Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Gammaldags whiskykonst

Gammaldags whiskykonst

När Gordon & MacPhail väckte Benromach ur sin långa Törnrosasömn 1998 var det både en dröm som gick i uppfyllelse och en sensation. Ingen hade trott att det illa medfarna destilleriet någonsin skulle gå i drift igen, men Gordon & MacPhail’s nestor, och en av whiskyhistoriens mest betydelsefulla personer, George Urquhart ville annorlunda. Hans dröm var att starta ett eget destilleri och den drömmen blev verklighet efter tre års omfattande restaureringar, den 15 oktober 1998. Invigningen förrättades av ingen mindre än dåvarande Prins Charles och ”farbror George” kunde mycket nöjd och lycklig sitta i sin länsstol vid spirit safen och se de första dropparna av familjens egentillverkade whisky bli verklighet.

Benromach var rejält nedgånget vid övertagandet 1993 och Gordon & MacPhail påbörjade en omfattande restaurering. I princip byggdes ett nytt destilleri i de gamla lokalerna. Men man designade destilleriet utifrån en filosofi som aldrig tidigare förverkligats vid ett destilleribygge. Man återskapade i hög grad ett gammaldags destilleri i modern tappning. Syftet var att skapa en modern whisky såsom whisky smakade förr. Det gjorde man genom att installera små pannor, jäskar i trä, utomhuskylning och annan mer eller mindre ålderdomlig teknik. Man designade också recepten därefter med långa jästider, högre rökhalt, långsam destillering, och kanske mest betydelsefullt, man antog en hårdnackad fatpolicy att enbart använda förstagångsfat, vilket avsevärt fördyrar lagringen, men eftersom begrepp som second fill och refill är sentida valde Gordon & MacPhail att söka sig bakåt i tiden längs den dyrare vägen.

När den första whiskyn från det nya destilleriet nådde marknaden 2004 fick den passande nog namnet Benromach Traditional. Sedan dess har ingenting i filosofin ändrats, tvärtom tittar man på att införa ännu mer ålderdomlig teknik som worm tubs och golvmältning, men planerna är ännu inte mer än tankar.

Benromach har nu tagit plats på världens whiskyhyllor med en core range som tveklöst tillhör Speysides mest intressanta och en av de mest hyllade buteljeringarna är Benromach 15 Years Old.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Vatten:

Fat:

Jäst:

Jäsning:

Angels share:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Röksymbol 5

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler aktuella buteljeringar från Benromach

2011 First Fill Sherry Hogshead, 58,6%

Läs mer

Organic 2013, Virgin Oak, 46%

Läs mer

1975 Heritage Sherry Hogshead, 54,6%

Läs mer

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Modern japansk klassiker

Modern japansk klassiker

Nikka Coffey Malt är en modern japansk klassiker och något så sällsynt som en helt unik whisky. Coffey Malt saknar både förebilder och efterföljare och har experimenterats fram på destilleriet Miyagikyo utanför Sendai för drygt tio år sedan.

Bakgrunden är historisk och går tillbaka till Masataka Taketsuru och hans vistelse i Skottland 1919–1920 när han praktiserade på Bo’ness Distillery och kom i kontakt med whiskypannorna som användes för att göra grainwhisky, den så kallade Coffeypannan, som utvecklats av den före detta skatteinspektören Aeneas Coffey ett sekel tidigare. Coffeypannan var redan då själva livsnerven i whiskybranschen eftersom den kunde producera stora volymer sprit i en oavbruten process. Taketsuru insåg att just sådana pannor måste han också skaffa om det skulle bli någon verklig business för Nikka.

Vid mitten på 1960-talet köpte han två utrangerade Coffeypannor som han magasinerade utanför Tokyo där de blev stående under flera år medan han arbetade med finansieringen av, och med att finna den bästa platsen, för sitt nya destilleri. Till slut fann han sitt Speyside utanför Sendai, i bergen där två floder möts på norra delen av Honshu, som den japanska huvudön heter. Det sägs att det var när han provade vattnet ur en av floderna som han blev så imponerad att han omedelbart påbörjade byggnationen – att flodens namn var Nikkava, var en lycklig omständighet.

Till en början gick destilleriet under namnet Sendai, men ändrades sedan till Miyagikyo. På Miyagikyo lät han installera de båda grainpannorna och började producera den majsbaserade grainwhiskyn som behövdes till Nikkas många blendwhiskysorter. Runt 2010 påbörjades experiment med att destillera maltwhisky i de gamla Coffeypannorna. Något sådant hade aldrig gjorts och det var komplicerat att få pannorna att leverera som man hoppades. Ambitionen var att skapa något nytt och att förena singelmaltwhiskyns komplexitet och smakrikedom med grainwhiskyns eleganta mjukhet.

När whiskyn så småningom lanserades 2013 häpnande bedömarna. Whiskyn från de gamla pannorna hade ett helt eget signum och succén på världsmarknaden var given. I dag är Nikka Coffey Malt en av Nikkas mest efterfrågade whiskysorter och produktionen räcker inte på långa vägar till för att möta efterfrågan från alla marknader. Därför gläds vi åt att än en gång ha kunnat få en stadig allokering av Nikka Coffey Malt till Sverige.

Säljstart

Fredag 1 september, utvalda butiker (ca 60st) samt webblager, kl. 10:00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Grain Whisky

Destilleri:

Destillation:

Råvara:

Vatten:

Mjukt vatten från Nikkawa

Fat:

Huvudsakligen ombyggda och omkolade bourbonfat

Antal flaskor till Sverige:

* Coffey Malt is all distilled in Nikka’s Coffey stills, but a part of the old batches in the formula was made from distillates imported from Ben Nevis and then distilled in our Coffey stills as a part of our experiments in the past. This product does not meet all the criteria of “Japanese Whisky“ defined by the Japan Spirits & Liqueur Makers Association.

PRIS

STORLEK

70 cl

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Livlig med toner av ekfat, citrus, päron, aprikos och kanel. Lätt pepprighet samt fint avrundad vanilj.

Smak:

Massor av citrus, clementin och apelsin, ek, knäck, mjölkchoklad, kaffe och vaniljkräm. Därtill solmogna fikon och plommon.

Eftersmak:

Mer frukt. Citrus, plommon, lite lakrits, rostad ek, karamell, kanel och popcorn.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Unikt, eget och kompromisslöst

Unikt, eget och kompromisslöst

Springbank är på många sätt ett alldeles enastående destilleri, unikt säger alla, eget säger en del. Man kompromissar sällan, eller aldrig, och gör sin whisky på ett sätt som egentligen ingen annan gör numera.

Att man håller fast vid den gammaldags golvmältningen, trots att den är kostsam, besvärlig och svår att styra, är bara en sak som gör destilleriet speciellt. Detsamma gäller destilleringen, de lokala råvarorna, den kustnära lagringen och till och med marknadsföringen där man unikt nog jobbar med tre olika varumärken beroende på hur man destillerat den specifika whiskyn. Men om vi lämnar rökiga, dubbeldestillerade, Longrow och orökta, trippeldestillerade, Hazelburn därhän, så är Springbank i sin ursprungliga stil kanske den mest fascinerande av de tre.

Vad det är som gör Springbanks husstil så speciell är inte lätt att veta, säkerligen är det många faktorer som samverkar, men faktum är att den robusta, kryddiga och lite ruffiga stil som är Springbanks alldeles egna fingeravtryck inte lyckats kopieras av andra destillerier.

Naturligtvis spelar den havsnära lagringen in. Idag lagras mycket whisky i stora centrala lagerhus långt från destillerierna, vilket suddar ut betydande delar av den genuina husstilen. Springbank har inte ett enda fat någon annanstans än i Campbeltown där de ligger och tar åt sig av den speciella miljö och atmosfär som bara finns i den historiska lilla whiskystaden längst ner på Kintyrehalvön. Troligen är det därför som man ofta kan läsa om både sälta och jod i Springbanks smaknoter. Den mycket speciella hybriddestilleringen där både dubbel- och trippeldestillering förenas bidrar på sitt sätt till den unika husstilen.

Springbank har länge haft ett extra gott förhållande till Sverige. Kanske hör det ihop med att många svenska whiskyentusiaster passade på att köpa fat från destilleriet under 90-talet? Den möjligheten hör emellertid till det förflutna. Numera är det oftast huggsexa om buteljeringarna och Springbank säger sig inte ha sålt några fat till vare sig privatpersoner eller brokers sedan tidigt 2000-tal.

Årets upplaga av Springbank Cask Strength har lagrats på 60% bourbonfat och 40% sherryfat. Buteljerades i våras med styrka på 54,1%.

Springbank 12 Years Cask Strength, bottled 2023, 54,1%

Säljstart

Torsdag 24 augusti, webblansering kl. 10:00 - 12.00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Buteljerad:

Destillation:

Ålder:

Årgång:

Råvara:

Egenmältat, medelhårt rökt malt, 12-15 ppm

Vatten:

Fat:

60% Bourbonfat, 40% Sherryfat

Jäsning:

Angels share:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Röksymbol 4

Smaknoter

Färg:

Valnöt.

Doft:

Smak:

Lätt rökig med toner av körsbär och anis, vaniljkräm och ek.

Eftersmak:

Maritim, salt smörkola och en kvardröjande rökton.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Tioårig Yoichi tillbaka!

Tioårig Yoichi tillbaka!

Det var med bestörtning som whiskyvärlden 2015 tog emot beskedet att Nikka inte längre kunde leverera sin åldersbestämda whisky. Lagren var helt enkelt slut. Den gigantiska efterfrågan hade tömt lagerhusen och Nikka fick stänga ner flera av sina så mångfaldigt prisbelönade och högt älskade whiskysorter.

Men det kom kanske ändå inte som en total överraskning. Det hade funnits många tecken på att det inte skulle hålla att leverera de volymer som världen ville ha, men många kände nog ett hopp om att åtminstone 10-åringen skulle överleva, men tyvärr, även den försvann.

Nikka fortsatte dock att tjusa oss med en lång rad andra utgåvor. Fast, det är klart, många har saknat deras långlagrade whisky.

Men så började en del hoppfulla tecken visa sig. Nikka byggde nya lagerhus och 2019 annonserade man att man skulle gå upp i produktion för att möta efterfrågan på äldre whisky. Nu börjar lagren hinna ikapp och vi kan äntligen säga välkommen tillbaka till Yoichi 10 Years Old. Om än i mycket begränsat antal.

Få andra japanska whiskysorter är så prisbelönta som Yoichi 10, med bland annat Whisky Magazines Best of the Best, World’s Best Whisky och en rad andra toppnoteringar från världens allra största dryckestävlingar.

När den nya 10-åringen nådde den internationella marknaden togs den emot med jubel, men också med viss skepsis bland dryckesjournalisterna; kunde den verkligen vara i klass med den gamla? Misstankarna byttes snabbt i fanfarer och lysande recensioner, jodå, det var den. Det var samma superba balans mellan frukt och rök, malt och sötma som gjort gamla versionen till en sådan succé.

Det är bara att ställa in sig i hyllningskören. Yoichi 10 är tillbaka med besked. Nu hoppas vi att japanerna har kapacitet att låta några fat ligga och bli ännu äldre, just Yoichis långlagrade whisky har en enastående unik och fullkomligt bedårande stil.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

45%

Typ:

Destilleri:

Ålder:

Råvara:

Mältat korn, lätt torvrökt

Vatten:

Mjukt vatten från floden Yoichi

Jäsning:

Ca 120 timmar i temperaturkontrollerade rostfria tankar

Fat:

Totalt antal flaskor:

9180 flaskor har allokerats till hela Europa

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Röksymbol 5

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Glen Grant 1959 – ett arv från Mr George

Glen Grant 1959 – ett arv från Mr George

Mr Georges Legacy är en serie med Gordon & MacPhails mest prestigefyllda whisky. I serien buteljeras dyrgripar som ingen annan är i närheten av att kunna pryda de allra exklusivaste samlarhyllorna med.

Mr George är mannen som gjorde det möjligt. Under hans och hans fars ledning uppfann Gordon & MacPhail långlagringen och George Urquhart reste runt bland destillerierna i Speyside och fyllde mängder med fabulösa fat. Den lilla butiken på South Street i Elgin importerade sherry och på tomfaten tappade de upp new make hos destillerierna.

Flera av destillerierna överlät med tiden helt enkelt sin försäljning av singelmalt till Gordon & MacPhail. Själva var de fullt upptagna med att förse blendwhiskyindustrin med maltwhisky. Mängden fat i Gordon & MacPhails lagerhus växte och med åren blev de tusentals. Ur dessa fat reste sig nationalklenoder. I dag saknar Gordon & MacPhails whisky motsvarighet när det gäller ålder och exklusivitet.

Gordon & MacPhail kom att bli det företag som specialiserade sig på singelmaltwhisky innan någon annan ens tänkt tanken. Det är ingen överdrift att påstå att det var Gordon & MacPhail som skapade intresset och blev ett av de allra första dragloken när det gällde att etablera singelmalten över världen. Även om nu Gordon & MacPhail meddelat att de ska sluta med att buteljera andra destilleriers whisky, så finns det mängder med fat kvar som väntar på att möta sin flaska. Flera av dem har hisnande åldrar.

De många dyrgriparna övervakas av Stephen Rankin, hans titel, Director of Prestige, är han fullständigt ensam om i världen – snacka om drömjobb. Under Stephen Rankins ledning har Gordon MacPhail buteljerat whisky som man bara måste häpna över, som generations-serien med exempelvis 70-årig Glenlivet, 75-årig Mortlach, världsrekordwhiskyn Glenlivet 80 yo och nu senast King Charles kröningswhisky, en Glen Grant från 1948, årsbarn med kungen.

Nu har Stephen Rankin beslutat att ta ner ännu ett av de tunga prestigefaten från hyllorna. Det är en Glen Grant från 1959, 63 år gammal som lagrats på sherryfat. Whiskyn är den tredje utgåvan i Mr Georges Legacy-serie.

Säljstart

Torsdag 24 augusti, webblansering kl. 10:05 - 12:00

Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

15 oktober 1959

Buteljerad:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Fat:

First fill Sherry Cask, No. 3665

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

1 fl.

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Mahogny/bärnsten

Doft:

Kryddiga toner flätas samman med söt torkad frukt, demerarasocker, citronzest, bivax och valnöt.

Smak:

Syltade röda bär, apelsin och en lätt ton av mynta. Där finns också ett friskt inslag av hallon samt kakao och mogen ek.

Eftersmak:

Mycket lång, fyllig och mjuk med toner av kanel och skogsbär.

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Hårdrökt Old School-Whisky

Hårdrökt Old School-Whisky

Benromach är ett egensinnigt och annorlunda destilleri längst uppe i norra Speyside. Den lilla regionen, ungefär lika stor som Blekinge, är ett whiskyrike utan motsvarighet. Här finns ett femtiotal av Skottlands destillerier och här görs mer whisky än vad alla Skottlands övriga destillerier producerar tillsammans. Speyside präglas dock i hög grad av industriell whiskytillverkning och processer där man tillverkar enorma volymer whisky, mest med syftet att producera en lång rad världsberömda blendwhiskymärken. I Speyside ligger Skottlands jättar och de stora bolagen har sina gigantiska industrier just här. Benromach skiljer sig på många sätt från dessa.

Benromach är ett av Skottlands mindre destillerier och man gör i stort sett uteslutande whisky som ska buteljeras som singelmalt. Men det är inte bara litenheten som gör Benromach speciellt. I kontrast mot regionens moderna och strömlinjeformade whisky försöker man istället producera en gammaldags whisky, en whisky som tillverkas, smakar och blir såsom whiskyn var förr i Speyside. Med hjälp av små pannor, jäskar i trä, mycket långa jästider, kylning utomhus och en hårdnackad och kostsam policy att endast använda förstagångsfat skapar man en whisky som skiljer sig markant från den moderna Speysidestilen. En annan starkt bidragande orsak är att man, precis som förr i Speyside, använder en rökigare malt, man gör till och med en helt rökig whisky, vilket mycket få av Speysides destillerier gör numera.

Benromach Peat Smoke kombinerar de ålderdomliga metoderna med en rejäl dos rökmalt som närmast leder tankarna till en långlagrad Islaywhisky. Nu har Benromach spänt rökmusklerna rejält och tryckt upp fenolhalten till hela 57 ppm, vilket är mer än det mesta som produceras på Islay.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Vatten:

Fat:

Jäst:

Jäsning:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Halmgul.

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Arran möter Amarone

Arran möter Amarone

Amarone är ett italienskt vin som tagit världen med storm. Vinet görs på torkade druvor och får bara produceras i Valpolicella strax norr om Verona. Ett mer smakrikt och fylligt vin finns inte. Det är lätt att tro att Amarone är ett gammalt klassiskt vin, men det är egentligen inte mer än drygt sextio år gammalt. Amarone togs fram under 1950-talet när man lyckats utveckla jäststammar med kapacitet att jäsa ut allt restsocker ur torkade druvor och göra vinet helt torrt, därav namnet, det italienska ordet amaro betyder bitter. Trots att Amarone kan vara ett svårt matvin som med sina kraftfulla smaker riskerar att köra över det mesta på en tallrik har vinet haft en enorm framgång. I dag har metoden att göra vin på russin spritt sig till vinmakare över hela världen, men beteckningen Amarone är skyddad och får bara användas för vin som kommer från Valpolicella, som gjorts på torkade druvor (appassimentometoden) och som till största delen består av druvsorten Corvina.

Arran Distillery började tidigt experimentera med olika slutlagringar på vinfat, det visade sig att just begagnade Amaronefat hade förmågan att utveckla en mycket fruktig och mångfacetterad whisky med toner av mörk choklad, vin och kaffe. Arran är ett av relativt få destillerier som lagrar sin whisky på Amaronefat, det är nämligen ingen enkel lagring, Amaronens mustighet riskerar att ta överhand och förvandla whiskyn till någon slags vindrink. Arrans kraftfulla, maltiga och kryddiga whisky står emot på ett imponerande sätt och Amaronefinishen blir en mycket speciell och underbar whiskyupplevelse.

Notera att sedan Arran öppnade sitt andra destilleri Lagg, används namnet Lochranza Distillery för själva destilleriet, varumärket är dock fortfarande Arran.

Arran Single Malt Amarone Cask Finish, 50%

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Den yngsta whiskyn destillerades den 3 april 2015. Flera äldre fat ingår.

Destillation:

Råvara:

Vatten:

Fat:

Angels share:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Cameronbridge – Långlagrad grainwhisky

Cameronbridge – Långlagrad grainwhisky

Grainwhisky kan vara en fullkomligt ljuvlig typ av whisky som, när den blir gammal, bjuder på smaker man sällan hittar i singelmalt; Päronglass, vanilj, apelsinchoklad och kokosprickar. Kort sagt, whisky för riktiga gottegrisar.

Cameronbridge ligger inte långt från Edinburgh, på norra sidan av Firth of Forth. Destilleriet är Skottlands största graindestilleri och producerar ofattbara 140 miljoner liter sprit om året. Det gör Cameronbridge till ett av världens största destillerier. Årsproduktionen är ungefär tio gånger större än de största singelmaltdestillerierna Glenfiddich och Glenlivet. Whiskyn som väller ut ur Cameronbridge används främst i Diageos många blendwhiskymärken. Den som en gång har druckit Johnnie Walker, J&B, Bell’s, Black & White, Vat 69, Haig, White Horse och en lång rad andra sorter har fått rejäla doser Cameronbridge på köpet.

Cameronbridge byggdes 1824 av familjen Haig, och i folkmun kallas destilleriet fortfarande Haigs Distillery. Knappast något destilleri har haft lika stor betydelse för whiskyns utveckling som just Cameronbridge. William Haig är en av de mest inflytelserika whiskybaronerna, utan honom hade kanske varken Coffeypannan eller Diageo blivit verklighet. Det var vid Cameronbridge som William Haig lät installera den panna som hans kusin Robert Stein hade utvecklat och som senare skulle resultera i Coffeys kolonnpanna. Det var också familjen Haig som tog initiativ till att gå samman med andra destillerier och grunda DCL, som långt senare skulle bli United Distillers och utvecklas till dagens Diageo.

Nästan all grainwhisky buteljeras i unga år, oftast så fort den passerat treårsgränsen, vilket lagen kräver för skotsk whisky. Men när det händer – det är inte särskilt ofta – att en grainwhisky får ligga kvar i sitt fat och eken får tid att runda av smakerna blir resultatet ofta magiskt gott.

Cooper’s Choice har buteljerat en 30-årig grainwhisky, som med råge passerat den ålder där smakexplosionerna börjar sätta in. Till Sverige kommer 120 av de 240 flaskorna som Bourbonfatet gav.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Kilnaughton – hemlig sherryfatlagrad Islayrök

Kilnaughton – hemlig sherryfatlagrad Islayrök

Med det gäckande namnet Kilnaughton har det lilla Glasgowföretaget Vintage Malt Whisky Company tjusat whiskypubliken. Vilket destilleri som ligger bakom buteljeringen är en väl bevarad hemlighet, men spåren talar ett tydligt språk. Vi ska såklart till Islay. En så här mäktig rökwhisky kan inte göras någon annanstans.

Det doftar och smakar Islay så det sjunger om det. Här finns allt vi förknippar med den berömda röken från den avlägsna lilla ön i Hebriderna; torv, rök, tjära, sälta, jod och hav. Sådan whisky kan man bara göra på Islay. På något märkligt vis blir annan rökig whisky oftast bara kopior, var förebilden finns råder det inte minsta tvekan om.

Namnet Kilnaughton leder oss också till den berömda whiskyön. Kilnaughton kallas en del av Islay strax utanför Port Ellen. Där ligger Kilnaughton Chapel som är ett gammalt 1400-tals kapell som en gång restes för att hedra St Nectan, som enligt legenden utförde mirakel på 500-talet. Där finns också Kilnaughton Cemetery, en historisk begravningsplats med mycket gamla lämningar som berättar om de människor som en gång levde på ön.

Mycket välbesökt är också stranden vid Kilnaughton Bay på öns sydkust. Sommartid lockar den mängder av öbor och turister med mjuk sand och kristallklart medelhavslikt vatten. Det ska dock sägas att vädret sällan inbjuder till badutflykter på Islay.

Vid Kilnaughtonbukten ligger också tre stora Islaydestillerier som på ett pärlband. Vintage Malt Whisky Company har tidigare använt närbelägna ortsnamn för att ge en hint om vilket destilleri de har buteljerat som ”secret malt”. Tanken är inte långsökt att det är något av destillerierna längs stranden, Lagavulin, Laphroaig och Ardbeg, som nu har blivit förvandlade till en Kilnaughton – men som sagt, vem vet?

Vintage Malt Whisky Company är sannolikt den oberoende buteljerare som mer än någon annan specialiserat sig på Islays whisky. Man har under 50 års tid haft osedvanligt goda kontakter på Islay och kunnat ingå långtgående avtal om fatfyllning och buteljering. Med varumärken som The Ileach och Finlaggan har VMWC och ägarfamiljen Crook skaffat sig ett grundmurat rykte som Islayambassadörer.

Kilnaughton Secret Islay är en intensiv whisky som lagrats på ett olorosofat. Sherryn har gjort den rökiga råspriten till en veritabel smakbomb. Fatet har lämnat ifrån sig hela 720 flaskor och samtliga säljs exklusivt på den svenska marknaden.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Destillation:

Ålder:

Råvara:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa
Kategorier
Highlight Produktnyhet - Whisky

Islayrök med 20 års Bourbonlagring

Islayrök med 20 års Bourbonlagring

Gordon & MacPhail är mest av allt specialist på Speysidewhisky. Företagets track record när det gäller buteljeringar från Glen Grant, Strathisla, Longmorn och en lång rad av de andra destillerierna runt Elgin är totalt oöverträffad. Ingen kommer någonsin att kunna göra något som ens liknar det som blivit vardagsmat för Gordon & MacPhail. Men tittar man lite noggrannare i Gordon & MacPhails katalog så är det inte många hörn av Skottland man inte är specialist på, som Islay till exempel.

Gordon & MacPhail har buteljerat vidunderlig whisky från de flesta Islaydestillerier och bli inte förvånade om det visar sig att det ännu slumrar fat i lagerhusen från de mest högoktaniga destillerierna på rökön.

Ett av de stora Islaydestillerierna som Gordon & MacPhail gång på gång återkommer till är det allra största, åtminstone sett till storlek. Caol Ila har aldrig lyckats nå samma kultstatus som Port Ellen eller 70-tals Ardbeg, men whiskyn från Islays jätte är många gånger lika magnifik. Det är som bekant Diageo som äger Caol Ila och det stora bolaget har mest sett destilleriet som en fabrik som gör rökwhisky till Johnnie Walker och andra av de stora blendmärkena, och med detta har man nöjt sig. Trots att granndestillerierna på ön har haft närmast exempellösa försäljningsframgångar de senaste tio åren har Caol Ila inte ökat mer än med några få procent (att jämföra med Ardbeg som ökat med 157 %). Nu har man dock bäddat för expansion och har investerat stort i destilleriet – som det sista destilleriet på ön har man nyligen invigt ett besökscenter, Johnnie Walker Experience, som är ett av fyra nya Johnniecenter i Skottland.

Gordon & MacPhail har möjlighet att köpa fat och newmake som inga andra har, de har också förmågan att lagra whiskyn på fat som många gånger är svåra att hitta hos destillerierna själva. Caol Ilas husstil är och ska vara bourbonlagrad whisky, det är sådan whisky som efterfrågas i Diageos blandningsfabriker. Caol Ila är på så sätt mest en industri som gör samma sak dag ut och dag in, undantagen är få. Vill man upptäcka andra sidor hos Caol Ila är det en god idé att knacka på hos Gordon & MacPhail.

Nu kommer ett singelfat i skönt mogen ålder, 20 år fyllda, ett vintage-fat från 2002 som valts ut av Symposion. Fatet är en förstagångs Bourbon Barrel, buteljerat vid naturlig fatstyrka på 55,5 %. Samtliga 167 flaskor har reserverats för Systembolaget, vilket gläder oss svenska vänner av riktigt bra Islaywhisky.

Säljstart
Ytterligare produktinformation

Artnr:

Alkoholhalt:

Ursprung:

Typ:

Producent:

Destilleri:

Destillerad:

Buteljerad:

Destillation:

Ålder:

Fat:

Övrigt:

Totalt antal flaskor:

Antal flaskor till Sverige:

PRIS

STORLEK

RÖKIGHET

Smaknoter

Färg:

Doft:

Smak:

Eftersmak:

Fler nyheter

Inga fler webbartiklar att visa

Speyside

Speyside är en whiskyregion i skotska högländerna i närheten av ett flertal floder, bland annat Spey.

Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier i Skottland, ungefär hälften (ca 50) av destillerierna som tillverkar single malt whisky ligger här. Normalt har whisky från Highlands och Speyside ganska stor skillnad i smak. Whiskyn från Speyside är oftast lätt, elegant och utan större rökighet. Många av Skottlands mest kända whiskymärken kommer från Speyside, till exempel Glenfiddich, The Glenlivet, Glenfarclas och Macallan. Prefixet glen- förekommer ofta i Speyside och betyder dalgång.

I området finns bland annat floderna Findhorn, Lossie, Livet, Avon, Spey, Bogie och Deveron. Bland destillerier är namn med ”Glenlivet” populära och åtskilliga bindestrecks-Glenlivet finns, varav huvuddelen inte ligger vid floden Livet.

Romlandet Jamaica

Jamaica brukar beskrivas som romvärldens Islay. Jämförelsen är ganska relevant. På Jamaica finns flera betydelsefulla destillerier och den brittiska stilen är den av romstilarna som ligger närmast whiskyn. Även klimatet kan vara närmast brittiskt, det är svalare och präglat av salta havsvindar. Jamaicarommen är den mest smakrika av alla romstilar. Den i hög grad potstilldestillerade rommen får ofta jäsa med så kallad Dunder, en typ av surmäsk som förvaras i hålor i marken. Resultatet är en esterrik rom med mängder av smaker, kraftfull, kryddig och robust som en Islaywhisky.

Benromach

Benromach ritades en gång av den berömde destilleriarkitekten Charles Doig och är ett av Speysides vackraste destillerier. Benromach ligger i den lilla orten Forres några kilometer utanför Elgin. Destilleriet grundades 1898 när järnvägen kommit till byn och whiskyboomen rasade som värst. Det var den legendariske och otursförföljde Campbeltown-destillatören Duncan MacCullum som lät uppföra Benromach. Namnet tog han från kullarna Romachs Hills i närheten där destilleriet än i dag har sina vattenkällor.

Benromach byggdes med sällsynt dålig timing, strax efter starten inträffade den ödesdigra Pattison-kraschen som ändade whiskyns guldålder och tystade stora delar av whiskyindustrin. Sedan dess har en lång följd av ägarbyten och långa tider av stillestånd avlöst varandra. När den stora branschkrisen inföll i början av 1980-talet stängdes och avrustades Benromach för gott – trodde man.

 

År 1993 kunde familjen Urquhart, via den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail, ta över Benromach för en symbolisk summa. Destilleriet var inte mycket mer än ett tomt skal, allt var tvunget att köpas in på nytt, pannor, jäskar, mäsktunnor och så vidare. I oktober 1998, efter flera års förberedelser, kunde Benromach återinvigas under överinseende av Prins Charles.

 

Gordon & MacPhail, som är genuint sammanlänkat med den skotska whiskyhistorien, beslutade att använda sitt nya destilleri till att göra en klassisk och traditionell old school-whisky. Man röker malten hårdare än brukligt i Speyside, man låter mäsken jäsa ovanligt länge och destilleringen utförs mycket långsamt. Resultatet är en rejält fruktig och halvrökig whisky i en stil som påminner om 1950- och 1960-talets Speyside, från en tid som har kallats ”the golden days of whisky distilling”.

Whiskylandet Japan

Det finns egentligen få motsvarigheter till den japanska whiskyns framgångar de senaste decennierna. Från att ha varit en kuriositet och i princip obefintlig på den internationella marknaden har den japanska whiskyn formligen exploderat.

 

Inget annat land gör whisky som i så hög grad är influerad av den skotska. Orsaken till detta är den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru, som skickades till Skottland 1918 för att lära sig allt om whiskytillverkning. När han återvände fick han uppdraget att bygga Yamazaki, som blev Japans första whiskydestilleri och tio år därefter uppförde han också sitt eget destilleri Yoichi efter skotska förebilder. Båda dessa är flaggskepp hos storbolagen Suntory och Nikka.

 

Vid millennieskiftet såldes årligen färre än 5 000 flaskor japansk whisky i Europa. Några år senare ökade antalet till flera hundra tusen. Det som inledde trenden brukar tillskrivas Suntory som några år in på 2000-talet började marknadsföra alkoholsvaga Highball-drinkar. Whiskygroggen blev högsta mode i Japan. 2003 hade den Oscarsbelönade Hollywoodfilmen ”Lost in translation” premiär. Filmen handlar om filmstjärnan Bob Harris, som reser till Japan för att göra reklamfilmer åt Suntory. Plötsligt syntes japansk whisky över hela världen, och land efter land erövrades.

 

Till en början var det nyväckta intresset för japansk whisky mest internationellt. Detta skulle förändras i och med tv-serien ”Massan” som hade premiär 2014. Serien handlar om den japanska whiskyns fader Masataka Taketsuru och hans skotska fru Rita, om deras dröm att bygga Japans första whiskydestilleri och deras gemensamma svårigheter. Japan stod stilla när serien sändes och resultatet blev att barer, butiker och lagerhus tömdes på whisky.

 

Den japanska whiskyn håller genomgående hög kvalitet. Många menar att Japan är det kvalitetsmässigt ledande whiskylandet. Det kan såklart diskuteras, men det finns flera faktorer som gör den japanska whiskyn just japansk.

 

I Japan är whiskytillverkningen något av en vetenskap. Man går mycket noggrant tillväga och sätter en heder i att göra ett bra jobb och att vara en passionerad yrkesman. Den japanska synen på arbete präglar whiskytillverkningen. Man är extremt noga i alla delar av produktionen.

 

Japanska whiskytillverkare har inte lika bråttom som på andra håll i världen. Till exempel låter man ofta vörten i mäsktunnan sedimentera, den får alltså stå stilla och sjunka ner till botten för att därefter återföras till toppen till dess att vörten inte längre är grumlig. Den klara vörten gör att mängden bittra skalrester och garvämnen minskar, vilket ger en fruktigare och mjukare whisky.

 

Japanska destillerier samarbetar inte. I stället gör man all whisky i egna pannor. De stora destillerierna är utrustade med pannvarianter som ihop med olika jäststammar och rökighet producerar sprit med olika egenskaper. Det gör att masterblendern helt kan kontrollera sina egna recept.

 

Den japanska whiskyn har egentligen inte förrän nyligen kringgärdats av ett mer långtgående regelverk. Detta har både för och nackdelar, men i stället för att styras av en ålderssiffra och andra bestämmelser har de japanska destillatörerna helt kunnat fokusera på smak.

 

Går man tillbaka några decennier så använde japanska destillerier också en hel del så kallad Mizunara-ek, det vill säga en japansk variant av den asiatiska eken Quercus mongolica. Denna ekart utvecklar en hel del för skotsk whisky ovanliga smaker som exempelvis örnträ, sandelträ och rökelse. Ekfat av Quercus mongolica förekommer numera i mindre omfattning. De är oftare mer porösa och tenderar att läcka under lagringen, men också dyrare på grund av att trä- och möbelindustrin köper upp den ek som finns.

 

Ännu en betydande skillnad är att japanska coffey- och kolonnpannor sällan matas med mäsk av vete, som i Skottland, istället är majs bränslet i processen. Majs var vanligt i Skottland för 30–40 år sedan, men har i modern tid helt konkurrerats ut av det billigare vetet. En mäsk på majs ger en sötare och fruktigare sprit, vilket förklarar att många japanska blendwhiskysorter, som exempelvis “Nikka from the Barrel” upplevs som synnerligen mjuk och rund i smakerna.

 

Alla dessa, och säkert många fler faktorer, gör att japansk whisky, trots att den försöker vara skotsk, ändå får sin egen stil. Men lika lite som man kan förklara whiskyns mystik med teknikaliteter, lika lite kan man bortse från platsen, landet, klimatet och kulturen där den skapas. Japan är ett unikt land, så är dess whisky

 

Den japanska whiskyindustrin domineras av tre stora dryckesjättar. Suntory med destillerierna Hakushu och Yamazaki, Nikka med Miyagikyo och Yoichi samt Kirin Holdings med Fuji Gotemba. Dessa tre storbolag har betydande verksamheter inom flera områden. De äger dessutom skotska och amerikanska destillerier. Suntory är sedan uppköpet av Jim Beam den tredje största dryckeskoncernen i världen, och kontrollerar bland annat Laphroaig, Ardmore, Bowmore, Auchentoshan och Glen Garioch. Nikka äger å sin sida skotska Ben Nevis och andra japanska bolag äger destillerier som Tomatin.

 

Förutom dessa gigantiska bolag äger fler koncerner japanska destillerier och därtill finns många små entusiastdrivna destilleriprojekt. Man talar om en japansk Ji-whiskyvåg där Chichibus Ichiro Akuto är en föregångare. I dag finns ett 30-tal destillerier i Japan och flera nya varumärken och utgåvor har nått den internationella marknaden de senaste åren.  

Nikka

Dai Nippon Kaju Kabushi Kaisha betyder det stora japanska juicebolaget. Det otympliga bolagsnamnet valde paret Rita och Masataka Taketsuru 1934 när Masataka lämnade Suntory och äntligen kunde starta sitt eget Yoichi Distillery på Nordön Hokkaido.

För att snabbt få ekonomi i verksamheten började man med att tillverka äppelbrandy och andra äppeldrycker, men whiskytillverkningen var från första stund det centrala. Det långa japanska bolagsnamnet förkortades så småningom till Nikka.

Yoichi är bolagets första destilleri. 1969 tillkom även Miyagikyo utanför Sendai och 1989 köptes skotska Ben Nevis. Nikka blev därmed det första japanska dryckesbolag som köpte in sig i den skotska whiskyindustrin. Sedan 1954 ingår Nikka i Asahi Breweries-koncernen

Miyagikyo

Miyagikyo byggdes som ”Sendai Distillery” 1969 är det största av Nikkas destillerier. Anläggningen används till att producera både maltwhisky och grainwhisky.

Miyagikyo byggdes av Nikkas grundare Masataka Taketsuru, som länge sökt efter den optimala platsen för ett andra destilleri. Den fann han utanför staden Sendai vid ett bergsområde där två floder möttes. Skälet till lokaliseringen var dels den rikliga tillgången på kristallklart kallt vatten, dels den höga luftfuktigheten. Masataka Taketsuru ville lagra sin whisky där avdunstningen var så minimal som möjligt. I dag finns inte mindre än 24 stora lagerhus vid Miyagikyo.

Miyagikyo har åtta ånguppvärmda pot stills med höga lyne arms, vilka skapar ett förhållandevis lätt och elegant destillat. Miyagikyos husstil kan beskrivas som lätt, fruktig whisky. Miyagikyo var länge ganska sällsynt som single malt, men sedan 2009 har destilleriet haft storartad internationell framgång med många prestigefyllda utmärkelser.

År 1999 kompletterades dom traditionella pannorna med två Coffey stills som flyttades till Miyagikyo från Nikkas anläggning i Nishinomiya. Dessa pannor används till att producera grainwhisky till blended whisky, men även till Nikkas mycket omtalade Coffey Grain och Coffey Malt. Maltwhisky destillerad i Coffeypanna är Miyagikyo i princip ensamma om.

Yoichi

Masataka Taketsuru föddes i en familj som bryggt sake sedan tidigt 1700-tal. Han utbildade sig i kemi vid högskolan i Osaka, men rekryterades innan han var klar med studierna till det Osakabaserade företaget Settsu Shuzo. Där fick han bland annat blanda fram ”whisky” med hjälp av kryddblandningar och smaksättningar. Arbetsuppgifterna väckte en passion för västerländska drycker. Han ville tillverka whisky på riktigt och fick uppdraget att resa till Skottland för att lära sig whiskytillverkningens hemligheter.

I juli 1918, drygt 20 år gammal, lämnade Masataka Taketsuru Japan. Han skrev in sig vid universitetet i Glasgow där han blev en flitig besökare på universitetsbiblioteket. Framförallt studerade han en 450-sidig bok av J.A Nettleton: ”The Manufacture of Spirit as conducted in the Distilleries of the United Kingdom”. Boken blev hans bibel som han minutiöst översatte till japanska. Några månader senare begav han sig norrut för att söka upp författaren i Elgin och förmå honom att ge privatlektioner. Nettleton var inte ovillig, men begärde en ersättning som Masataka inte kunde betala.

I stället för privatlektioner försökte Masataka skaffa praktik på destillerierna. Han kom till Longmorn där han fick göra fem dagars oavlönad tjänst. Med japansk noggrannhet förde han bok över precis allting från tekniska detaljer till destilleriarbetarnas löner. Dessa anteckningar skulle långt senare komma till användning när han byggde sitt eget destilleri.

I Glasgow träffade Masataka en ung skotska, Rita Cowan. Paret blev förälskade och valde att förlova sig. Det blev en kulturkrock och en mesallians som inte accepterades av vare sig Ritas eller Masatakas familjer. De båda valde kärleken och gifte sig, mot familjernas önskan. Masatakas föräldrar förmådde till och med hans uppdragsgivare att resa till Skottland för att tala förstånd med sonen, vilket föga hjälpte. Rita följde med till Japan. Hon skulle bara återvända till Skottland för två korta besök.

Under sin tid i Skottland praktiserade Masataka även vid graindestilleriet Boness i West Lothian och vid Hazelburn i Campbeltown.

När det nygifta paret kom till Japan hade tiderna förändrats och planerna att starta whiskytillverkning hade skrinlagts. Besviken fick Taketsuro återvända till sin gamla tjänst. En konkurrent, vinhandlaren Shinjiro Torii (senare Suntory) kidnappade idén om japansk whisky och försökte med höga löner locka över skotska destillatörer, vilket misslyckades. Han vände sig då till Masataka Taketsuru, som motvilligt men välbetald gav med sig, skrev på ett tioårskontrakt och antog Toriis uppdrag att starta Japans första whiskydestilleri och Yamazaki Distillery stod klart 1924.

Masataka Taketsuru släppte aldrig drömmen om ett eget destilleri och förhållandet med Shinjiro Torii blev med tiden alltmer ansträngt. När det tioåriga kontraktet löpte ut lämnade Taketsuru Suntory för att förverkliga sina egna destilleriplaner på nordön Hokkaido. Med hjälp av besparingar och sin hustrus inkomster som engelsklärare kunde han samma år förverkliga sin livsdröm och inviga Yoichi Distillery.

 

Den japanska hedern och affärskulturen hindrade honom dock från att omedelbart påbörja whiskytillverkning, i stället var det cider och äppelbrandy som det nystartade bolaget ”Dai Nippon Kaju Kabushiki Kaisha” ägnade sig åt den första tiden. Det var dock ingen tvekan om vad den egentliga avsikten var. Den första whiskyn från Yoichi lanserades 1940.

Krigsåren blev dramatiska och när verksamheten kom i gång på allvar igen bytte bolaget namn till förkortningen Nikka. Affärerna utvecklades och i slutet av 1960-talet grundade Taketsuru ett andra destilleri Miyagikyo. Masataka Taketsuru gick ur tiden 1979. I dag ligger han begravd invid sin hustru Rita på sitt livsverk Yoichi.

 

Yoichi Distillery ligger utanför vintersportorten Sapporo på nordön Hokkaido. Taketsuru valde den lilla staden Yoichi på Hokkaido eftersom omgivningen påminde om Skottland. Redan från början ville Taketsuru göra skotsk whisky i Japan därför har Yoichi mer än något annat destilleri anammat den genuina skotska traditionen. Malten, som är betydligt mer rökt än i övriga Japan, köps numera in från mestadels skotska mälterier.

 

Destilleriets ambition att vårda de skotska rötterna märks också i att man som en av mycket få anläggningar i världen fortfarande direkteldar pannorna med öppna koleldar. Pannorna är konstruerade efter vad Taketsuro såg på Longmorn.

Yoichis husstil kan beskrivas som relativt kraftfull, lite torr, rökig och robust. I dag är Yoichi ett av världens mest prisbelönta destillerier, och man ärar sin grundare med flera utgåvor i hans namn.

Gordon & MacPhail

Gordon & MacPhail är ett anrikt, familjeägt whiskyföretag baserat i Elgin i Speyside. År 1895 öppnade de två vännerna James Gordon och John Alexander MacPhail en liten speceributik på South Street där de sålde te, kaffe, vin och andra importerade delikatesser. Affärerna gick bra och snart tog de hjälp av en ung bodknodd, den femtonårige John Urquhart. Den unge mannen visade sig vara mycket ambitiös och fick snart ansvaret för whiskyn. 1915 gick de båda ägarna ur tiden och John Urquhart fick ta över butiken.

John Urquhart hade tidigt etablerat vänskapsrelationer med många av traktens destillatörer. Han hade deras fulla förtroende att sälja singelmaltwhiskyn de producerade. Whiskyförsäljningen blev nu en växande del av verksamheten hos Gordon & MacPhail. Sherry var tidens modedryck. Sherryn importerades på fat och när dessa tömts lät John Urquhart fylla dem med whisky som han lagrade i egna lagerhus. Han lät faten ligga betydligt längre än vad som var brukligt i Speyside. Den långlagrade whiskyn sålde han sedan i allt vidare kretsar.

 

Verksamheten växte. Under mellankrigstiden hade familjen Urquhart Skottlands största lager av mognande whisky och Gordon & MacPhail blev en spindel i nätet för handeln med singelmaltwhiskyn i Speyside. Ett tag hade Gordon & MacPhail närmast monopol på försäljningen av singelmalt, branschen i övrigt intresserade sig mest för blended whisky.

 

Gordon & MacPhail har haft en enorm betydelse för den skotska whiskyindustrin. I hög grad är det Gordon & MacPhail som ”uppfunnit” intresset för långlagrad singelmalt. De var också först med att intressera sig för Skottlands whiskyregioner och byggde upp lager med whisky som alltjämt beskrivs som den skotska whiskyns nationalbibliotek. Ingen aktör har lika mycket gammal whisky i lager ifrån ett så stort antal aktiva och nedlagda destillerier. Sedan 1993 äger Gordon & MacPhail även destilleriet Benromach.

Arran Distillery (Lochranza Distillery)

Lochranza är ett av de mer fascinerande skotska whiskydestillerierna. Arran, som är destilleriets ursprungliga namn, kom på många sätt att inleda den våg av nystartade destillerier som dragit fram över Skottland och världen på 2000-talet.

 

Arran invigdes 1995 och blev snart en förebild och ett skolexempel i konsten starta whiskydestillerier. Arran blev tidigt både lyckosamt och lönsamt, och visade att det var möjligt att åter satsa på whiskytillverkning i ett land som länge tyngts av destillerinedläggningar.

 

Lochranza gör en genuin skotsk ö-whisky med maritima toner och mjuk kryddighet. Trots att Lochranza är ett ungt och relativt litet destilleri är det ett av de mest respekterade. Arran gjorde sig tidigt känt för innovativa fatlagringar och var i flera avseenden ett av de destillerier som utvecklade cask finishing.

 

Med fler än 100 000 besökare årligen är Lochranza Skottlands mest besökta destilleri. Det stora intresset för bolagets whisky och för att besöka Isle of Arran gjorde att man 2017 invigde en andra destilleri- och besöksanläggning på ön, Lagg Distillery. För att särskilja de båda Arran-destillerierna åt beslutade man att kalla det äldre destilleriet för Lochranza, efter orten där ligger. Numera producerar Lochranza uteslutande orökig whisky, medan Lagg fokuserar på rökig whisky .

 

Isle Of Islay

Islay är den sydligaste av öarna i de inre Hebriderna. Islay ligger norr om Nordirland med Kintyrehalvön på det skotska fastlandet i öster. Norra delarna av Islay är bergiga och söder därom breder ljunghedarna ut sig. Ungefär en fjärdedel av öns yta utgörs av djupa svartblå torvmossar.

 

Längs Islays Sydkust ligger ”The Kildalton Three”, Ardbeg, Laphroaig och Lagavulin. Fram till 1983 fanns också Port Ellen lite längre västerut utmed samma kust. Port Ellen är idag ett mälteri, men det finns långt gångna planer på att återuppliva destilleriet. Utmed norra kusten finns Bunnahabhain och Ardnahoe medan de västligaste destillerierna är Kilchoman och Bruichladdich. Till öns destillerier hör också Bowmore och det största Caol Ila.

 

Islay blev tidigt ett centrum för whiskyproduktion. Närheten till Irland gjorde att kunskap fanns på någon timmas båtfärd. Man talade dessutom gaeliska och kände stor samhörighet med Irland. Dessutom undgick Islay att omfattas av de första maltwhiskylagarna vilket gjorde att ön blev ett skatteparadis som lockade investerare från fastlandet. När myndigheterna senare försökte få kontroll över produktionen gjorde det avlägsna läget att kontrollanter i det längsta avstod från att inspektera skatteplikten. Det skyddade och tidvis skattebefriade läget innebar att destillatörerna inte behövde bekymra sig för risken att bli påkomna. Man kunde tryggt låta torven pyra i dagar och mätta kornet med massor av fenoler. Den kraftigt torvrökta whiskyn blev tidigt tradition på Islay och är så än i dag.

 

Islays whisky är den mest smakrika och robusta av all skotsk whisky. Port Ellen Maltings förser i stort sett samtliga öns destillerier med rökig malt. Flera av dem har dessutom gammaldags maltgolv och torvtorkar malten i kölnor med egen torv. Islaywhiskyn präglas i hög grad av en distinkt rökighet med toner av tjära, läder och torv. En stor del av whiskyn lagras på ön och påverkas dessutom av tångsälta och medicinala havstoner.

 

Välkommen!

Denna webbplats innehåller information om alkoholhaltliga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år.