Det gör att masterblendern helt kan kontrollera sina egna recept.

 

Den japanska whiskyn har egentligen inte förrän nyligen kringgärdats av ett mer långtgående regelverk. Detta har både för och nackdelar, men i stället för att styras av en ålderssiffra och andra bestämmelser har de japanska destillatörerna helt kunnat fokusera på smak.

 

Går man tillbaka några decennier så använde japanska destillerier också en hel del så kallad Mizunara-ek, det vill säga en japansk variant av den asiatiska eken Quercus mongolica. Denna ekart utvecklar en hel del för skotsk whisky ovanliga smaker som exempelvis örnträ, sandelträ och rökelse. Ekfat av Quercus mongolica förekommer numera i mindre omfattning. De är oftare mer porösa och tenderar att läcka under lagringen, men också dyrare på grund av att trä- och möbelindustrin köper upp den ek som finns.

 

Ännu en betydande skillnad är att japanska coffey- och kolonnpannor sällan matas med mäsk av vete, som i Skottland, istället är majs bränslet i processen. Majs var vanligt i Skottland för 30–40 år sedan, men har i modern tid helt konkurrerats ut av det billigare vetet. En mäsk på majs ger en sötare och fruktigare sprit, vilket förklarar att många japanska blendwhiskysorter, som exempelvis “Nikka from the Barrel” upplevs som synnerligen mjuk och rund i smakerna.

 

Alla dessa, och säkert många fler faktorer, gör att japansk whisky, trots att den försöker vara skotsk, ändå får sin egen stil. Men lika lite som man kan förklara whiskyns mystik med teknikaliteter, lika lite kan man bortse från platsen, landet, klimatet och kulturen där den skapas. Japan är ett unikt land, så är dess whisky

 

Den japanska whiskyindustrin domineras av tre stora dryckesjättar. Suntory med destillerierna Hakushu och Yamazaki, Nikka med Miyagikyo och Yoichi samt Kirin Holdings med Fuji Gotemba. Dessa tre storbolag har betydande verksamheter inom flera områden. De äger dessutom skotska och amerikanska destillerier. Suntory är sedan uppköpet av Jim Beam den tredje största dryckeskoncernen i världen, och kontrollerar bland annat Laphroaig, Ardmore, Bowmore, Auchentoshan och Glen Garioch. Nikka äger å sin sida skotska Ben Nevis och andra japanska bolag äger destillerier som Tomatin.

 

Förutom dessa gigantiska bolag äger fler koncerner japanska destillerier och därtill finns många små entusiastdrivna destilleriprojekt. Man talar om en japansk Ji-whiskyvåg där Chichibus Ichiro Akuto är en föregångare. I dag finns ett 30-tal destillerier i Japan och flera nya varumärken och utgåvor har nått den internationella marknaden de senaste åren.  

Nikka

Dai Nippon Kaju Kabushi Kaisha betyder det stora japanska juicebolaget. Det otympliga bolagsnamnet valde paret Rita och Masataka Taketsuru 1934 när Masataka lämnade Suntory och äntligen kunde starta sitt eget Yoichi Distillery på Nordön Hokkaido.

För att snabbt få ekonomi i verksamheten började man med att tillverka äppelbrandy och andra äppeldrycker, men whiskytillverkningen var från första stund det centrala. Det långa japanska bolagsnamnet förkortades så småningom till Nikka.

Yoichi är bolagets första destilleri. 1969 tillkom även Miyagikyo utanför Sendai och 1989 köptes skotska Ben Nevis. Nikka blev därmed det första japanska dryckesbolag som köpte in sig i den skotska whiskyindustrin. Sedan 1954 ingår Nikka i Asahi Breweries-koncernen

Yoichi

Masataka Taketsuru föddes i en familj som bryggt sake sedan tidigt 1700-tal. Han utbildade sig i kemi vid högskolan i Osaka, men rekryterades innan han var klar med studierna till det Osakabaserade företaget Settsu Shuzo. Där fick han bland annat blanda fram ”whisky” med hjälp av kryddblandningar och smaksättningar. Arbetsuppgifterna väckte en passion för västerländska drycker. Han ville tillverka whisky på riktigt och fick uppdraget att resa till Skottland för att lära sig whiskytillverkningens hemligheter.

I juli 1918, drygt 20 år gammal, lämnade Masataka Taketsuru Japan. Han skrev in sig vid universitetet i Glasgow där han blev en flitig besökare på universitetsbiblioteket. Framförallt studerade han en 450-sidig bok av J.A Nettleton: ”The Manufacture of Spirit as conducted in the Distilleries of the United Kingdom”. Boken blev hans bibel som han minutiöst översatte till japanska. Några månader senare begav han sig norrut för att söka upp författaren i Elgin och förmå honom att ge privatlektioner. Nettleton var inte ovillig, men begärde en ersättning som Masataka inte kunde betala.

I stället för privatlektioner försökte Masataka skaffa praktik på destillerierna. Han kom till Longmorn där han fick göra fem dagars oavlönad tjänst. Med japansk noggrannhet förde han bok över precis allting från tekniska detaljer till destilleriarbetarnas löner. Dessa anteckningar skulle långt senare komma till användning när han byggde sitt eget destilleri.

I Glasgow träffade Masataka en ung skotska, Rita Cowan. Paret blev förälskade och valde att förlova sig. Det blev en kulturkrock och en mesallians som inte accepterades av vare sig Ritas eller Masatakas familjer. De båda valde kärleken och gifte sig, mot familjernas önskan. Masatakas föräldrar förmådde till och med hans uppdragsgivare att resa till Skottland för att tala förstånd med sonen, vilket föga hjälpte. Rita följde med till Japan. Hon skulle bara återvända till Skottland för två korta besök.

Under sin tid i Skottland praktiserade Masataka även vid graindestilleriet Boness i West Lothian och vid Hazelburn i Campbeltown.

När det nygifta paret kom till Japan hade tiderna förändrats och planerna att starta whiskytillverkning hade skrinlagts. Besviken fick Taketsuro återvända till sin gamla tjänst. En konkurrent, vinhandlaren Shinjiro Torii (senare Suntory) kidnappade idén om japansk whisky och försökte med höga löner locka över skotska destillatörer, vilket misslyckades. Han vände sig då till Masataka Taketsuru, som motvilligt men välbetald gav med sig, skrev på ett tioårskontrakt och antog Toriis uppdrag att starta Japans första whiskydestilleri och Yamazaki Distillery stod klart 1924.

Masataka Taketsuru släppte aldrig drömmen om ett eget destilleri och förhållandet med Shinjiro Torii blev med tiden alltmer ansträngt. När det tioåriga kontraktet löpte ut lämnade Taketsuru Suntory för att förverkliga sina egna destilleriplaner på nordön Hokkaido. Med hjälp av besparingar och sin hustrus inkomster som engelsklärare kunde han samma år förverkliga sin livsdröm och inviga Yoichi Distillery.

 

Den japanska hedern och affärskulturen hindrade honom dock från att omedelbart påbörja whiskytillverkning, i stället var det cider och äppelbrandy som det nystartade bolaget ”Dai Nippon Kaju Kabushiki Kaisha” ägnade sig åt den första tiden. Det var dock ingen tvekan om vad den egentliga avsikten var. Den första whiskyn från Yoichi lanserades 1940.

Krigsåren blev dramatiska och när verksamheten kom i gång på allvar igen bytte bolaget namn till förkortningen Nikka. Affärerna utvecklades och i slutet av 1960-talet grundade Taketsuru ett andra destilleri Miyagikyo. Masataka Taketsuru gick ur tiden 1979. I dag ligger han begravd invid sin hustru Rita på sitt livsverk Yoichi.

 

Yoichi Distillery ligger utanför vintersportorten Sapporo på nordön Hokkaido. Taketsuru valde den lilla staden Yoichi på Hokkaido eftersom omgivningen påminde om Skottland. Redan från början ville Taketsuru göra skotsk whisky i Japan därför har Yoichi mer än något annat destilleri anammat den genuina skotska traditionen. Malten, som är betydligt mer rökt än i övriga Japan, köps numera in från mestadels skotska mälterier.

 

Destilleriets ambition att vårda de skotska rötterna märks också i att man som en av mycket få anläggningar i världen fortfarande direkteldar pannorna med öppna koleldar. Pannorna är konstruerade efter vad Taketsuro såg på Longmorn.

Yoichis husstil kan beskrivas som relativt kraftfull, lite torr, rökig och robust. I dag är Yoichi ett av världens mest prisbelönta destillerier, och man ärar sin grundare med flera utgåvor i hans namn.

Cadenhead's

År 1842 öppnade George Duncan en butik på Netherkirkgate 47 i Aberdeen där han sålde vin och drycker. Troligen var han den första mer seriösa oberoende buteljeraren i Skottland. Affärerna gick bra och efter några år anslöt hans svåger, den i sin tid berömde poeten William Cadenhead till företaget. När George Duncan gick ur tiden 1858 tog över William Cadenhead över verksamheten.

I början av 1900-talet ärvde William Cadenheads brorson Robert W. Duthie rörelsen. Han kom at utveckla handeln med single malt och Demerara Rum. 1931 omkom Robert Duthie i en spårvagnsolycka när han skulle gå över gatan på väg till ett möte med sin bankman. Duthie var ungkarl och hans två systrar, som helt okunniga om dryckesbranschen, fick ta över verksamheten. De överlät i sin tur ansvaret till Miss Ann Oliver, en excentrisk kvinna som sedan länge varit anställd i bolaget. Miss Oliver drev under många år Cadenhead utan att anpassa sig efter modets skiftningar eller visa någon respekt för regler och affärsetik. Det nödvändiga administrativa arbetet utfördes knappt och efter ett antal förvirrade beslut måste verksamheten säljas.

 

När Ann Oliver tvingades bort från WM Cadenhead var lagerhusen fulla från källare till tak. Ingen hade någon aning om värdet och ingen visste vad lagren innehöll. Till slut fanns ingen annan utväg än att låta allt gå på auktion. Under två dagar i oktober 1972 såldes hela WM Cadenheads lager av auktionsfirman Christies i London. Det är den största dryckesauktion som någonsin hållits i Storbritannien. Det sjusiffriga överskottet täckte mer än väl företagets skulder.

 

Efter utförsäljningen togs Cadenhead över av Springbanks ägare, familjen Mitchell. Under den nya ledningen blomstrade åter affärerna. I dag är William Cadenhead ett mycket aktat varumärke med tusentals fat i lager och med butiker i flera europeiska storstäder. Bolaget säljer inte bara skotsk whisky utan också världswhisky, rom och andra destillat.

Highlands

Högländerna är den största av whiskyregionerna och definitionsmässigt ingår även Speyside och samtliga öar utom Islay i regionen.

Högländerna omfattar hela norra Skottland med en sydlig gräns strax norr om Edinburgh och Glasgow.

Ett destilleri som Glengoyne ligger exempelvis just på gränsen mellan Highlands och Lowlands. Högländerna kan i sin tur delas in i norra, västra och östra Highlands.

Förutom i Speyside, som numera oftast betraktas som en egen whiskyregion, är destillerierna tämligen utspridda.

Gränsen mellan högländerna och lågländerna var ursprungligen gränser för olika skattelagar och det går knappast att finna några gemensamma whiskystilar bland de vitt skilda destillerierna.

Påfallande är dock att högländernas destillerier ofta är kustnära, vilket märks i whiskyn som kan få mer eller mindre maritima inslag med sälta och jod. Generellt kan man säga att ju ensligare ett destilleri är beläget, desto mer rökig gjordes whiskyn. Höglandsdestillerier som Brora och Ardmore är exempelvis kända för sin hårt rökta whisky.

Speyside

Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.

Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.

I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.

Vintage Malt Whisky Company

1992 startade Brian Crook Vintage Malt Whisky Company. Dessförinnan hade han arbetat vid destillerierna på Islay i över 20 år. Under många år var han exportchef på Bowmore och byggde då upp ett kontaktnät över hela världen. Vid slutet av 1980-talet var Brian Crook en av dem som introducerade rökig single malt på världsmarknaden och han såg mycket tidigt vilken potential whiskystilen hade. Medan många menade att rökig whisky inte gick att sälja som single malt bröt Brian Crook nya marker.

Han lyckades skriva avtal med destillerier på Islay och kunde snart bygga upp ett världsrykte kring sina varumärken Finlaggan, The Ileach och inte minst kring serien med single malt, Cooper’s Choice.

I dag driver sonen Andrew företaget i samma anda. Man exporterar till över 20 länder. Vintage Malts prestigeserie är Cooper’s Choice, under denna etikett buteljerar man exklusiv och intressant whisky från hela Skottland.

Välkommen!

Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.

JAG ÄR UNDER 25 ÅR
JAG ÄR ÖVER 25 ÅR