Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Springbanks orökta alter ego

Springbanks orökta alter ego

Springbank är på många sätt ett annorlunda destilleri, inte bara när det gäller tillverkningen av whiskyn utan också hur de marknadsför den. Nästan alla destillerier delar namn med sitt varumärke. Glenfiddich är Glenfiddich, Lagavulin är Lagavulin och så vidare. Springbank däremot uppträder under tre helt olika varumärken: klassiska Springbank, rökiga Longrow och den trippeldestillerade och helt orökta Hazelburn.

Dessa tre varumärken, som alla är destillerade på olika sätt, har – förutom Springbank – namn efter försvunna destillerier i Campbeltown. Den lilla historiska destilleristaden längst nere på Kintyrehalvön har sedan mitten av 1800-talet haft 37 destillerier inom stadsgränserna, trots att staden inte är större än ett litet svenskt samhälle. Av olika skäl försvann nästan samtliga destillerier. Ett tag var det bara Springbank kvar. Springbank har alltid månat om sin stads whiskyhistoria. Att de namnger sina whiskymärken efter de nedlagda destillerierna är ett exempel på detta.

Redan på 1700-talet fanns ett destilleri i Campbeltown som kallades Hazelburn, det låg på Longrow Street. 1825 byggdes en ny anläggning på Millknowe Road. Det nya destilleriet blev ett av de största och mest framgångsrika i staden. När Hazelburn var som störst producerade man över en miljon liter årligen (nästan dubbelt så mycket som Springbank gör idag) och hade nio lagerhus. 1920-talets nedgång i ekonomin och förbudstiden i USA blev för svår för Hazelburn som stängdes definitivt 1925. Lokalerna användes dock som lager och laboratorium ända fram till 1983.

När Springbank lanserade sin första trippeldestillerade och helt orökta whisky 2005 valde man att hedra det gamla destilleriet. Sedan dess har Hazelburn utvecklats till ett aktat whiskymärke som buteljerats i åtskilliga versioner. Årets 10-åriga utgåva är uteslutande lagrad på bourbonfat.

Hazelburn 10 Years Old, Bottled 2023, 46%

Säljstart

Torsdag 23 november, webblansering, kl. 10:05

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

J&A Mitchell & Co. LTD

Destilleri:

Springbank Distillery

Destillerad:

Anges ej

Buteljerad:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Orökt malt från egen golvmältning

Vatten:

Fat:

100% Bourbonfat

Jäst:

M-strain Distillers Yeast

Jäsning:

Angels share:

Övrigt:

Ej kylfiltrerad, inga tillsatta färgämnen

Totalt antal flaskor:

Anges ej

Antal flaskor till Sverige:

42 fl.

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Gyllenfärgad

Doft:

Smak:

Söta och salta toner, gröna äpplen, örter och crème brûlée.

Eftersmak:

En subtil jordighet, salt smörkola, ingefära, rostad kokos och en lätt mineralton.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

32-årig sherrydoftande Highlander

32-årig sherrydoftande Highlander

Ingen vet när man började destillera whisky på Balblair. Det kan ha varit långt innan det officiella födelseåret 1790. Destilleriet ligger nämligen i en vacker, men ökänd, lönnbrännartrakt; en gång var det ett näst intill väglöst land och ett jungfruligt sådant för illegal bränning. Man vet att det bryggdes öl på Balblair 1749, och högst troligt brändes det whisky redan då.

Balblair ligger långt upp i högländerna, inte långt från Tain och Glenmorangie. Balblair är ett märkligt obekant destilleri, när deras buteljeringar kommer ut brukar de mötas av de mest översvallande hurrarop, ändå går de ofta under radarn och Balblair är inte ens med bland de 60 mest säljande singelmalterna i Skottland.

Nu har Gordon & MacPhail buteljerat en Balblair från 1990, en sherrybutt, 32 år gammal, som håller smått ofattbara 58,2 %.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Druvor skördade för 50 år sedan

Druvor skördade för 50 år sedan

Armagnac är kanske brandyvärldens mest hårdföra destillat. Få andra spritdrycker är lika destillatdrivna och står emot ekens brottargrepp på samma outgrundliga sätt. Den franska eken från skogarna i Monlezun har inte en chans att bryta ner den kaxiga spriten, tvärtom, den tycks nästan bli mer och mer livfull allteftersom åren går. Att armagnac är spritvärldens ålderman råder det ingen tvekan om, inte heller att de Montal är en av armagnacens verkliga tungviktare.

De Montals armagnac kan nå närmast hisnande åldrar. I familjens paradisskällare ligger ännu 1800-tals armagnacer och väntar på att få möta sin flaska. Årgångarna bevakas minutiöst och när decennier har lagts i rad är det brukligt att armagnacen förs över till glasdamejeanner där den får vila i lugn och ro genom generationer. Det märkligaste med armagnac är att den inte tycks känna av ålder, det finns hundraårig armagnac som är lika vital som när den var tonåring. Minst lika svårt är att förklara prisbilden. Armagnac kostar ofta en spottstyver mot vad andra destillat skulle gjort i motsvarande ålder. Så är det med de Montal 1973, en 50-årig årgångsbuteljering för 1695 kronor! Det är inte undra på att den växande skaran armagnacentusiaster jublar.

De Montals egendom ligger i hjärtat av Armagnac i Bas-Armagnac, som är det förnämsta området i distriktet. Här odlas det vin i den sandiga lerjorden. Druvorna skördas nattetid när dygnet är som svalast för att smak och arom ska bevaras så mycket som möjligt. Vinifieringen påbörjas omgående och det färdiga vinet destilleras endast en gång i traditionella armagnacpannor. Resultatet blir en fruktig och robust eau de vie som är redo att tämja vilken omild ekbehandling som helst. Det är förståeligt att de Montals ålderstigna årgångsbuteljeringar numera bjuds på finkrogar över hela världen och att kungar och presidenter i allt från Vita huset till Buckingham Palace serverar de Montal i sina avecrum.

Säljstart

Fredag 10 november, utvalda butiker (ca 5st) samt webblager, kl. 10:00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destillerad:

Buteljerad:

2023, 50 år efter druvorna skördades

Druvor:

Lagring:

På ekfat fram till buteljering

Fat:

400 liters fat av fransk ek, huvudsakligen från skogar i närbelägna Monlezun och Le Frêche

Jäst:

Spontanjäst

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

Smaknoter

Färg:

Doft:

Elegant, kryddig och fruktig med toner av kanel, vanilj, mogna plommon och mörk choklad.

Smak:

Lätt sötma med flyktiga inslag av mogen frukt som övergår i djupare toner av läder, cigarrlåda, rancioek och mörk choklad.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Sällan skådad Speysider

Sällan skådad Speysider

Allt a Bhainne – som om man ska vara noggrann bör uttalas [alltavain] eftersom ’bh’ blir ’v’ på gaeliska – är ett av de många destillerier som byggdes under första halvan av 1970-talet, när whiskyindustrin befann sig i en rejäl uppgång. Skälet till den ökade försäljningen var inte minst charterturismen som blivit var mans nöje och väl på flygplatser och färjeterminaler skulle i stort sett alla köpa med sig en flaska whisky hem. Whisky hade näst intill blivit en statussymbol som bekräftade för grannar och vänner att man varit vid Medelhavet. Det är nu som Glenfiddich och inte minst Chivas Regal blev storsäljarna i taxfreebutikerna.

Det var just efterfrågan på Chivas Regal som fick Seagrams dotterbolag Chivas Brothers att storsatsa och investera i nya destillerier. 1973 byggde de Braeval Distillery och ett år senare sattes spaden i jorden för Allt a Bhainne. De båda systerdestillerierna ser dock väldigt olika ut även om de uppfördes samtidigt och ligger i närheten av varandra i den undersköna Livetdalen. Allt a Bhainne gömmer sig lite undanskymt och liknar närmast en modern kontorsbyggnad, medan vitmålade Braeval har en mer klassisk destilleridesign med en ståtlig pagod på taket.

Det byggdes många destillerier dessa år. Mellan 1965 och 1975 uppfördes ett tiotal nya destillerier i Skottland. Nästan alla tänkta som stora och rejäla arbetshästar som skulle förse de växande blendmärkena med singelmalt. Storsatsningarna var inte koordinerade och de bidrog var för sig till den överproduktion som 1983 resulterade i det ödesdigra beslutet att stänga ett stort antal av de skotska destillerierna. Både Braeval och Allt a Bhainne överlevde den första nedläggningsvågen men lades i malpåse 2002. Det skulle dröja till 2005, respektive 2008, innan de startades upp igen.

Allt a Bhainne är, precis som sitt systerdestilleri, en modern anläggning som drivs av ett mycket litet antal anställda. Destillerierna sägs till och med kunna skötas med fjärrövervakning.

Namnet Allt a Bhainne betyder ”den vita mjölkkällan” och kommer sig av att bönderna i trakten tvättade sina mjölkkannor och andra redskap i floden, vilket grumlade och vitfärgade vattnet.

Allt a Bhainne byggdes som blendfabrik och än i dag går malten nästan uteslutande till ägarbolagets blendwhiskysorter, mestadels 100 Pipers. De officiella buteljeringarna med singelmalt är få och ofta svårfångade. Därför kan vi glädjas åt att Gordon & MacPhail ständigt hjälper oss att få uppleva de mindre kända och sällsynta destillerierna. I sin berömda Connoisseurs Choice-serie har de buteljerat en 17-årig Allt a Bhainne från 2005.

Whiskyn destillerades bara någon månad efter att Allt a Bhainne startats upp igen efter ett treårigt produktionsuppehåll sedan överproduktion återigen hotat branschen. Buteljeringen kommer från ett singelfat, refill American Hogshead, och har buteljerats vid naturlig fatstyrka på imponerande 60,6%.

Säljstart

Fredag 3 november, utvalda butiker (ca 5st) samt webblager, kl. 10:00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Allt a Bhainne Distillery

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Fat:

Refill American Hogshead. Cask No. 16600704

Övrigt:

Ej kylfiltrerad, inga tillsatta färgämnen

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

1634 kr

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Gyllene.

Doft:

Inkokta päron, söt honung, torkade bananer och en antydan till ingefära följs av nyklippt gräs och grapefrukt.

Smak:

Toner av mogna röda äpplen, honungsmelon, vaniljstång och citrusfrukt gifter sig med rostad mandel och ek.

Eftersmak:

Medelfyllig med kvardröjande noter av citronskal och kakao.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Sverigeunik Dalmore

Sverigeunik Dalmore

Dalmore är ett destilleri som fascinerar på många sätt. Dess historia leder oss långt tillbaka i tiden, närmare tvåhundra år, till gården Ardross med sin underbara utsikt över Black Isle vid havsviken Cromarty Firth i norra Highlands. Länge var detta en plats för idel ädel lönnbränning, ett närmast väglöst land där fromma lantbrukare odlade sitt korn och brände sin sprit i fred. Här gjorde sig inte tulltjänstemän besvär – det vore i så fall med risk för liv och lem.

Området kring Dalmore är känt för att odla Skottlands bästa korn, vilket är ett av skälen till att destilleriet tidigt fick ett mycket gott rykte.

Destilleriet grundades av en affärsman som i sin tur lät arrendera ut det till familjen Sutherland. Under en följd av år var en kvinna ansvarig för driften, Margaret Sutherland. Arrendet upphörde 1867 då familjen Mackenzie tog över. Andrew och Charles Mackenzie totalrenoverade destilleriet och kom att driva det ända tills man bildade destilleribolaget Whyte & Mackay 1960. Alltjämt pryds Dalmores flaskor och etiketter av familjen Mackenzies släktvapen, ett hjorthuvud i silver på flaskor och etiketter.

Dalmore är en verklig arbetshäst med åtta pannor som taktar på fyra miljoner liter ren alkohol årligen. Dalmores pannor har en egenartad design. De är knubbiga med tjocka grova halsar och försedda med ångfällor som ökar råspritens renhet. Resultatet blir en robust och kraftfull whisky med kryddiga toner.

Dalmore gör stora mängder whisky till Whyte & Mackays olika blendwhiskysorter, samtidigt har man nischat sig som ett ytterst exklusivt destilleri med påkostade buteljeringar och fantastisk flaskdesign. Dalmore har slagit mängder med prisrekord på de stora auktionshusen i London, New York och Hongkong.

Dalmore 2008 är buteljerad av Gordon & MacPhail i den berömda Connoisseurs Choice-serien. Whiskyn har valts ut av Symposion exklusivt för den svenska marknaden. Det är en elegant, blommig och fruktig whisky som lagrats på ett refill bourbonfat och buteljerats vid sin naturliga fatstyrka.

Säljstart

Fredag 22 september, utvalda butiker (ca 5st) samt webblager, kl. 10:00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Ålder:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Rök och sherry från Lagg.

Rök och sherry från Lagg

Corriecravie må vara ett otympligt namn att uttala, men på Arran minner det om det språk som en gång talades på ön. I dag är det namnet på en liten by strax norr om nybyggda Lagg Distillery.

Långt tillbaka i tiden var Corriecravie en formidabel plats för whiskytillverkning. Det fanns inte många gårdar där det inte stod en panna i ett skjul och puttrade. Några få tillverkare hade lite större ambitioner och man kunde nästan tala om deras skjul som ett destilleri med dagens mått mätt – åtminstone ett litet destilleri.

Ett av dessa var Lagg Distillery som licensierades 1825 och var verksamt fram till 1837. Lagg var berömt för sitt ”Arran Water” som till och med såldes på fastlandet. Lagg lades dock ner sedan all tillverkning på Arran förbjudits.

Det skulle dröja ända till 1993 innan Harold Currie åter såg till att Arran fick ett destilleri. Efter ett helt yrkesliv i whiskyindustrin förverkligade han sin dröm och startade ett eget destilleri. Att platsen blev just Arran berodde bland annat på att ön var något av ett semesterparadis med mängder av besökare. Redan från början byggde Arran sitt varumärke kring besöksturism och förmågan att ta väl hand om whiskyintresserade.

Arran blev en närmast exempellös framgång och försäljningen ökade år efter år. När efterfrågan steg insåg man att man antingen måste utöka kapaciteten vid destilleriet eller bygga nytt. Beslutet föll på att starta ett helt nytt destilleri och att ta det gamla destillerinamnet Lagg till heders igen efter 180 år.

Lagg Distillery började byggas i februari 2017 och ligger om möjligt ännu vackrare än sitt systerdestilleri. Man räknar med 100 000 besökare årligen och destilleriet är sannerligen värt ett besök.

En kuriositet är att den gamla gränsen mellan Lowland och Highland delar ön på mitten, så med Lagg får Arran ett Lowland-destilleri, medan det gamla destilleriet (nu omdöpt till Lochranza) ligger i Highlands.

Vid Lagg gör Arran Distillers en annan typ av whisky än vid sitt första destilleri uppe i Lochranza. Lagg är platsen för den rökiga whiskyn, medan Lochranza fokuserar på det eleganta och inte så ”bråkiga” destillatet.

De första buteljeringarna från Lagg lanserades för drygt ett år sedan. Nu är det dags för den andra utgåvan i vad som ska bli en core range. Lagg Corriecravie Edition är en utgåva med rökig whisky som har slutlagrats under sex månader på Olorososherryfat från Miguel Martin i Jerez.

Säljstart

Fredag 22 september, utvalda butiker (ca 25st) samt webblager, kl. 10:00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Torv:

Från nordöstra Skottland

Vatten:

Fat:

Jäsning:

Angels share:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Anges ej

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler aktuella buteljeringar från Lagg

Inaugural Release Batch 1

Ex-Bourbon, 50%

Läs mer

Inaugural Release Batch 2

Ex-Oloroso Sherry, 50%

Läs mer

Inaugural Release Batch 3

Ex-Red Wine, 50%

Läs mer

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Gammaldags whiskykonst

Gammaldags whiskykonst

När Gordon & MacPhail väckte Benromach ur sin långa Törnrosasömn 1998 var det både en dröm som gick i uppfyllelse och en sensation. Ingen hade trott att det illa medfarna destilleriet någonsin skulle gå i drift igen, men Gordon & MacPhail’s nestor, och en av whiskyhistoriens mest betydelsefulla personer, George Urquhart ville annorlunda. Hans dröm var att starta ett eget destilleri och den drömmen blev verklighet efter tre års omfattande restaureringar, den 15 oktober 1998. Invigningen förrättades av ingen mindre än dåvarande Prins Charles och ”farbror George” kunde mycket nöjd och lycklig sitta i sin länsstol vid spirit safen och se de första dropparna av familjens egentillverkade whisky bli verklighet.

Benromach var rejält nedgånget vid övertagandet 1993 och Gordon & MacPhail påbörjade en omfattande restaurering. I princip byggdes ett nytt destilleri i de gamla lokalerna. Men man designade destilleriet utifrån en filosofi som aldrig tidigare förverkligats vid ett destilleribygge. Man återskapade i hög grad ett gammaldags destilleri i modern tappning. Syftet var att skapa en modern whisky såsom whisky smakade förr. Det gjorde man genom att installera små pannor, jäskar i trä, utomhuskylning och annan mer eller mindre ålderdomlig teknik. Man designade också recepten därefter med långa jästider, högre rökhalt, långsam destillering, och kanske mest betydelsefullt, man antog en hårdnackad fatpolicy att enbart använda förstagångsfat, vilket avsevärt fördyrar lagringen, men eftersom begrepp som second fill och refill är sentida valde Gordon & MacPhail att söka sig bakåt i tiden längs den dyrare vägen.

När den första whiskyn från det nya destilleriet nådde marknaden 2004 fick den passande nog namnet Benromach Traditional. Sedan dess har ingenting i filosofin ändrats, tvärtom tittar man på att införa ännu mer ålderdomlig teknik som worm tubs och golvmältning, men planerna är ännu inte mer än tankar.

Benromach har nu tagit plats på världens whiskyhyllor med en core range som tveklöst tillhör Speysides mest intressanta och en av de mest hyllade buteljeringarna är Benromach 15 Years Old.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Vatten:

Fat:

Jäst:

Jäsning:

Angels share:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Röksymbol 5

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler aktuella buteljeringar från Benromach

2011 First Fill Sherry Hogshead, 58,6%

Läs mer

Organic 2013, Virgin Oak, 46%

Läs mer

1975 Heritage Sherry Hogshead, 54,6%

Läs mer

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Modern japansk klassiker

Modern japansk klassiker

Nikka Coffey Malt är en modern japansk klassiker och något så sällsynt som en helt unik whisky. Coffey Malt saknar både förebilder och efterföljare och har experimenterats fram på destilleriet Miyagikyo utanför Sendai för drygt tio år sedan.

Bakgrunden är historisk och går tillbaka till Masataka Taketsuru och hans vistelse i Skottland 1919–1920 när han praktiserade på Bo’ness Distillery och kom i kontakt med whiskypannorna som användes för att göra grainwhisky, den så kallade Coffeypannan, som utvecklats av den före detta skatteinspektören Aeneas Coffey ett sekel tidigare. Coffeypannan var redan då själva livsnerven i whiskybranschen eftersom den kunde producera stora volymer sprit i en oavbruten process. Taketsuru insåg att just sådana pannor måste han också skaffa om det skulle bli någon verklig business för Nikka.

Vid mitten på 1960-talet köpte han två utrangerade Coffeypannor som han magasinerade utanför Tokyo där de blev stående under flera år medan han arbetade med finansieringen av, och med att finna den bästa platsen, för sitt nya destilleri. Till slut fann han sitt Speyside utanför Sendai, i bergen där två floder möts på norra delen av Honshu, som den japanska huvudön heter. Det sägs att det var när han provade vattnet ur en av floderna som han blev så imponerad att han omedelbart påbörjade byggnationen – att flodens namn var Nikkava, var en lycklig omständighet.

Till en början gick destilleriet under namnet Sendai, men ändrades sedan till Miyagikyo. På Miyagikyo lät han installera de båda grainpannorna och började producera den majsbaserade grainwhiskyn som behövdes till Nikkas många blendwhiskysorter. Runt 2010 påbörjades experiment med att destillera maltwhisky i de gamla Coffeypannorna. Något sådant hade aldrig gjorts och det var komplicerat att få pannorna att leverera som man hoppades. Ambitionen var att skapa något nytt och att förena singelmaltwhiskyns komplexitet och smakrikedom med grainwhiskyns eleganta mjukhet.

När whiskyn så småningom lanserades 2013 häpnande bedömarna. Whiskyn från de gamla pannorna hade ett helt eget signum och succén på världsmarknaden var given. I dag är Nikka Coffey Malt en av Nikkas mest efterfrågade whiskysorter och produktionen räcker inte på långa vägar till för att möta efterfrågan från alla marknader. Därför gläds vi åt att än en gång ha kunnat få en stadig allokering av Nikka Coffey Malt till Sverige.

Säljstart

Fredag 1 september, utvalda butiker (ca 60st) samt webblager, kl. 10:00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Grain Whisky

Destilleri:

Destillation:

Råvara:

Vatten:

Mjukt vatten från Nikkawa

Fat:

Huvudsakligen ombyggda och omkolade bourbonfat

Antal flaskor till Sverige:

* Coffey Malt is all distilled in Nikka’s Coffey stills, but a part of the old batches in the formula was made from distillates imported from Ben Nevis and then distilled in our Coffey stills as a part of our experiments in the past. This product does not meet all the criteria of “Japanese Whisky“ defined by the Japan Spirits & Liqueur Makers Association.

PRIS

STORLEK

70 cl

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Livlig med toner av ekfat, citrus, päron, aprikos och kanel. Lätt pepprighet samt fint avrundad vanilj.

Smak:

Massor av citrus, clementin och apelsin, ek, knäck, mjölkchoklad, kaffe och vaniljkräm. Därtill solmogna fikon och plommon.

Eftersmak:

Mer frukt. Citrus, plommon, lite lakrits, rostad ek, karamell, kanel och popcorn.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Unikt, eget och kompromisslöst

Unikt, eget och kompromisslöst

Springbank är på många sätt ett alldeles enastående destilleri, unikt säger alla, eget säger en del. Man kompromissar sällan, eller aldrig, och gör sin whisky på ett sätt som egentligen ingen annan gör numera.

Att man håller fast vid den gammaldags golvmältningen, trots att den är kostsam, besvärlig och svår att styra, är bara en sak som gör destilleriet speciellt. Detsamma gäller destilleringen, de lokala råvarorna, den kustnära lagringen och till och med marknadsföringen där man unikt nog jobbar med tre olika varumärken beroende på hur man destillerat den specifika whiskyn. Men om vi lämnar rökiga, dubbeldestillerade, Longrow och orökta, trippeldestillerade, Hazelburn därhän, så är Springbank i sin ursprungliga stil kanske den mest fascinerande av de tre.

Vad det är som gör Springbanks husstil så speciell är inte lätt att veta, säkerligen är det många faktorer som samverkar, men faktum är att den robusta, kryddiga och lite ruffiga stil som är Springbanks alldeles egna fingeravtryck inte lyckats kopieras av andra destillerier.

Naturligtvis spelar den havsnära lagringen in. Idag lagras mycket whisky i stora centrala lagerhus långt från destillerierna, vilket suddar ut betydande delar av den genuina husstilen. Springbank har inte ett enda fat någon annanstans än i Campbeltown där de ligger och tar åt sig av den speciella miljö och atmosfär som bara finns i den historiska lilla whiskystaden längst ner på Kintyrehalvön. Troligen är det därför som man ofta kan läsa om både sälta och jod i Springbanks smaknoter. Den mycket speciella hybriddestilleringen där både dubbel- och trippeldestillering förenas bidrar på sitt sätt till den unika husstilen.

Springbank har länge haft ett extra gott förhållande till Sverige. Kanske hör det ihop med att många svenska whiskyentusiaster passade på att köpa fat från destilleriet under 90-talet? Den möjligheten hör emellertid till det förflutna. Numera är det oftast huggsexa om buteljeringarna och Springbank säger sig inte ha sålt några fat till vare sig privatpersoner eller brokers sedan tidigt 2000-tal.

Årets upplaga av Springbank Cask Strength har lagrats på 60% bourbonfat och 40% sherryfat. Buteljerades i våras med styrka på 54,1%.

Springbank 12 Years Cask Strength, bottled 2023, 54,1%

Säljstart

Torsdag 24 augusti, webblansering kl. 10:00 - 12.00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Buteljerad:

Destillation:

Ålder:

Årgång:

Råvara:

Egenmältat, medelhårt rökt malt, 12-15 ppm

Vatten:

Fat:

60% Bourbonfat, 40% Sherryfat

Jäsning:

Angels share:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Röksymbol 4

Smaknoter

Färg:

Valnöt.

Doft:

Smak:

Lätt rökig med toner av körsbär och anis, vaniljkräm och ek.

Eftersmak:

Maritim, salt smörkola och en kvardröjande rökton.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Tioårig Yoichi tillbaka!

Tioårig Yoichi tillbaka!

Det var med bestörtning som whiskyvärlden 2015 tog emot beskedet att Nikka inte längre kunde leverera sin åldersbestämda whisky. Lagren var helt enkelt slut. Den gigantiska efterfrågan hade tömt lagerhusen och Nikka fick stänga ner flera av sina så mångfaldigt prisbelönade och högt älskade whiskysorter.

Men det kom kanske ändå inte som en total överraskning. Det hade funnits många tecken på att det inte skulle hålla att leverera de volymer som världen ville ha, men många kände nog ett hopp om att åtminstone 10-åringen skulle överleva, men tyvärr, även den försvann.

Nikka fortsatte dock att tjusa oss med en lång rad andra utgåvor. Fast, det är klart, många har saknat deras långlagrade whisky.

Men så började en del hoppfulla tecken visa sig. Nikka byggde nya lagerhus och 2019 annonserade man att man skulle gå upp i produktion för att möta efterfrågan på äldre whisky. Nu börjar lagren hinna ikapp och vi kan äntligen säga välkommen tillbaka till Yoichi 10 Years Old. Om än i mycket begränsat antal.

Få andra japanska whiskysorter är så prisbelönta som Yoichi 10, med bland annat Whisky Magazines Best of the Best, World’s Best Whisky och en rad andra toppnoteringar från världens allra största dryckestävlingar.

När den nya 10-åringen nådde den internationella marknaden togs den emot med jubel, men också med viss skepsis bland dryckesjournalisterna; kunde den verkligen vara i klass med den gamla? Misstankarna byttes snabbt i fanfarer och lysande recensioner, jodå, det var den. Det var samma superba balans mellan frukt och rök, malt och sötma som gjort gamla versionen till en sådan succé.

Det är bara att ställa in sig i hyllningskören. Yoichi 10 är tillbaka med besked. Nu hoppas vi att japanerna har kapacitet att låta några fat ligga och bli ännu äldre, just Yoichis långlagrade whisky har en enastående unik och fullkomligt bedårande stil.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

45%

Typ:

Destilleri:

Ålder:

Råvara:

Mältat korn, lätt torvrökt

Vatten:

Mjukt vatten från floden Yoichi

Jäsning:

Ca 120 timmar i temperaturkontrollerade rostfria tankar

Fat:

Totalt antal flaskor:

9180 flaskor har allokerats till hela Europa

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Röksymbol 5

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa

Gordon & MacPhail

Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser. Affärerna gick bra och snart tog de hjälp av en ung bodknodd, den femtonårige John Urquhart. Den unge mannen visade sig vara mycket ambitiös och fick snart ansvaret för whiskyn. 1915 gick de båda ägarna ur tiden och John Urquhart fick ta över butiken.

John Urquhart hade tidigt etablerat vänskapsrelationer med många av traktens destillatörer. Han hade deras fulla förtroende att sälja singelmaltwhiskyn de producerade. Whiskyförsäljningen blev nu en växande del av verksamheten hos Gordon & MacPhail. Sherry var tidens modedryck. Sherryn importerades på fat och när dessa tömts lät John Urquhart fylla dem med whisky som han lagrade i egna lagerhus. Han lät faten ligga betydligt längre än vad som var brukligt i Speyside. Den långlagrade whiskyn sålde han sedan i allt vidare kretsar.

 

Verksamheten växte. Under mellankrigstiden hade familjen Urquhart Skottlands största lager av mognande whisky och Gordon & MacPhail blev en spindel i nätet för handeln med singelmaltwhiskyn i Speyside. Ett tag hade Gordon & MacPhail närmast monopol på försäljningen av singelmalt, branschen i övrigt intresserade sig mest för blended whisky.

 

Gordon & MacPhail har haft en enorm betydelse för den skotska whiskyindustrin. I hög grad är det Gordon & MacPhail som ”uppfunnit” intresset för långlagrad singelmalt. De var också först med att intressera sig för Skottlands whiskyregioner och byggde upp lager med whisky som alltjämt beskrivs som den skotska whiskyns nationalbibliotek. Ingen aktör har lika mycket gammal whisky i lager ifrån ett så stort antal aktiva och nedlagda destillerier. Sedan 1993 äger Gordon & MacPhail även destilleriet Benromach.

Arran Distillery (Lochranza Distillery)

Lochranza är ett av de mer fascinerande skotska whiskydestillerierna. Arran, som är destilleriets ursprungliga namn, kom på många sätt att inleda den våg av nystartade destillerier som dragit fram över Skottland och världen på 2000-talet.

 

Arran invigdes 1995 och blev snart en förebild och ett skolexempel i konsten starta whiskydestillerier. Arran blev tidigt både lyckosamt och lönsamt, och visade att det var möjligt att åter satsa på whiskytillverkning i ett land som länge tyngts av destillerinedläggningar.

 

Lochranza gör en genuin skotsk ö-whisky med maritima toner och mjuk kryddighet. Trots att Lochranza är ett ungt och relativt litet destilleri är det ett av de mest respekterade. Arran gjorde sig tidigt känt för innovativa fatlagringar och var i flera avseenden ett av de destillerier som utvecklade cask finishing.

 

Med fler än 100 000 besökare årligen är Lochranza Skottlands mest besökta destilleri. Det stora intresset för bolagets whisky och för att besöka Isle of Arran gjorde att man 2017 invigde en andra destilleri- och besöksanläggning på ön, Lagg Distillery. För att särskilja de båda Arran-destillerierna åt beslutade man att kalla det äldre destilleriet för Lochranza, efter orten där ligger. Numera producerar Lochranza uteslutande orökig whisky, medan Lagg fokuserar på rökig whisky .

 

Speyside

Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.

Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.

I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.

Romlandet Jamaica

Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även klimatet kan vara närmast brittiskt, det är svalare och präglat av salta havsvindar. Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den i hög grad potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad Dunder, en typ av surmäsk som förvaras i hålor i marken. Resultatet är en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och robust som en Islaywhisky.

Benromach

Benromach ritades en gång av den berömde destilleriarkitekten Charles Doig och är ett av Speysides vackraste destillerier. Benromach ligger i den lilla orten Forres några kilometer utanför Elgin. Destilleriet grundades 1898 när järnvägen kommit till byn och whiskyboomen rasade som värst. Det var den legendariske och otursförföljde Campbeltown-destillatören Duncan MacCullum som lät uppföra Benromach. Namnet tog han från kullarna Romachs Hills i närheten där destilleriet än i dag har sina vattenkällor.

Benromach byggdes med sällsynt dålig timing, strax efter starten inträffade den ödesdigra Pattison-kraschen som ändade whiskyns guldålder och tystade stora delar av whiskyindustrin. Sedan dess har en lång följd av ägarbyten och långa tider av stillestånd avlöst varandra. När den stora branschkrisen inföll i början av 1980-talet stängdes och avrustades Benromach för gott – trodde man.

 

År 1993 kunde familjen Urquhart, via den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail, ta över Benromach för en symbolisk summa. Destilleriet var inte mycket mer än ett tomt skal, allt var tvunget att köpas in på nytt, pannor, jäskar, mäsktunnor och så vidare. I oktober 1998, efter flera års förberedelser, kunde Benromach återinvigas under överinseende av Prins Charles.

 

Gordon & MacPhail, som är genuint sammanlänkat med den skotska whiskyhistorien, beslutade att använda sitt nya destilleri till att göra en klassisk och traditionell old school-whisky. Man röker malten hårdare än brukligt i Speyside, man låter mäsken jäsa ovanligt länge och destilleringen utförs mycket långsamt. Resultatet är en rejält fruktig och halvrökig whisky i en stil som påminner om 1950- och 1960-talets Speyside, från en tid som har kallats ”the golden days of whisky distilling”.

Whiskylandet Japan

Det finns egentligen få motsvarigheter till den japanska whiskyns framgångar de senaste decennierna. Från att ha varit en kuriositet och i princip obefintlig på den internationella marknaden har den japanska whiskyn formligen exploderat.

 

Inget annat land gör whisky som i så hög grad är influerad av den skotska. Orsaken till detta är den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru, som skickades till Skottland 1918 för att lära sig allt om whiskytillverkning. När han återvände fick han uppdraget att bygga Yamazaki, som blev Japans första whiskydestilleri och tio år därefter uppförde han också sitt eget destilleri Yoichi efter skotska förebilder. Båda dessa är flaggskepp hos storbolagen Suntory och Nikka.

 

Vid millennieskiftet såldes årligen färre än 5 000 flaskor japansk whisky i Europa. Några år senare ökade antalet till flera hundra tusen. Det som inledde trenden brukar tillskrivas Suntory som några år in på 2000-talet började marknadsföra alkoholsvaga Highball-drinkar. Whiskygroggen blev högsta mode i Japan. 2003 hade den Oscarsbelönade Hollywoodfilmen ”Lost in translation” premiär. Filmen handlar om filmstjärnan Bob Harris, som reser till Japan för att göra reklamfilmer åt Suntory. Plötsligt syntes japansk whisky över hela världen, och land efter land erövrades.

 

Till en början var det nyväckta intresset för japansk whisky mest internationellt. Detta skulle förändras i och med tv-serien ”Massan” som hade premiär 2014. Serien handlar om den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru och hans skotska fru Rita, om deras dröm att bygga Japans första whiskydestilleri och deras gemensamma svårigheter. Japan stod stilla när serien sändes och resultatet blev att barer, butiker och lagerhus tömdes på whisky.

 

Den japanska whiskyn håller genomgående hög kvalitet. Många menar att Japan är det kvalitetsmässigt ledande whiskylandet. Det kan såklart diskuteras, men det finns flera faktorer som gör den japanska whiskyn just japansk.

 

I Japan är whiskytillverkningen något av en vetenskap. Man går mycket noggrant tillväga och sätter en heder i att göra ett bra jobb och att vara en passionerad yrkesman. Den japanska synen på arbete präglar whiskytillverkningen. Man är extremt noga i alla delar av produktionen.

 

Japanska whiskytillverkare har inte lika bråttom som på andra håll i världen. Till exempel låter man ofta vörten i mäsktunnan sedimentera, den får alltså stå stilla och sjunka ner till botten för att därefter återföras till toppen till dess att vörten inte längre är grumlig. Den klara vörten gör att mängden bittra skalrester och garvämnen minskar, vilket ger en fruktigare och mjukare whisky.

 

Japanska destillerier samarbetar inte. I stället gör man all whisky i egna pannor. De stora destillerierna är utrustade med pannvarianter som ihop med olika jäststammar och rökighet producerar sprit med olika egenskaper. Det gör att masterblendern helt kan kontrollera sina egna recept.

 

Den japanska whiskyn har egentligen inte förrän nyligen kringgärdats av ett mer långtgående regelverk. Detta har både för och nackdelar, men i stället för att styras av en ålderssiffra och andra bestämmelser har de japanska destillatörerna helt kunnat fokusera på smak.

 

Går man tillbaka några decennier så använde japanska destillerier också en hel del så kallad Mizunara-ek, det vill säga en japansk variant av den asiatiska eken Quercus mongolica. Denna ekart utvecklar en hel del för skotsk whisky ovanliga smaker som exempelvis örnträ, sandelträ och rökelse. Ekfat av Quercus mongolica förekommer numera i mindre omfattning. De är oftare mer porösa och tenderar att läcka under lagringen, men också dyrare på grund av att trä- och möbelindustrin köper upp den ek som finns.

 

Ännu en betydande skillnad är att japanska coffey- och kolonnpannor sällan matas med mäsk av vete, som i Skottland, istället är majs bränslet i processen. Majs var vanligt i Skottland för 30–40 år sedan, men har i modern tid helt konkurrerats ut av det billigare vetet. En mäsk på majs ger en sötare och fruktigare sprit, vilket förklarar att många japanska blendwhiskysorter, som exempelvis “Nikka from the Barrel” upplevs som synnerligen mjuk och rund i smakerna.

 

Alla dessa, och säkert många fler faktorer, gör att japansk whisky, trots att den försöker vara skotsk, ändå får sin egen stil. Men lika lite som man kan förklara whiskyns mystik med teknikaliteter, lika lite kan man bortse från platsen, landet, klimatet och kulturen där den skapas. Japan är ett unikt land, så är dess whisky

 

Den japanska whiskyindustrin domineras av tre stora dryckesjättar. Suntory med destillerierna Hakushu och Yamazaki, Nikka med Miyagikyo och Yoichi samt Kirin Holdings med Fuji Gotemba. Dessa tre storbolag har betydande verksamheter inom flera områden. De äger dessutom skotska och amerikanska destillerier. Suntory är sedan uppköpet av Jim Beam den tredje största dryckeskoncernen i världen, och kontrollerar bland annat Laphroaig, Ardmore, Bowmore, Auchentoshan och Glen Garioch. Nikka äger å sin sida skotska Ben Nevis och andra japanska bolag äger destillerier som Tomatin.

 

Förutom dessa gigantiska bolag äger fler koncerner japanska destillerier och därtill finns många små entusiastdrivna destilleriprojekt. Man talar om en japansk Ji-whiskyvåg där Chichibus Ichiro Akuto är en föregångare. I dag finns ett 30-tal destillerier i Japan och flera nya varumärken och utgåvor har nått den internationella marknaden de senaste åren.  

Nikka

Dai Nippon Kaju Kabushi Kaisha betyder det stora japanska juicebolaget. Det otympliga bolagsnamnet valde paret Rita och Masataka Taketsuru 1934 när Masataka lämnade Suntory och äntligen kunde starta sitt eget Yoichi Distillery på Nordön Hokkaido.

För att snabbt få ekonomi i verksamheten började man med att tillverka äppelbrandy och andra äppeldrycker, men whiskytillverkningen var från första stund det centrala. Det långa japanska bolagsnamnet förkortades så småningom till Nikka.

Yoichi är bolagets första destilleri. 1969 tillkom även Miyagikyo utanför Sendai och 1989 köptes skotska Ben Nevis. Nikka blev därmed det första japanska dryckesbolag som köpte in sig i den skotska whiskyindustrin. Sedan 1954 ingår Nikka i Asahi Breweries-koncernen

Miyagikyo

Miyagikyo byggdes som ”Sendai Distillery” 1969 är det största av Nikkas destillerier. Anläggningen används till att producera både maltwhisky och grainwhisky.

Miyagikyo byggdes av Nikkas grundare Masataka Taketsuru, som länge sökt efter den optimala platsen för ett andra destilleri. Den fann han utanför staden Sendai vid ett bergsområde där två floder möttes. Skälet till lokaliseringen var dels den rikliga tillgången på kristallklart kallt vatten, dels den höga luftfuktigheten. Masataka Taketsuru ville lagra sin whisky där avdunstningen var så minimal som möjligt. I dag finns inte mindre än 24 stora lagerhus vid Miyagikyo.

Miyagikyo har åtta ånguppvärmda pot stills med höga lyne arms, vilka skapar ett förhållandevis lätt och elegant destillat. Miyagikyos husstil kan beskrivas som lätt, fruktig whisky. Miyagikyo var länge ganska sällsynt som single malt, men sedan 2009 har destilleriet haft storartad internationell framgång med många prestigefyllda utmärkelser.

År 1999 kompletterades dom traditionella pannorna med två Coffey stills som flyttades till Miyagikyo från Nikkas anläggning i Nishinomiya. Dessa pannor används till att producera grainwhisky till blended whisky, men även till Nikkas mycket omtalade Coffey Grain och Coffey Malt. Maltwhisky destillerad i Coffeypanna är Miyagikyo i princip ensamma om.

Yoichi

Masataka Taketsuru föddes i en familj som bryggt sake sedan tidigt 1700-tal. Han utbildade sig i kemi vid högskolan i Osaka, men rekryterades innan han var klar med studierna till det Osakabaserade företaget Settsu Shuzo. Där fick han bland annat blanda fram ”whisky” med hjälp av kryddblandningar och smaksättningar. Arbetsuppgifterna väckte en passion för västerländska drycker. Han ville tillverka whisky på riktigt och fick uppdraget att resa till Skottland för att lära sig whiskytillverkningens hemligheter.

I juli 1918, drygt 20 år gammal, lämnade Masataka Taketsuru Japan. Han skrev in sig vid universitetet i Glasgow där han blev en flitig besökare på universitetsbiblioteket. Framförallt studerade han en 450-sidig bok av J.A Nettleton: ”The Manufacture of Spirit as conducted in the Distilleries of the United Kingdom”. Boken blev hans bibel som han minutiöst översatte till japanska. Några månader senare begav han sig norrut för att söka upp författaren i Elgin och förmå honom att ge privatlektioner. Nettleton var inte ovillig, men begärde en ersättning som Masataka inte kunde betala.

I stället för privatlektioner försökte Masataka skaffa praktik på destillerierna. Han kom till Longmorn där han fick göra fem dagars oavlönad tjänst. Med japansk noggrannhet förde han bok över precis allting från tekniska detaljer till destilleriarbetarnas löner. Dessa anteckningar skulle långt senare komma till användning när han byggde sitt eget destilleri.

I Glasgow träffade Masataka en ung skotska, Rita Cowan. Paret blev förälskade och valde att förlova sig. Det blev en kulturkrock och en mesallians som inte accepterades av vare sig Ritas eller Masatakas familjer. De båda valde kärleken och gifte sig, mot familjernas önskan. Masatakas föräldrar förmådde till och med hans uppdragsgivare att resa till Skottland för att tala förstånd med sonen, vilket föga hjälpte. Rita följde med till Japan. Hon skulle bara återvända till Skottland för två korta besök.

Under sin tid i Skottland praktiserade Masataka även vid graindestilleriet Boness i West Lothian och vid Hazelburn i Campbeltown.

När det nygifta paret kom till Japan hade tiderna förändrats och planerna att starta whiskytillverkning hade skrinlagts. Besviken fick Taketsuro återvända till sin gamla tjänst. En konkurrent, vinhandlaren Shinjiro Torii (senare Suntory) kidnappade idén om japansk whisky och försökte med höga löner locka över skotska destillatörer, vilket misslyckades. Han vände sig då till Masataka Taketsuru, som motvilligt men välbetald gav med sig, skrev på ett tioårskontrakt och antog Toriis uppdrag att starta Japans första whiskydestilleri och Yamazaki Distillery stod klart 1924.

Masataka Taketsuru släppte aldrig drömmen om ett eget destilleri och förhållandet med Shinjiro Torii blev med tiden alltmer ansträngt. När det tioåriga kontraktet löpte ut lämnade Taketsuru Suntory för att förverkliga sina egna destilleriplaner på nordön Hokkaido. Med hjälp av besparingar och sin hustrus inkomster som engelsklärare kunde han samma år förverkliga sin livsdröm och inviga Yoichi Distillery.

 

Den japanska hedern och affärskulturen hindrade honom dock från att omedelbart påbörja whiskytillverkning, i stället var det cider och äppelbrandy som det nystartade bolaget ”Dai Nippon Kaju Kabushiki Kaisha” ägnade sig åt den första tiden. Det var dock ingen tvekan om vad den egentliga avsikten var. Den första whiskyn från Yoichi lanserades 1940.

Krigsåren blev dramatiska och när verksamheten kom i gång på allvar igen bytte bolaget namn till förkortningen Nikka. Affärerna utvecklades och i slutet av 1960-talet grundade Taketsuru ett andra destilleri Miyagikyo. Masataka Taketsuru gick ur tiden 1979. I dag ligger han begravd invid sin hustru Rita på sitt livsverk Yoichi.

 

Yoichi Distillery ligger utanför vintersportorten Sapporo på nordön Hokkaido. Taketsuru valde den lilla staden Yoichi på Hokkaido eftersom omgivningen påminde om Skottland. Redan från början ville Taketsuru göra skotsk whisky i Japan därför har Yoichi mer än något annat destilleri anammat den genuina skotska traditionen. Malten, som är betydligt mer rökt än i övriga Japan, köps numera in från mestadels skotska mälterier.

 

Destilleriets ambition att vårda de skotska rötterna märks också i att man som en av mycket få anläggningar i världen fortfarande direkteldar pannorna med öppna koleldar. Pannorna är konstruerade efter vad Taketsuro såg på Longmorn.

Yoichis husstil kan beskrivas som relativt kraftfull, lite torr, rökig och robust. I dag är Yoichi ett av världens mest prisbelönta destillerier, och man ärar sin grundare med flera utgåvor i hans namn.

Välkommen!

Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.