Det råder ingen tvekan om att armagnac är en av världens stora drycker och att De Montal räknas in bland de allra mest hyllade producenterna. De Montal har tagit den från början lantliga regionala spriten från gårdarna i sydvästra Frankrike till de finaste salongerna. De Montals årgångsbuteljeringar serveras numera i presidentpalats världen över och på stjärnbeströdda finkrogar.

Armagnac har egentligen aldrig haft cognacens aura av ädelsprit, eller whiskyns fascinerande smakvariationer. Armagnac har sällan premiumiserats eller sålts i dyra och konstfärdiga kristallkaraffer. Tvärtom har dess främsta kännetecken varit det motsatta, en genuin äkthet, ett sprithantverk från det gamla lantliga bondehushållet. Det är just denna äkthet som gjort att armagnac fått ett sådant uppsving. I dag söker sig många till de genuina hantverksprodukterna, till smakvärldar som är okonstlade och som representerar något ärligt och traditionellt.

Armagnac är spritvärldens tungviktare. Ingen annan spritdryck klarar att stå emot ekfatens brottargrepp under så långa tider. Den robusta spriten är som en urstark lantbrukare som aldrig sett ett gym eller ens besökt den närbelägna staden. År efter år står destillatet emot den franska svarteken och när andra spritdrycker för länge sedan skulle lagt sig ner under ekens tyngd fortsätter armagnac att utvecklas och bli mer och mer fylld av vitala smaker.

De Montals armagnac kan nå närmast hisnande åldrar. I familjens paradisskällare ligger ännu 1800-tals armagnacer och väntar på att få möta sin flaska. Nu har man buteljerat en armagnac gjord på druvor som skördades för femtio år sedan. Det är en halvsekelgammal tidskapsel som lades på fat samma år som ABBA slog igenom med Waterloo och som Muhammed Ali tog mästarbältet från George Forman i boxningshistoriens mest berömda titelmatch. Ett sammanträffande som känns relevant för denna tungviktare.