Kategorier
Highlight Produktnyhet – 4st Whisky

Cadenhead x 4

Cadenhead x 4

Cadenhead är Skottlands äldsta oberoende buteljerare. Det finns dokument som leder långt in i 1800-talet som visar att Cadenhead sålt både singelmaltwhisky och importerat rom under egen etikett.

Bolaget grundades i Aberdeen 1842 av en George Duncan. Efter en tid anslöt Duncans svåger, den under sin tid berömde poeten William Cadenhead som senare tog över företaget.

Efter en rejäl skandal på 1960-talet då hela verksamheten sköttes, eller snarare missköttes, av en excentrisk kvinna försattes Cadenhead i konkurs och bolaget såldes på en exekutiv auktion i London. Köpare av bolaget och hela lagret av, minst sagt, exklusiv whisky blev ägarfamiljen bakom Springbank.

I dag är William Cadenhead ett aktat varumärke med imponerande mängder fat i sitt lager. Bolagets hjärta är numera i Campbeltown, där moderbutiken ligger ett stenkast från Springbank. Cadenhead säljer inte bara skotsk whisky utan också världswhisky, rom och andra destillat.

I september lanseras fyra Cadenheadwhiskies från tre hyllade destillerier och ett hemligt.

An Orkney Distillery Bourbon Cask

Först ut är en hemlig buteljering från Orkneyöarna och då kan det ju bara röra sig om två destillerier, Highland Park och Scapa. Vilket av dessa det handlar om berättar inte Cadenhead’s, utan vi får dra våra egna slutsatser.

Helt klart är dock att det handlar om en sexårig, bourbonfatlagrad, whisky med vaniljstinna, blommiga och fruktiga toner.

Säljstart:
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Orkney, Islands, Highland, Skottland

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Råvara:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Blair Athol Oloroso Finish

Blair Athol ligger utanför Pitlochry som kanske är mer känt för sitt undersköna lilla Edradour Distillery. Destilleriet är mycket gammalt, troligen grundat i slutet av 1700-talet. I dag är det en arbetshäst till Diageo och är en nyckelmalt för storsäljande Bell’s och andra blendwhiskysorter. Singelmaltwhiskyn från Blair Athol är dock ganska sällsynt, men håller ofta mycket hög klass.

Säljstart:
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Southern Highlands, Skottland

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Råvara:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Caol Ila Palo Cortado Finish

Caol Ila är den stora whiskyfabriken på Islay där Diageo producerar det mesta av den rökiga malt man behöver som toppdresser i sina blandwhiskysorter, främst storsäljande Johnnie Walker. Caol Ila är så gott som alltid rejält rökig, men röken har ofta en lite mildare ton än den från de berömda destillerierna på sydkusten.

Cadenhead’s 11-åriga Caol Ila-buteljering har slutlagrats 14 månader på fat som tidigare huserat torr Palo Cortadosherry.

Säljstart:
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Islay, Skottland

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Råvara:

Fat:

Jäst:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Dailuaine Glenlivet Oloroso Finish

Att Cadenhead anger Dailuiaine Glenlivet som namn på denna buteljering har whiskyhistoriska förklaringar. Whiskyn är destillerad på Dailuaine och har inget med Glenlivet att göra. Det faller istället tillbaka på sättet som en rad destillerier i Speyside namngav sin whisky under 1900-talet. Glenlivet betyder ”floden Livets dalgång” och en mängd destillerier som var verksamma i och kring Livetdalen passade på att lägga till namnet Glenlivet på sin whisky. Glenlivet hade nämligen rykte om sig att göra en fantastisk whisky och man ville gärna sola sig i glansen från den berömda grannen. Dailuaine var ett av de destillerier som gärna tog den chansen.

Slutsåld

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Speyside, Skottland

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Råvara:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet – 2st Rom

Cadenhead’s Karibien

Cadenhead’s Karibien

Cadenhead började tidigt handla med rom från i huvudsak de brittiska kolonierna. Rommen från Karibien transporterades i fat ombord på de fartyg som seglade över Atlanten och förvarades sedan i olika lagerhus i Storbritannien. Rom var en absolut nödvändig proviant inom handelsflottan och den dagliga ransonen var minst sagt väl tilltagen, ett par pint rom om dagen var inte ovanligt.

Långt senare blev Cadenhead en hub för romfat. Aberdeen var en sjöfararstad och vi vet att rom såldes av William Cadenhead redan under 1880-talet. I början av 2000-talet hade Cadenhead ansenliga lager med rom i lagerhusen och när romintresset började växa var det flera återförsäljare som gjorde sina fatfynd där.

Rom utgör fortfarande en betydande del av Cadenhead’s verksamhet. Nu har de buteljerat tre romsorter från klassiska romländer.

Trinidad Green Label

Trinidad och Tobago är det sydligaste av de karibiska ö-rikena. Ögruppen ligger cirka en mil från Venezuelas kust.

Vid mitten av 1900-talet blomstrade romtillverkningen och det fanns fler än 50 destillerier på öarna. Dessa har numera försvunnit och när berömda Caroni stängdes 2003 återstod endast ett, Trinidad Distillers, vars stora produkt är Angostura.

Slutsåld/Väntelista

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Ålder:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Råvara:

Destillation:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

SÖTMA

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Jamaica Green Label

Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även om klimatet knappast kan jämföras med det brittiska så är det svalare än på många andra platser i Karibien och präglas ofta av salta havsvindar.
Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den, i hög grad, potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad dunder, en typ av surmäsk. Resultatet blir en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och tung. Inte helt olikt en Islaywhisky.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Ålder:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Råvara:

Destillation:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

SÖTMA

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Clarendon Distillery

Jamaica Clarendon har destillerats i en så kallad Double Retort Potstill, en pannkonstruktion som knappast finns utanför Karibien. Det är en säregen sammankoppling av flera potstills där lyne-armen inte går direkt till en kylare utan till en annan potstill. Resultatet blir en elegant, men mycket smakrik rom.

Clarendon Distillery 12 Years Old, Cadenhead’s Rum, 55%

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

41492-01

Alkoholhalt:

55%

Ursprung:

Lionel Town, Clarendon, Jamaica

Typ:

Engelska skolan, Single Blended Rum

Ålder:

12 år

Producent:

Destilleri:

Clarendon Distillery

Destillerad:

December 2010

Buteljerad:

2023 (Batch 23/107)

Råvara:

Destillation:

Pot Still och kolonn

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

12 fl.

PRIS

1087 kr

STORLEK

70 cl

SÖTMA

Smaknoter

Färg:

Ljus kastanj.

Doft:

Ananas, tomatblad, BBQ-rök.

Smak:

Mynta, bivax, muskot.

Eftersmak:

Rostad mandel, pinjenötter och färsk lime.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - 2st Whisky

Paradiset finns i Armagnac

Paradiset finns i Armagnac

Armagnac är sydvästra Frankrikes stora spritdryck. Den har inte samma mondäna klang som Cognac och är snarare något av kusinen från landet. Men Armagnac har på senare år mött en allt större publik och når nu konnässörer och kännare över hela världen. Armagnac är kort sagt ett destillerat vin från distriktet Armagnac i regionen Gascogne i sydvästra Frankrike. Armagnac har likheter med Cognac men skillnaderna är stora. Framförallt destilleras Cognac två gånger, medan traditionell Armagnac är enkeldestillerad.

Ingen vet riktigt när man började destillera vin, men mycket tyder på att det var just Armagnac som rann genom de första pannorna. Armagnac finns omnämnt i skrift så tidigt som 1310, då munken Vital Dufour prisade Armagnacens fyrtio dygder.

I dag är familjen de Montal en av världens absolut främsta tillverkare av Armagnac. Familjen följs av en närmast fanatisk skara hängivna entusiaster och samlare. De Montal residerar på slottet Le Rietourt där det odlas vin i den sandiga lerjorden. Druvorna skördas nattetid, när dygnet är som svalast, för att smak och arom ska bevaras så mycket som möjligt. Vinifieringen påbörjas omgående och det färdiga vinet enkeldestilleras i egendomens tre klassiska pannor som namngivits efter Alexandre Dumas tre musketörer: Athos, Porthos och Aramis.

Armagnacen lagras på 400-litersfat av fransk ek, huvudsakligen svartek från skogarna i Monlezun. I familjens paradiskällare finns årgångar ända tillbaka till slutet av 1800-talet. Armagnac de Montal levereras till bland annat Frankrikes president, det engelska kungahuset och till en lång rad toppkrogar över hela världen.

De Montals husstil är robust och smakrik. Årgångsbuteljeringarna kännetecknas av en kraftfull stil med toner av choklad, torkade frukter och en portvinsliknande karaktär. I äldre årgångar finner man dessutom nästan alltid en sagolik ranciokaraktär.

Armagnac är trots sin ibland hisnande ålder synnerligen prisvärd och kostar betydligt mindre än vad motsvarande whisky eller Cognac skulle gjort i samma ålder.

Från De Montals paradiskällare lanseras nu en årgångsarmagnac från 1963. Därtill släpps även en provningsbox med 3 x 20 cl-buteljeringar från 1973, 1983 och 1978.

Slutsåld/Väntelista

Säljstart:
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Appellation Bas-Armagnac Controlée, Gascogne, Frankrike

Typ:

Producent:

Buteljerad:

Årgång:

Druvor:

Fat:

Jäst:

Lagring:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Säljstart:
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Appellation Bas-Armagnac Controlée, Gascogne, Frankrike

Typ:

Producent:

Buteljerad:

Årgång:

Druvor:

Fat:

Jäst:

Lagring:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

Smaknoter

Smaknoter - Armagnac de Montal 1983

Färg:

Bärnstensfärgad.

Doft:

Elegant fruktig med toner av sultanrussin, rostade nötter, vanilj och muskot.

Smak:

Smakrik och fruktig, med smak av gula päron, russin, hasselnöt, mörk choklad och en lite torr ekfinish.

Smaknoter - Armagnac de Montal 1978

Färg:

Bärnsten med dragning åt orange.

Doft:

Mild, elegant doft med toner av apelsin, vanilj, honung, vit choklad och ekfat.

Smak:

Fruktig och kryddig med påtaglig ek. Smaker av kanderad apelsin, läder och kaprifol.

Smaknoter - Armagnac de Montal 1973

Färg:

Mörkt bärnstensfärgad.

Doft:

Elegant, kryddig och fruktig med toner av kanel, vanilj, mogna plommon och mörk choklad.

Smak:

Lätt sötma med flyktiga inslag av mogen frukt som övergår i djupare toner av läder, cigarrlåda, ek och mörk choklad.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Sverigeunik Dalmore

Sverigeunik Dalmore

Dalmore är ett destilleri som fascinerar på många sätt. Dess historia leder oss långt tillbaka i tiden, närmare tvåhundra år, till gården Ardross med sin underbara utsikt över Black Isle vid havsviken Cromarty Firth i norra Highlands. Länge var detta en plats för idel ädel lönnbränning, ett närmast väglöst land där fromma lantbrukare odlade sitt korn och brände sin sprit i fred. Här gjorde sig inte tulltjänstemän besvär – det vore i så fall med risk för liv och lem.

Området kring Dalmore är känt för att odla Skottlands bästa korn, vilket är ett av skälen till att destilleriet tidigt fick ett mycket gott rykte.

Destilleriet grundades av en affärsman som i sin tur lät arrendera ut det till familjen Sutherland. Under en följd av år var en kvinna ansvarig för driften, Margaret Sutherland. Arrendet upphörde 1867 då familjen Mackenzie tog över. Andrew och Charles Mackenzie totalrenoverade destilleriet och kom att driva det ända tills man bildade destilleribolaget Whyte & Mackay 1960. Alltjämt pryds Dalmores flaskor och etiketter av familjen Mackenzies släktvapen, ett hjorthuvud i silver på flaskor och etiketter.

Dalmore är en verklig arbetshäst med åtta pannor som taktar på fyra miljoner liter ren alkohol årligen. Dalmores pannor har en egenartad design. De är knubbiga med tjocka grova halsar och försedda med ångfällor som ökar råspritens renhet. Resultatet blir en robust och kraftfull whisky med kryddiga toner.

Dalmore gör stora mängder whisky till Whyte & Mackays olika blendwhiskysorter, samtidigt har man nischat sig som ett ytterst exklusivt destilleri med påkostade buteljeringar och fantastisk flaskdesign. Dalmore har slagit mängder med prisrekord på de stora auktionshusen i London, New York och Hongkong.

Dalmore 2008 är buteljerad av Gordon & MacPhail i den berömda Connoisseurs Choice-serien. Whiskyn har valts ut av Symposion exklusivt för den svenska marknaden. Det är en elegant, blommig och fruktig whisky som lagrats på ett refill bourbonfat och buteljerats vid sin naturliga fatstyrka.

Säljstart

Fredag 22 september, utvalda butiker (ca 5st) samt webblager, kl. 10:00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Rök och sherry från Lagg.

Rök och sherry från Lagg

Corriecravie må vara ett otympligt namn att uttala, men på Arran minner det om det språk som en gång talades på ön. I dag är det namnet på en liten by strax norr om nybyggda Lagg Distillery.

Långt tillbaka i tiden var Corriecravie en formidabel plats för whiskytillverkning. Det fanns inte många gårdar där det inte stod en panna i ett skjul och puttrade. Några få tillverkare hade lite större ambitioner och man kunde nästan tala om deras skjul som ett destilleri med dagens mått mätt – åtminstone ett litet destilleri.

Ett av dessa var Lagg Distillery som licensierades 1825 och var verksamt fram till 1837. Lagg var berömt för sitt ”Arran Water” som till och med såldes på fastlandet. Lagg lades dock ner sedan all tillverkning på Arran förbjudits.

Det skulle dröja ända till 1993 innan Harold Currie åter såg till att Arran fick ett destilleri. Efter ett helt yrkesliv i whiskyindustrin förverkligade han sin dröm och startade ett eget destilleri. Att platsen blev just Arran berodde bland annat på att ön var något av ett semesterparadis med mängder av besökare. Redan från början byggde Arran sitt varumärke kring besöksturism och förmågan att ta väl hand om whiskyintresserade.

Arran blev en närmast exempellös framgång och försäljningen ökade år efter år. När efterfrågan steg insåg man att man antingen måste utöka kapaciteten vid destilleriet eller bygga nytt. Beslutet föll på att starta ett helt nytt destilleri och att ta det gamla destillerinamnet Lagg till heders igen efter 180 år.

Lagg Distillery började byggas i februari 2017 och ligger om möjligt ännu vackrare än sitt systerdestilleri. Man räknar med 100 000 besökare årligen och destilleriet är sannerligen värt ett besök.

En kuriositet är att den gamla gränsen mellan Lowland och Highland delar ön på mitten, så med Lagg får Arran ett Lowland-destilleri, medan det gamla destilleriet (nu omdöpt till Lochranza) ligger i Highlands.

Vid Lagg gör Arran Distillers en annan typ av whisky än vid sitt första destilleri uppe i Lochranza. Lagg är platsen för den rökiga whiskyn, medan Lochranza fokuserar på det eleganta och inte så ”bråkiga” destillatet.

De första buteljeringarna från Lagg lanserades för drygt ett år sedan. Nu är det dags för den andra utgåvan i vad som ska bli en core range. Lagg Corriecravie Edition är en utgåva med rökig whisky som har slutlagrats under sex månader på Olorososherryfat från Miguel Martin i Jerez.

Säljstart

Fredag 22 september, utvalda butiker (ca 25st) samt webblager, kl. 10:00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Torv:

Från nordöstra Skottland

Vatten:

Fat:

Jäsning:

Angels share:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Anges ej

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler aktuella buteljeringar från Lagg

Inaugural Release Batch 1

Ex-Bourbon, 50%

Läs mer

Inaugural Release Batch 2

Ex-Oloroso Sherry, 50%

Läs mer

Inaugural Release Batch 3

Ex-Red Wine, 50%

Läs mer

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Teaninich 15 Years Sauternes Cask (2008)

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Medlemserbjudande Whisky - Medlem

Tullibardine 2010 Pedro Ximénez Sherry Cask Finish

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Maltmästaren har ordet

Maltmästaren har ordet september 2023

You are unauthorized to view this page.

Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Gammaldags whiskykonst

Gammaldags whiskykonst

När Gordon & MacPhail väckte Benromach ur sin långa Törnrosasömn 1998 var det både en dröm som gick i uppfyllelse och en sensation. Ingen hade trott att det illa medfarna destilleriet någonsin skulle gå i drift igen, men Gordon & MacPhail’s nestor, och en av whiskyhistoriens mest betydelsefulla personer, George Urquhart ville annorlunda. Hans dröm var att starta ett eget destilleri och den drömmen blev verklighet efter tre års omfattande restaureringar, den 15 oktober 1998. Invigningen förrättades av ingen mindre än dåvarande Prins Charles och ”farbror George” kunde mycket nöjd och lycklig sitta i sin länsstol vid spirit safen och se de första dropparna av familjens egentillverkade whisky bli verklighet.

Benromach var rejält nedgånget vid övertagandet 1993 och Gordon & MacPhail påbörjade en omfattande restaurering. I princip byggdes ett nytt destilleri i de gamla lokalerna. Men man designade destilleriet utifrån en filosofi som aldrig tidigare förverkligats vid ett destilleribygge. Man återskapade i hög grad ett gammaldags destilleri i modern tappning. Syftet var att skapa en modern whisky såsom whisky smakade förr. Det gjorde man genom att installera små pannor, jäskar i trä, utomhuskylning och annan mer eller mindre ålderdomlig teknik. Man designade också recepten därefter med långa jästider, högre rökhalt, långsam destillering, och kanske mest betydelsefullt, man antog en hårdnackad fatpolicy att enbart använda förstagångsfat, vilket avsevärt fördyrar lagringen, men eftersom begrepp som second fill och refill är sentida valde Gordon & MacPhail att söka sig bakåt i tiden längs den dyrare vägen.

När den första whiskyn från det nya destilleriet nådde marknaden 2004 fick den passande nog namnet Benromach Traditional. Sedan dess har ingenting i filosofin ändrats, tvärtom tittar man på att införa ännu mer ålderdomlig teknik som worm tubs och golvmältning, men planerna är ännu inte mer än tankar.

Benromach har nu tagit plats på världens whiskyhyllor med en core range som tveklöst tillhör Speysides mest intressanta och en av de mest hyllade buteljeringarna är Benromach 15 Years Old.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Vatten:

Fat:

Jäst:

Jäsning:

Angels share:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler aktuella buteljeringar från Benromach

Peat Smoke 2014, 46%

Läs mer

2011 First Fill Sherry Hogshead, 58,6%

Läs mer

Organic 2013, Virgin Oak, 46%

Läs mer

1975 Heritage Sherry Hogshead, 54,6%

Läs mer

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Modern japansk klassiker

Modern japansk klassiker

Nikka Coffey Malt är en modern japansk klassiker och något så sällsynt som en helt unik whisky. Coffey Malt saknar både förebilder och efterföljare och har experimenterats fram på destilleriet Miyagikyo utanför Sendai för drygt tio år sedan.

Bakgrunden är historisk och går tillbaka till Masataka Taketsuru och hans vistelse i Skottland 1919–1920 när han praktiserade på Bo’ness Distillery och kom i kontakt med whiskypannorna som användes för att göra grainwhisky, den så kallade Coffeypannan, som utvecklats av den före detta skatteinspektören Aeneas Coffey ett sekel tidigare. Coffeypannan var redan då själva livsnerven i whiskybranschen eftersom den kunde producera stora volymer sprit i en oavbruten process. Taketsuru insåg att just sådana pannor måste han också skaffa om det skulle bli någon verklig business för Nikka.

Vid mitten på 1960-talet köpte han två utrangerade Coffeypannor som han magasinerade utanför Tokyo där de blev stående under flera år medan han arbetade med finansieringen av, och med att finna den bästa platsen, för sitt nya destilleri. Till slut fann han sitt Speyside utanför Sendai, i bergen där två floder möts på norra delen av Honshu, som den japanska huvudön heter. Det sägs att det var när han provade vattnet ur en av floderna som han blev så imponerad att han omedelbart påbörjade byggnationen – att flodens namn var Nikkava, var en lycklig omständighet.

Till en början gick destilleriet under namnet Sendai, men ändrades sedan till Miyagikyo. På Miyagikyo lät han installera de båda grainpannorna och började producera den majsbaserade grainwhiskyn som behövdes till Nikkas många blendwhiskysorter. Runt 2010 påbörjades experiment med att destillera maltwhisky i de gamla Coffeypannorna. Något sådant hade aldrig gjorts och det var komplicerat att få pannorna att leverera som man hoppades. Ambitionen var att skapa något nytt och att förena singelmaltwhiskyns komplexitet och smakrikedom med grainwhiskyns eleganta mjukhet.

När whiskyn så småningom lanserades 2013 häpnande bedömarna. Whiskyn från de gamla pannorna hade ett helt eget signum och succén på världsmarknaden var given. I dag är Nikka Coffey Malt en av Nikkas mest efterfrågade whiskysorter och produktionen räcker inte på långa vägar till för att möta efterfrågan från alla marknader. Därför gläds vi åt att än en gång ha kunnat få en stadig allokering av Nikka Coffey Malt till Sverige.

Säljstart

Fredag 1 september, utvalda butiker (ca 60st) samt webblager, kl. 10:00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Grain Whisky

Destilleri:

Destillation:

Råvara:

Vatten:

Mjukt vatten från Nikkawa

Fat:

Huvudsakligen ombyggda och omkolade bourbonfat

Antal flaskor till Sverige:

* Coffey Malt is all distilled in Nikka’s Coffey stills, but a part of the old batches in the formula was made from distillates imported from Ben Nevis and then distilled in our Coffey stills as a part of our experiments in the past. This product does not meet all the criteria of “Japanese Whisky“ defined by the Japan Spirits & Liqueur Makers Association.

PRIS

699 kr

STORLEK

70 cl

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Livlig med toner av ekfat, citrus, päron, aprikos och kanel. Lätt pepprighet samt fint avrundad vanilj.

Smak:

Massor av citrus, clementin och apelsin, ek, knäck, mjölkchoklad, kaffe och vaniljkräm. Därtill solmogna fikon och plommon.

Eftersmak:

Mer frukt. Citrus, plommon, lite lakrits, rostad ek, karamell, kanel och popcorn.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa

Cadenhead Rum

Anrika Cadenhead är mest känd som en av världens främsta oberoende buteljerare av whisky. Men man sålde faktiskt rom redan från allra första början när Geroge Duncan öppnade en liten vinbutik i Aberdeen 1842. Handeln med rom, framför allt Demerararom kom senare att utvecklas under Robert Duthies ledning. Cadenhead har mycket stora mängder whiskyfat i lager, men också många romfat. Företaget blev tidigt en källa för andra rombuteljerare att köpa fat ifrån.

Den långsamma lagringen i det skotska klimatet medförde att rommen utvecklades på ett stillsamt sätt. Den fick tid att mogna fram mängder med smaker den annars inte skulle fått. Cadenhead har samma syn på den rom de buteljerar som på sin whisky, det ska vara ofiltrerat, ofärgat, utan tillsatser, och av absolut högsta kvalitet.

Armagnac de Montal

Familjen de Montal följs av en närmast fanatisk skara hängivna entusiaster och samlare. Familjens armagnac räknas till en av de absolut främsta i världen.

Greve Olivier de Montals ägor ligger i hjärtat av Armagnac, några kilometer från provinshuvudstaden Auch. Slottet Le Rietourt, där familjen de Montal residerar ligger i hjärtat av Gascogne i Bas-Armagnac, som är det främsta området i Armagnac. Här odlar de Montal vin i den sandiga lerjorden. Klimatet är milt och fuktigt med långa soliga höstar vilket driver fram mycket smak i vinodlarnas druvor.

Armagnac görs, huvudsakligen, av dom fyra druvsorterna Ugni Blanc, Colombard, Folie Blanche och Baco. Druvorna skördas nattetid när dygnet är som svalast för att smak och arom ska bevaras så mycket som möjligt. Endast spontanjäsning är tillåten och tillsatser av jäst eller socker är förbjudna.

Efter vinifieringen enkeldestilleras vinet, som håller hög syra och låg alkohol (ca. 10%), i tre klassiska alambicpannor som namngivits efter Alexandre Dumas tre musketörer: Athos, Porthos och Aramis.

De Montal lagrar sin armagnac på 400-litersfat av fransk ek, huvudsakligen vitek från de närbelägna skogarna i Monlezun. Under lagringen flyttar ”Cellar Mastern” destillaten mellan olika fat för att styra utvecklingen och ofta avslutas lagringen i svarteksfat, dvs gamla fat som är så mättade av armagnac att dom blivit svarta. För att inte riskera att riktigt gamla årgångar ska bli överekade avbryts ekfatslagringen ofta efter 50–60 år och armagnacen flyttas då över till damejeanner (lokalt kallat bonbonnes) där mognad och avdunstning minimeras.

 

I familjens paradiskällare finns årgångar ända tillbaka till slutet av 1800-talet. Den fantastiska åldern och den exceptionella kvaliteten har givit de Montal kultstatus. Armagnac de Montal levereras till bland annat Frankrikes president, det engelska kungahuset och till en lång rad toppkrogar över hela världen.

De Montals husstil är en robust och smakrik armagnac. Årgångsbuteljeringarna kännetecknas av en ganska tung stil med toner av choklad, torkade frukter och en portvinsliknande karaktär. I äldre årgångar finner man nästan alltid en sagolik ranciokaraktär, vilket bäst kan beskrivas som en utsökt, oxiderad och komplex karaktär med drag av nötter och jord som kan uppstå i högklassig armagnac och cognac efter mycket lång lagring.

Arran Distillery (Lochranza Distillery)

Lochranza är ett av de mer fascinerande skotska whiskydestillerierna. Arran, som är destilleriets ursprungliga namn, kom på många sätt att inleda den våg av nystartade destillerier som dragit fram över Skottland och världen på 2000-talet.

 

Arran invigdes 1995 och blev snart en förebild och ett skolexempel i konsten starta whiskydestillerier. Arran blev tidigt både lyckosamt och lönsamt, och visade att det var möjligt att åter satsa på whiskytillverkning i ett land som länge tyngts av destillerinedläggningar.

 

Lochranza gör en genuin skotsk ö-whisky med maritima toner och mjuk kryddighet. Trots att Lochranza är ett ungt och relativt litet destilleri är det ett av de mest respekterade. Arran gjorde sig tidigt känt för innovativa fatlagringar och var i flera avseenden ett av de destillerier som utvecklade cask finishing.

 

Med fler än 100 000 besökare årligen är Lochranza Skottlands mest besökta destilleri. Det stora intresset för bolagets whisky och för att besöka Isle of Arran gjorde att man 2017 invigde en andra destilleri- och besöksanläggning på ön, Lagg Distillery. För att särskilja de båda Arran-destillerierna åt beslutade man att kalla det äldre destilleriet för Lochranza, efter orten där ligger. Numera producerar Lochranza uteslutande orökig whisky, medan Lagg fokuserar på rökig whisky .

 

Highlands

Högländerna är den största av whiskyregionerna och definitionsmässigt ingår även Speyside och samtliga öar utom Islay i regionen.

Högländerna omfattar hela norra Skottland med en sydlig gräns strax norr om Edinburgh och Glasgow.

Ett destilleri som Glengoyne ligger exempelvis just på gränsen mellan Highlands och Lowlands. Högländerna kan i sin tur delas in i norra, västra och östra Highlands.

Förutom i Speyside, som numera oftast betraktas som en egen whiskyregion, är destillerierna tämligen utspridda.

Gränsen mellan högländerna och lågländerna var ursprungligen gränser för olika skattelagar och det går knappast att finna några gemensamma whiskystilar bland de vitt skilda destillerierna.

Påfallande är dock att högländernas destillerier ofta är kustnära, vilket märks i whiskyn som kan få mer eller mindre maritima inslag med sälta och jod. Generellt kan man säga att ju ensligare ett destilleri är beläget, desto mer rökig gjordes whiskyn. Höglandsdestillerier som Brora och Ardmore är exempelvis kända för sin hårt rökta whisky.

Cadenhead's

År 1842 öppnade George Duncan en butik på Netherkirkgate 47 i Aberdeen där han sålde vin och drycker. Troligen var han den första mer seriösa oberoende buteljeraren i Skottland. Affärerna gick bra och efter några år anslöt hans svåger, den i sin tid berömde poeten William Cadenhead till företaget. När George Duncan gick ur tiden 1858 tog över William Cadenhead över verksamheten.

I början av 1900-talet ärvde William Cadenheads brorson Robert W. Duthie rörelsen. Han kom at utveckla handeln med single malt och Demerara Rum. 1931 omkom Robert Duthie i en spårvagnsolycka när han skulle gå över gatan på väg till ett möte med sin bankman. Duthie var ungkarl och hans två systrar, som helt okunniga om dryckesbranschen, fick ta över verksamheten. De överlät i sin tur ansvaret till Miss Ann Oliver, en excentrisk kvinna som sedan länge varit anställd i bolaget. Miss Oliver drev under många år Cadenhead utan att anpassa sig efter modets skiftningar eller visa någon respekt för regler och affärsetik. Det nödvändiga administrativa arbetet utfördes knappt och efter ett antal förvirrade beslut måste verksamheten säljas.

 

När Ann Oliver tvingades bort från WM Cadenhead var lagerhusen fulla från källare till tak. Ingen hade någon aning om värdet och ingen visste vad lagren innehöll. Till slut fanns ingen annan utväg än att låta allt gå på auktion. Under två dagar i oktober 1972 såldes hela WM Cadenheads lager av auktionsfirman Christies i London. Det är den största dryckesauktion som någonsin hållits i Storbritannien. Det sjusiffriga överskottet täckte mer än väl företagets skulder.

 

Efter utförsäljningen togs Cadenhead över av Springbanks ägare, familjen Mitchell. Under den nya ledningen blomstrade åter affärerna. I dag är William Cadenhead ett mycket aktat varumärke med tusentals fat i lager och med butiker i flera europeiska storstäder. Bolaget säljer inte bara skotsk whisky utan också världswhisky, rom och andra destillat.

Speyside

Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.

Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.

I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.

Romlandet Jamaica

Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även klimatet kan vara närmast brittiskt, det är svalare och präglat av salta havsvindar. Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den i hög grad potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad Dunder, en typ av surmäsk som förvaras i hålor i marken. Resultatet är en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och robust som en Islaywhisky.

Benromach

Benromach ritades en gång av den berömde destilleriarkitekten Charles Doig och är ett av Speysides vackraste destillerier. Benromach ligger i den lilla orten Forres några kilometer utanför Elgin. Destilleriet grundades 1898 när järnvägen kommit till byn och whiskyboomen rasade som värst. Det var den legendariske och otursförföljde Campbeltown-destillatören Duncan MacCullum som lät uppföra Benromach. Namnet tog han från kullarna Romachs Hills i närheten där destilleriet än i dag har sina vattenkällor.

Benromach byggdes med sällsynt dålig timing, strax efter starten inträffade den ödesdigra Pattison-kraschen som ändade whiskyns guldålder och tystade stora delar av whiskyindustrin. Sedan dess har en lång följd av ägarbyten och långa tider av stillestånd avlöst varandra. När den stora branschkrisen inföll i början av 1980-talet stängdes och avrustades Benromach för gott – trodde man.

 

År 1993 kunde familjen Urquhart, via den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail, ta över Benromach för en symbolisk summa. Destilleriet var inte mycket mer än ett tomt skal, allt var tvunget att köpas in på nytt, pannor, jäskar, mäsktunnor och så vidare. I oktober 1998, efter flera års förberedelser, kunde Benromach återinvigas under överinseende av Prins Charles.

 

Gordon & MacPhail, som är genuint sammanlänkat med den skotska whiskyhistorien, beslutade att använda sitt nya destilleri till att göra en klassisk och traditionell old school-whisky. Man röker malten hårdare än brukligt i Speyside, man låter mäsken jäsa ovanligt länge och destilleringen utförs mycket långsamt. Resultatet är en rejält fruktig och halvrökig whisky i en stil som påminner om 1950- och 1960-talets Speyside, från en tid som har kallats ”the golden days of whisky distilling”.

Whiskylandet Japan

Det finns egentligen få motsvarigheter till den japanska whiskyns framgångar de senaste decennierna. Från att ha varit en kuriositet och i princip obefintlig på den internationella marknaden har den japanska whiskyn formligen exploderat.

 

Inget annat land gör whisky som i så hög grad är influerad av den skotska. Orsaken till detta är den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru, som skickades till Skottland 1918 för att lära sig allt om whiskytillverkning. När han återvände fick han uppdraget att bygga Yamazaki, som blev Japans första whiskydestilleri och tio år därefter uppförde han också sitt eget destilleri Yoichi efter skotska förebilder. Båda dessa är flaggskepp hos storbolagen Suntory och Nikka.

 

Vid millennieskiftet såldes årligen färre än 5 000 flaskor japansk whisky i Europa. Några år senare ökade antalet till flera hundra tusen. Det som inledde trenden brukar tillskrivas Suntory som några år in på 2000-talet började marknadsföra alkoholsvaga Highball-drinkar. Whiskygroggen blev högsta mode i Japan. 2003 hade den Oscarsbelönade Hollywoodfilmen ”Lost in translation” premiär. Filmen handlar om filmstjärnan Bob Harris, som reser till Japan för att göra reklamfilmer åt Suntory. Plötsligt syntes japansk whisky över hela världen, och land efter land erövrades.

 

Till en början var det nyväckta intresset för japansk whisky mest internationellt. Detta skulle förändras i och med tv-serien ”Massan” som hade premiär 2014. Serien handlar om den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru och hans skotska fru Rita, om deras dröm att bygga Japans första whiskydestilleri och deras gemensamma svårigheter. Japan stod stilla när serien sändes och resultatet blev att barer, butiker och lagerhus tömdes på whisky.

 

Den japanska whiskyn håller genomgående hög kvalitet. Många menar att Japan är det kvalitetsmässigt ledande whiskylandet. Det kan såklart diskuteras, men det finns flera faktorer som gör den japanska whiskyn just japansk.

 

I Japan är whiskytillverkningen något av en vetenskap. Man går mycket noggrant tillväga och sätter en heder i att göra ett bra jobb och att vara en passionerad yrkesman. Den japanska synen på arbete präglar whiskytillverkningen. Man är extremt noga i alla delar av produktionen.

 

Japanska whiskytillverkare har inte lika bråttom som på andra håll i världen. Till exempel låter man ofta vörten i mäsktunnan sedimentera, den får alltså stå stilla och sjunka ner till botten för att därefter återföras till toppen till dess att vörten inte längre är grumlig. Den klara vörten gör att mängden bittra skalrester och garvämnen minskar, vilket ger en fruktigare och mjukare whisky.

 

Japanska destillerier samarbetar inte. I stället gör man all whisky i egna pannor. De stora destillerierna är utrustade med pannvarianter som ihop med olika jäststammar och rökighet producerar sprit med olika egenskaper. Det gör att masterblendern helt kan kontrollera sina egna recept.

 

Den japanska whiskyn har egentligen inte förrän nyligen kringgärdats av ett mer långtgående regelverk. Detta har både för och nackdelar, men i stället för att styras av en ålderssiffra och andra bestämmelser har de japanska destillatörerna helt kunnat fokusera på smak.

 

Går man tillbaka några decennier så använde japanska destillerier också en hel del så kallad Mizunara-ek, det vill säga en japansk variant av den asiatiska eken Quercus mongolica. Denna ekart utvecklar en hel del för skotsk whisky ovanliga smaker som exempelvis örnträ, sandelträ och rökelse. Ekfat av Quercus mongolica förekommer numera i mindre omfattning. De är oftare mer porösa och tenderar att läcka under lagringen, men också dyrare på grund av att trä- och möbelindustrin köper upp den ek som finns.

 

Ännu en betydande skillnad är att japanska coffey- och kolonnpannor sällan matas med mäsk av vete, som i Skottland, istället är majs bränslet i processen. Majs var vanligt i Skottland för 30–40 år sedan, men har i modern tid helt konkurrerats ut av det billigare vetet. En mäsk på majs ger en sötare och fruktigare sprit, vilket förklarar att många japanska blendwhiskysorter, som exempelvis “Nikka from the Barrel” upplevs som synnerligen mjuk och rund i smakerna.

 

Alla dessa, och säkert många fler faktorer, gör att japansk whisky, trots att den försöker vara skotsk, ändå får sin egen stil. Men lika lite som man kan förklara whiskyns mystik med teknikaliteter, lika lite kan man bortse från platsen, landet, klimatet och kulturen där den skapas. Japan är ett unikt land, så är dess whisky

 

Den japanska whiskyindustrin domineras av tre stora dryckesjättar. Suntory med destillerierna Hakushu och Yamazaki, Nikka med Miyagikyo och Yoichi samt Kirin Holdings med Fuji Gotemba. Dessa tre storbolag har betydande verksamheter inom flera områden. De äger dessutom skotska och amerikanska destillerier. Suntory är sedan uppköpet av Jim Beam den tredje största dryckeskoncernen i världen, och kontrollerar bland annat Laphroaig, Ardmore, Bowmore, Auchentoshan och Glen Garioch. Nikka äger å sin sida skotska Ben Nevis och andra japanska bolag äger destillerier som Tomatin.

 

Förutom dessa gigantiska bolag äger fler koncerner japanska destillerier och därtill finns många små entusiastdrivna destilleriprojekt. Man talar om en japansk Ji-whiskyvåg där Chichibus Ichiro Akuto är en föregångare. I dag finns ett 30-tal destillerier i Japan och flera nya varumärken och utgåvor har nått den internationella marknaden de senaste åren.  

Nikka

Dai Nippon Kaju Kabushi Kaisha betyder det stora japanska juicebolaget. Det otympliga bolagsnamnet valde paret Rita och Masataka Taketsuru 1934 när Masataka lämnade Suntory och äntligen kunde starta sitt eget Yoichi Distillery på Nordön Hokkaido.

För att snabbt få ekonomi i verksamheten började man med att tillverka äppelbrandy och andra äppeldrycker, men whiskytillverkningen var från första stund det centrala. Det långa japanska bolagsnamnet förkortades så småningom till Nikka.

Yoichi är bolagets första destilleri. 1969 tillkom även Miyagikyo utanför Sendai och 1989 köptes skotska Ben Nevis. Nikka blev därmed det första japanska dryckesbolag som köpte in sig i den skotska whiskyindustrin. Sedan 1954 ingår Nikka i Asahi Breweries-koncernen

Miyagikyo

Miyagikyo byggdes som ”Sendai Distillery” 1969 är det största av Nikkas destillerier. Anläggningen används till att producera både maltwhisky och grainwhisky.

Miyagikyo byggdes av Nikkas grundare Masataka Taketsuru, som länge sökt efter den optimala platsen för ett andra destilleri. Den fann han utanför staden Sendai vid ett bergsområde där två floder möttes. Skälet till lokaliseringen var dels den rikliga tillgången på kristallklart kallt vatten, dels den höga luftfuktigheten. Masataka Taketsuru ville lagra sin whisky där avdunstningen var så minimal som möjligt. I dag finns inte mindre än 24 stora lagerhus vid Miyagikyo.

Miyagikyo har åtta ånguppvärmda pot stills med höga lyne arms, vilka skapar ett förhållandevis lätt och elegant destillat. Miyagikyos husstil kan beskrivas som lätt, fruktig whisky. Miyagikyo var länge ganska sällsynt som single malt, men sedan 2009 har destilleriet haft storartad internationell framgång med många prestigefyllda utmärkelser.

År 1999 kompletterades dom traditionella pannorna med två Coffey stills som flyttades till Miyagikyo från Nikkas anläggning i Nishinomiya. Dessa pannor används till att producera grainwhisky till blended whisky, men även till Nikkas mycket omtalade Coffey Grain och Coffey Malt. Maltwhisky destillerad i Coffeypanna är Miyagikyo i princip ensamma om.

Välkommen!

Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.