Kategorier
Highlight Produktnyhet - Rom

Hampden Estate 2010 LROK– Dunderrom från Jamaica

Hampden Estate 2010 LROK– Dunderrom från Jamaica

Jamaica är en av romvärldens mest fascinerande platser. Stilen som den jamaicanska rommen får är lika särskiljande som Islaywhiskyn är bland världens singelmaltwhisky.

Likheten med whisky är relevant på andra sätt. Jamaica stod under brittisk flagg och de tidiga kolonisatörerna var i hög grad skottar och engelsmän. När de började destillera på sockerplantagerna tog man kunskapen och destilleritekniken med sig hemifrån. På Jamaica utvecklades därför vad man brukar kalla den brittiska skolan med smakrik potstilldestillerad rom.

På Jamaica gör man en mycket smakrik rom med synnerligen hög esterhalt. Estrar är kolväteföreningar som i hög grad är smak- och aromämnen. Den höga esterhalten, som är Hampdens signum kommer både från potstilldestilleringen, men också från den speciella jäsningen. Man använder sig av surmäsk, så kallad ”dunder”, där mäsk- och drankrester från föregående körningar sätts att jäsa om och om igen. Surmäsken förvaras i jordhålor i den heta tropiska solen och kan ha funnits på samma plats i över hundra år. Jäsningen sker i gamla orörda jäshus där de vilda jästcellerna sitter i jäskar, luft och väggar. Vildjäsningen är en metod som även den bidrar till den höga esterbildningen.

LROK är ett av Hampdens många olika Distillery Marques och står för Light Rum Owen Kelly. ”Receptet” utvecklades 1952 och används för rom med esterhalt mellan 200 och 400 gram per hektoliter ren alkohol, dvs relativt esterrik rom.

Hampden Estate 2010 LROK har lagrats elva år på ex-bourbonfat i destilleriets egna lagerbyggnader. På Hampden säger man att ett års lagring på Jamaica motsvarar en mognadsnivå på fyra års kontinental lagring.

Säljstart:

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Råvara:

Melass

Destillation:

Ålder:

Årgång:

Jästtyp

Vildjäst

Jäsning

Extremt lång vildjäsning, tre veckor

Vatten:

Fat:

Distillery Marques:

LROK (Light Rum Owen Kelly)

Esterhalt:

Relativt hög; 334,7 gr/hlpa

Lagring:

11 år, tropisk lagring

Sötma:

Inget tillsatt socker

Angels share:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

70 cl

SÖTMA

Inget tillsatt socker

Smaknoter

Stil:

Smakrik och välbalanserad.

Doft:

Stil:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Benromach 21 Years Old – Hittills äldsta buteljeringen från ”nya” Benromach

Benromach 21 Years Old – Hittills äldsta buteljeringen från ”nya” Benromach

När George Urquhart äntligen kunde förverkliga sin livsdröm och starta Gordon & MacPhails första egna destilleri blev det överraskande nog det nedlagda och utdömda Benromach som kom i det anrika familjeföretagets ägo.

När affären genomfördes 1993 hade ägarbolaget United Distillers nyligen lagt ner ett stort antal av sina destillerier och av dem som låg i malpåse var Benromach kanske det destilleri som var i störst behov av investeringar. Det stora ägarbolaget, dagens Diageo, överlät Benromach till Gordon & MacPhail för en symbolisk summa. Det blev starten på ett flerårigt renoveringsarbete där i princip hela utrustningen uppgraderades. Fem år senare var allt klart och den 15 oktober 1998, kunde en 80-årig ”Mr George” sitta i en fåtölj vid spritskåpet under öppningsceremonin och se på när Prins Charles klippte banden och de första dropparna rann ur pannorna. Sedan dess har mycket hänt.

Benromach har under Gordon MacPhails ledning utvecklats till ett ytterst respekterat destilleri som vunnit åtskilliga priser för sin Old School Whisky i klassisk Speyside-stil. 21-åringen är den äldsta utgåvan hittills från det återstartade destilleriet.

Säljstart:

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Vatten:

Fat:

Jäst:

Jäsning:

Angels share:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Generations Glenlivet 80 Years Old – Världens äldsta whisky

Generations Glenlivet 80 Years Old – Världens äldsta whisky

Det är egentligen osannolikt att en whisky på hela 80-år kan ha överlevt i sitt fat under så lång tid. Men det är något mycket speciellt med Gordon & MacPhails lagerhus i Elgin. I det fuktiga och lite råkalla klimatet i norra Skottland tycks faten kunna bli hur gamla som helst.

Gordon & MacPhail har fått enorm uppmärksamhet för sina tidigare utgåvor av 70- och 75-årig whisky i Generations-serien. Varje lansering har inneburit ett världsrekord i gammal whisky. Nu får rekordet på nytt en putsning när de valt att låta en 80-årig Glenlivet lämna sitt väl inbodda fat.

Prislappen är näst intill astronomisk, men det internationella riktpriset är 110 000 dollar så Systembolaget lockar faktiskt med rena fyndpriset. Någon så exklusiv och dyr flaska har aldrig tidigare sålts på Systembolaget. Summorna är naturligtvis hisnande. Men en sådan här fullständigt unik whisky måste ses som ett konstföremål och kanske även som en finansiell placering. Ser man på whiskyn med ekonomiska ögon blir det egentligen inte konstigare än att någon med mycket pengar köper aktier.

Generations Glenlivet 80 Years Old är lagrad på ett first fill sherryfat och buteljerades vid naturlig fatstyrka på 44,9% den 5 februari 2020, två dagar efter whiskyns 80-årsdag. Fatet renderade 250 flaskor på 70 cl. Flaska nummer ett auktionerades nyligen ut av Sotheby’s i Hong Kong. Köpesumman på 1,5 miljoner Hong Kong-dollar (motsvarande ca 1,7 miljoner SEK) doneras till välgörenhetsprojektet Trees for Life. 

För den som är sugen på att köpa en flaska gäller det att vara snabb på knappen. Endast ett exemplar av de 250 kommer till Systembolaget.

Säljstart:

Artnr:

Alkoholhalt:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Taketsuru Pure Malt – En hyllning till Nikkas grundare

Taketsuru Pure Malt – En hyllning till Nikkas grundare

Nikka Taketsuru Pure Malt är en hyllningsbuteljering till Nikkas legendariske grundare Masataka Taketsuru. Mannen som tog whiskytillverkningen från Skottland till Japan för snart 100 år sedan.

Pure Malt Whisky består av maltwhisky från två eller flera destillerier, medan Single Malt Whisky kommer från ett enda destilleri. Vatted Malt är en äldre benämning av denna typ av whisky, numera används dock oftast benämningen Blended Malt Whisky.

Taketsuru Pure Malt blandas av huvudsakligen sherryfatlagrad singelmalt från destillerierna Yoichi och Miyagikyo, där Miyagikyo utgör störst andel.

Säljstart:

Tisdag 26 oktober, utvalda butiker (ca 60 butiker) och webblager, kl. 10:00

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillation:

Potstill

Ålder:

Råvara:

Fat:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa

Romlandet Jamaica

Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även klimatet kan vara närmast brittiskt, det är svalare och präglat av salta havsvindar. Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den i hög grad potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad Dunder, en typ av surmäsk som förvaras i hålor i marken. Resultatet är en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och robust som en Islaywhisky.

Skottland

Skottland är utan tvekan whiskyns hemland, även om konsten att göra whisky kom från annat håll. I Skottland finns de flesta av världens mest berömda destillerier och skotsk single malt har blivit stilbildande för all världens whisky.

Skotsk whisky omgärdas av lagar som ofta kan upplevas som överdrivet protektionistiska, men regelverket har i hög grad bidragit till att Skottland blivit världens ledande whiskynation. Att Skottland är whiskyvärldens epicentrum är i hög grad relaterat till förekomsten av råvaror som torv, korn och källvatten.

Den skotska whiskyn har flera stilar och landet är indelat i olika whiskyregioner, som i någon mån är kännetecknande för den whisky som produceras just där. I Skottland finns omkring 150 destillerier och dessutom ett stort antal fristående buteljerare.

Skottland är också födelseplatsen för blendwhiskyn, flera av världens mest kända blendwhiskysorter är skotska.

Benromach

Benromach ritades en gång av den berömde destilleriarkitekten Charles Doig och är ett av Speysides vackraste destillerier. Benromach ligger i den lilla orten Forres några kilometer utanför Elgin. Destilleriet grundades 1898 när järnvägen kommit till byn och whiskyboomen rasade som värst. Det var den legendariske och otursförföljde Campbeltown-destillatören Duncan MacCullum som lät uppföra Benromach. Namnet tog han från kullarna Romachs Hills i närheten där destilleriet än i dag har sina vattenkällor.

Benromach byggdes med sällsynt dålig timing, strax efter starten inträffade den ödesdigra Pattison-kraschen som ändade whiskyns guldålder och tystade stora delar av whiskyindustrin. Sedan dess har en lång följd av ägarbyten och långa tider av stillestånd avlöst varandra. När den stora branschkrisen inföll i början av 1980-talet stängdes och avrustades Benromach för gott – trodde man.

 

År 1993 kunde familjen Urquhart, via den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail, ta över Benromach för en symbolisk summa. Destilleriet var inte mycket mer än ett tomt skal, allt var tvunget att köpas in på nytt, pannor, jäskar, mäsktunnor och så vidare. I oktober 1998, efter flera års förberedelser, kunde Benromach återinvigas under överinseende av Prins Charles.

 

Gordon & MacPhail, som är genuint sammanlänkat med den skotska whiskyhistorien, beslutade att använda sitt nya destilleri till att göra en klassisk och traditionell old school-whisky. Man röker malten hårdare än brukligt i Speyside, man låter mäsken jäsa ovanligt länge och destilleringen utförs mycket långsamt. Resultatet är en rejält fruktig och halvrökig whisky i en stil som påminner om 1950- och 1960-talets Speyside, från en tid som har kallats ”the golden days of whisky distilling”.

Gordon & MacPhail

Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser. Affärerna gick bra och snart tog de hjälp av en ung bodknodd, den femtonårige John Urquhart. Den unge mannen visade sig vara mycket ambitiös och fick snart ansvaret för whiskyn. 1915 gick de båda ägarna ur tiden och John Urquhart fick ta över butiken.

John Urquhart hade tidigt etablerat vänskapsrelationer med många av traktens destillatörer. Han hade deras fulla förtroende att sälja singelmaltwhiskyn de producerade. Whiskyförsäljningen blev nu en växande del av verksamheten hos Gordon & MacPhail. Sherry var tidens modedryck. Sherryn importerades på fat och när dessa tömts lät John Urquhart fylla dem med whisky som han lagrade i egna lagerhus. Han lät faten ligga betydligt längre än vad som var brukligt i Speyside. Den långlagrade whiskyn sålde han sedan i allt vidare kretsar.

 

Verksamheten växte. Under mellankrigstiden hade familjen Urquhart Skottlands största lager av mognande whisky och Gordon & MacPhail blev en spindel i nätet för handeln med singelmaltwhiskyn i Speyside. Ett tag hade Gordon & MacPhail närmast monopol på försäljningen av singelmalt, branschen i övrigt intresserade sig mest för blended whisky.

 

Gordon & MacPhail har haft en enorm betydelse för den skotska whiskyindustrin. I hög grad är det Gordon & MacPhail som ”uppfunnit” intresset för långlagrad singelmalt. De var också först med att intressera sig för Skottlands whiskyregioner och byggde upp lager med whisky som alltjämt beskrivs som den skotska whiskyns nationalbibliotek. Ingen aktör har lika mycket gammal whisky i lager ifrån ett så stort antal aktiva och nedlagda destillerier. Sedan 1993 äger Gordon & MacPhail även destilleriet Benromach.

Whiskylandet Japan

Det finns egentligen få motsvarigheter till den japanska whiskyns framgångar de senaste decennierna. Från att ha varit en kuriositet och i princip obefintlig på den internationella marknaden har den japanska whiskyn formligen exploderat.

 

Inget annat land gör whisky som i så hög grad är influerad av den skotska. Orsaken till detta är den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru, som skickades till Skottland 1918 för att lära sig allt om whiskytillverkning. När han återvände fick han uppdraget att bygga Yamazaki, som blev Japans första whiskydestilleri och tio år därefter uppförde han också sitt eget destilleri Yoichi efter skotska förebilder. Båda dessa är flaggskepp hos storbolagen Suntory och Nikka.

 

Vid millennieskiftet såldes årligen färre än 5 000 flaskor japansk whisky i Europa. Några år senare ökade antalet till flera hundra tusen. Det som inledde trenden brukar tillskrivas Suntory som några år in på 2000-talet började marknadsföra alkoholsvaga Highball-drinkar. Whiskygroggen blev högsta mode i Japan. 2003 hade den Oscarsbelönade Hollywoodfilmen ”Lost in translation” premiär. Filmen handlar om filmstjärnan Bob Harris, som reser till Japan för att göra reklamfilmer åt Suntory. Plötsligt syntes japansk whisky över hela världen, och land efter land erövrades.

 

Till en början var det nyväckta intresset för japansk whisky mest internationellt. Detta skulle förändras i och med tv-serien ”Massan” som hade premiär 2014. Serien handlar om den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru och hans skotska fru Rita, om deras dröm att bygga Japans första whiskydestilleri och deras gemensamma svårigheter. Japan stod stilla när serien sändes och resultatet blev att barer, butiker och lagerhus tömdes på whisky.

 

Den japanska whiskyn håller genomgående hög kvalitet. Många menar att Japan är det kvalitetsmässigt ledande whiskylandet. Det kan såklart diskuteras, men det finns flera faktorer som gör den japanska whiskyn just japansk.

 

I Japan är whiskytillverkningen något av en vetenskap. Man går mycket noggrant tillväga och sätter en heder i att göra ett bra jobb och att vara en passionerad yrkesman. Den japanska synen på arbete präglar whiskytillverkningen. Man är extremt noga i alla delar av produktionen.

 

Japanska whiskytillverkare har inte lika bråttom som på andra håll i världen. Till exempel låter man ofta vörten i mäsktunnan sedimentera, den får alltså stå stilla och sjunka ner till botten för att därefter återföras till toppen till dess att vörten inte längre är grumlig. Den klara vörten gör att mängden bittra skalrester och garvämnen minskar, vilket ger en fruktigare och mjukare whisky.

 

Japanska destillerier samarbetar inte. I stället gör man all whisky i egna pannor. De stora destillerierna är utrustade med pannvarianter som ihop med olika jäststammar och rökighet producerar sprit med olika egenskaper. Det gör att masterblendern helt kan kontrollera sina egna recept.

 

Den japanska whiskyn har egentligen inte förrän nyligen kringgärdats av ett mer långtgående regelverk. Detta har både för och nackdelar, men i stället för att styras av en ålderssiffra och andra bestämmelser har de japanska destillatörerna helt kunnat fokusera på smak.

 

Går man tillbaka några decennier så använde japanska destillerier också en hel del så kallad Mizunara-ek, det vill säga en japansk variant av den asiatiska eken Quercus mongolica. Denna ekart utvecklar en hel del för skotsk whisky ovanliga smaker som exempelvis örnträ, sandelträ och rökelse. Ekfat av Quercus mongolica förekommer numera i mindre omfattning. De är oftare mer porösa och tenderar att läcka under lagringen, men också dyrare på grund av att trä- och möbelindustrin köper upp den ek som finns.

 

Ännu en betydande skillnad är att japanska coffey- och kolonnpannor sällan matas med mäsk av vete, som i Skottland, istället är majs bränslet i processen. Majs var vanligt i Skottland för 30–40 år sedan, men har i modern tid helt konkurrerats ut av det billigare vetet. En mäsk på majs ger en sötare och fruktigare sprit, vilket förklarar att många japanska blendwhiskysorter, som exempelvis “Nikka from the Barrel” upplevs som synnerligen mjuk och rund i smakerna.

 

Alla dessa, och säkert många fler faktorer, gör att japansk whisky, trots att den försöker vara skotsk, ändå får sin egen stil. Men lika lite som man kan förklara whiskyns mystik med teknikaliteter, lika lite kan man bortse från platsen, landet, klimatet och kulturen där den skapas. Japan är ett unikt land, så är dess whisky

 

Den japanska whiskyindustrin domineras av tre stora dryckesjättar. Suntory med destillerierna Hakushu och Yamazaki, Nikka med Miyagikyo och Yoichi samt Kirin Holdings med Fuji Gotemba. Dessa tre storbolag har betydande verksamheter inom flera områden. De äger dessutom skotska och amerikanska destillerier. Suntory är sedan uppköpet av Jim Beam den tredje största dryckeskoncernen i världen, och kontrollerar bland annat Laphroaig, Ardmore, Bowmore, Auchentoshan och Glen Garioch. Nikka äger å sin sida skotska Ben Nevis och andra japanska bolag äger destillerier som Tomatin.

 

Förutom dessa gigantiska bolag äger fler koncerner japanska destillerier och därtill finns många små entusiastdrivna destilleriprojekt. Man talar om en japansk Ji-whiskyvåg där Chichibus Ichiro Akuto är en föregångare. I dag finns ett 30-tal destillerier i Japan och flera nya varumärken och utgåvor har nått den internationella marknaden de senaste åren.  

Nikka

Dai Nippon Kaju Kabushi Kaisha betyder det stora japanska juicebolaget. Det otympliga bolagsnamnet valde paret Rita och Masataka Taketsuru 1934 när Masataka lämnade Suntory och äntligen kunde starta sitt eget Yoichi Distillery på Nordön Hokkaido.

För att snabbt få ekonomi i verksamheten började man med att tillverka äppelbrandy och andra äppeldrycker, men whiskytillverkningen var från första stund det centrala. Det långa japanska bolagsnamnet förkortades så småningom till Nikka.

Yoichi är bolagets första destilleri. 1969 tillkom även Miyagikyo utanför Sendai och 1989 köptes skotska Ben Nevis. Nikka blev därmed det första japanska dryckesbolag som köpte in sig i den skotska whiskyindustrin. Sedan 1954 ingår Nikka i Asahi Breweries-koncernen

Speyside

Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.

Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.

I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.

Välkommen!

Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.