Longrow är en stilbildande ikon inom skotsk whisky. När Springbank i början av 1970-talet började producera en hårt torvrökt malt var det ovanligt att man gjorde rökig whisky på fastlandet. Att sälja rökig whisky som något annat än en försiktig krydda i blendwhisky ansågs omöjligt. De rökingredienser som blandningsindustrin behövde fick Islaydestillerierna svara för. Och att dricka sådan whisky som singelmalt gjorde ingen vettig människa enligt den tidens smak.

Springbank har alltid varit ett egensinnigt och oberoende familjeägt destilleri. För att värna sitt oberoende och med tanke på den turbulens som rådde bland de stora destilleribolagen vid den här tiden beslutade Springbank att själva tillverka sin rökiga whisky. Man mältade redan sin malt och kölnan gick varm med det golvmältade Campbeltown-kornet.

Experimentet man drog igång 1973 var från början just ett experiment. Man tryckte minst sagt rökgaserna i botten och lät malten ligga i kölnan betydligt längre än på Islay. Resultatet blev förbluffande. Longrow, som den rökiga singelmalten kom att kallas, efter ett destilleri som en gång lång där Springbank numera har sin parkering, blev en sensationellt bra whisky. Longrow är numera en kultwhisky som har blivit en förebild för mängder av fastlandsdestillerier som följer Springbanks exempel och ser det som en självklarhet att tillverka hårt torvrökt whisky själva.

När det släpps whisky från Springbank brukar det bli huggsexa vid Systembolagshyllorna. Springbanks rökiga alter ego, Longrow, är inget annat än en modern klassiker och de tidiga 70-talsutgåvorna är numera extraordinära samlarrariteter.

Longrow har en robust stil, nästan lite sotig, som snarare leder tankarna till industrirök än gräsbrand. Den unika röksmaken kombineras med en fruktig kryddighet som bara finns hos denna rökiga juvel i Springbanks Campbeltownflotta.